Mackenzie Scott, tidigare gift med Jeff Bezos, har uppmärksammats i svensk media sedan hon donerat 70 miljoner dollar till den amerikanska organisationen Meals on Wheels America – en verksamhet som ser till att äldre människor, funktionshindrade och krigsveteraner i USA får mat i magen.
Det låter, vid en första anblick, som en solskenshistoria.
De senaste åren har MacKenzie Scott gett bort närmare 20 miljarder dollar av sin förmögenhet. Bara under 2025 donerade hon 7 miljarder till välgörande ändamål och hon påstår själv att hon planerar att skänkt bort nästan hälften av alla sina pengar.
Trots detta kommer hon fortfarande att vara en av världens rikaste människor.
“Välgörenhet” är däremot inte någon exklusiv bisyssla som bara miljardärer ägnar sig åt. Varje svensk löntagare donerar mer än en tredjedel av sin inkomst till välgörande ändamål.
I folkmun kallar vi detta för skatt.
Må vara att skatten inte är frivillig men det är inte heller poängen – vi har byggt ett system där åtminstone tanken är att omfördela pengarna rättvist och gemensamt bekosta viktiga saker i samhället.
För de rika fungerar det annorlunda.
I såväl USA som Sverige beskattas kapitalinkomster – den typ av inkomst som bygger förmögenheter – betydligt lägre än arbete. Donationer fungerar samtidigt som ett skatteverktyg: de kan dras av mot inkomster flera år framåt i tiden och kraftigt minska din aktiva skattesats.
MacKenzie Scotts förmögenhet uppskattas idag till över 30 miljarder dollar. Om vi utgår från en relativt blygsam avkastning på tre procent skulle detta ge henne nära en miljard dollar i passiv inkomst, per år. Samtidigt är äldre människor, krigsveteraner och funktionshindrade beroende av välgörenhet för att få sina dagliga måltider.
Meals on Wheels America delar ut omkring 250 miljoner måltider varje år. Ändå är verksamheten beroende av donationer för att gå runt – i världens rikaste ekonomi – i en stat som inte kan garantera att äldre äter sig mätta.
Filantropi framställs ofta som en lösning. I själva verket är det ett symptom på sjukdomen.
Det är inte bara pengar som ges bort. Det är makten att avgöra vilka problem som går att lösa – och vilka som får fortsätta. Makten att välja vilka liv som är värda att rädda, vilka grupper som behöver stöd.
Jag minns en professor som beskrev det på ett enklare sätt. Tänk dig ett stup där människor faller ner – en efter en. Filantropi är att ta hand om de som ligger skadade på marken. Politik är att sätta upp ett räcke.
Problemet är inte att MacKenzie Scott hjälper de som skadats. Problemet är att människor fortsätter att falla – ofta just på grund av att de superrikas förmögenheterna växer.
I Sverige närmar vi oss den amerikanska situationen – där vi måste förlita oss på att miljardärerna ska kliva fram och “rädda” fattiga människor.
När MacKenzie Scott donerar 70 miljoner dollar till människor som inte har råd att äta sig mätta fylls mitt bröst inte med värme. Jag ser ett samhälle där demokrati långsamt ersätts med filantropi – där människors rätt till mat, vård och trygghet blir beroende av generositet.
Ett samhälle kan inte byggas på tacksamhet inför de rika. Det ska byggas på rättigheter. När människor måste förlita sig på en miljardärs goda vilja för att få mat på bordet är det inte ett tecken på mänsklig generositet. Det är ett tecken på ett politiskt misslyckande.
