Nödbloss från tomteverkstan

Du som läser det här, snälla slå larm till Arbetsmiljöverket. Jag skriver på en bit önskelista jag rev åt mig i ett obevakat ögonblick, och måste alldeles strax gå ut från toaletten när rasten är över. Äta får jag göra när skiftet är över om sex timmar, det blev inte tid till det idag.

Det går inte att både hinna få i sig lite sill och gröt (denna förbannade jävla gröt) och berätta om våra arbetsförhållanden på den enda femtonminutersrasten på hela natten. Det blir till att gå tillbaka till packstationen utan att ha ätit.

Förmannen är redan misstänksam mot mig, sedan jag försökte prata med den nyaste nissen om hur vi har det på jobbet. Men hon tittade bara ner och plockade på.

De har fått oss rädda för att överhuvudtaget prata med varandra. Den som är besvärlig får antingen gå direkt (att snacka med de andra om jobbet vi gör kallas visst sakligt skäl för uppsägning numera) eller kan vara säker på att bli ett av de allt flera undantagen i laslistan när det blir arbetsbrist. Vilket det blir varje år när julen är över.

Det har inte alltid varit såhär i tomteverkstan. Självklart har arbetet alltid varit säsongskänsligt, det ligger liksom i sakens natur. Men förr kunde vi gå och stämpla när projektanställningen var över, och ännu längre tillbaka var hela arbetsstyrkan fastanställd och fick i lugn och ro gå och städa i verkstaden och hitta på nya leksaker när julruschen var över.

Fast den tiden är det knappt någon här som är gammal nog att minnas längre. Förresten blir vi inte så gamla som vi brukade. Jag läste en artikel i vår numera förbjudna tidning, Tomtenissen, om att medellivslängden för lågutbildade nissar har sjunkit till under 240 år. Man tror inte det är sant, men det är hetsen och stressen som gör att vi dör så unga numera.

Till nästa år ska vi tydligen inte ens bli projektanställda över säsongen. Det fick jag höra av ett gäng från bemanningsföretaget. Det kostar visst för mycket med sjuklön efter de tre karensdagarna, så istället ska vi ha F-skattesedel och på daglig basis hyra ut oss som konsulter till Tomtefar.

Den jäveln. Jag hatar den fete utsugaren, som provocerande nog dessutom är röd på utsidan. Hm, det ska jag nog skriva en krönika om till Tomtenissen, det kan bli en bra baksida. De som läser brukar uppskatta att känna igen sig i saker vi gemensamt går och retar oss på.

Som att vi måste ut i kylan och skotta snö och mata renarna numera. Det låg på kommunen tidigare, men de drog in det i ett sparpaket härom året. Och när jag skulle backa undan släden häromdagen rörde den sig inte ur fläcken, eftersom den vänstra meden fortfarande inte blivit lagad.

De har ringt från kontoret för att få det fixat, men reparation av medarna hade de visst missat att skriva in i kontraktet vid den senaste upphandlingen. Så jag ringde själv, ljög och sade att hela släden brakat ihop.

Då skickade entreprenören en stackars gubbe som inte ens hade ordentliga vinterskor, och svårt med språket. Han hade varit här några månader bara. Han hade blivit lovad helt andra förhållanden än dem han mött och drömde sig mest bara hem till fru och barn igen. Dit skickar han det lilla han får betalt av slädfirmans ägare, som låter honom sova i garaget.

När jag sa att vi borde gå ihop alla vi, som utnyttjas av såväl skumma slädfirmor som av Tomtefar själv, nickade han allvarligt. Så jag stack åt honom en Tomtenissen fast han inte kan läsa den än, och gjorde klart för honom att se till att gömma den för chefen.

Fan, nu bankar förmannen på dörren, jag måste tillbaka och packa julklappar. Snälla du, ta kontakt med Arbetsmiljöverket och be dem skicka en inspektör. Fast egentligen tror jag det bara är vi själva som kan lösa vår situation i grunden.

Nu vet du åtminstone hur vi har det. Jag hoppas du har det bättre, och försöker göra någonting åt det tillsammans med kamraterna om det inte är så. Jag kommer i alla fall fortsätta sprida Tomtenissen här inne på verkstan, och fortsätta snacka med de andra. Ingenting kan vara för evigt, inte ens Tomtefars diktatur.

Och det är ju ändå jul. Å hela arbetarkollektivets vägnar vill jag skicka en varm och solidarisk hälsning till Proletärens läsare. Håll gnistan vid liv och god jul!

Röde Nisse

Lagerarbetare