Ove Allanssonpristagaren David Ericsson: "Historieberättandet handlar om motsättningar"

Författaren David Ericsson debuterade 1999 med sin novellsamling Truck Stop. I slutet av 2018 släpptes hans sjätte bok; Döden är inte nog, en kärlekshistoria mellan en manlig byggnadsarbetare och en kvinna som jobbar inom detaljhandeln. 

– Ofta handlar mina berättelser om vanligt folk och arbetare, säger David Ericsson till Proletären.

–  Jag har kroppsarbetat sen jag va 16 år, så det kommer naturligt att berätta om dessa människor. Arbetare är jätteintressanta och jag tycker att klassperspektivet är viktigt att få fram i böckerna. Vi syns ju sällan i litteratur och i media så på ett sätt vill jag stoppa vattnet som rinner under broarna.

David Ericsson menar att historieberättande handlar om motsättningar, och använder sig gärna av de motsättningar som arbetare möter.

— Kvinnan i boken är ganska våldsam och vild. Hon extraknäcker till exempel genom att krocka bilar åt personer som begår försäkringsbedrägerier. Det blir en kontrast till normen som finns för kvinnor - att de ska vara timida och försiktiga. Men hon har ett hemskt förflutet med övergrepp, så hennes sätt att vara har en förklaring.

– Jag skrev boken långt innan meetoo kom igång och historien ligger mig väldigt nära. Karaktären i boken är baserad på en kamrat jag känner så när jag skrev om henne gjorde det ont. Väldigt ont.

David Ericsson berättar om hur hans författarskap började, att hans far var journalist och brukade uppmana honom att skriva. 

– Det var nog den enda nyttan jag fick av honom i mitt liv. Jag skrev en del när jag va liten men sen ingenting från det att jag började arbeta, fram till jag var kanske 30. Då började jag skriva poesi medan jag körde lastbilar.

– Dels för att jag tyckte det var spännande och kul, men också för att mig vaken. Vart än jag åkte så hade alltid ett anteckningsblock på motorhuven.

Hur har ditt författarskap mottagits?

— När folk pratar om att bygg- eller lastbilsbranschen är hård så är det ingenting mot att hasa sig fram som författare. Jantelagen är påtaglig här och alla har sina egna revir där de gör allt för att inte släppa in någon ny. Men det har nog att göra med att det är så låg ekonomisk vinning på att ge ut en bok.

– Just när det kommer till berättelser som jag skriver, om jobbare, så är det som att det finns en kvot som samhället inte får överskrida. En på tok för låg kvot, om du frågar mig.

Nu belönas David Ericsson med Ove Allanssonpriset, ett kulturpris som tilldelas författare och kulturarbetare som verkar i Allanssons anda. 

Ove Allansson var en arbetande arbetarförfattare som ofta skildrade sjöfartslivet. Han har kallats för en av vår tids största proletärförfattare.

Hur kändes det att bli tilldelad priset?

— Det känns helt rätt! Lastbilschaufförer och sjömän är samma skrot och korn. Det var en ära att så många kaptener och matroser kom när priset delades ut. De var ju självklart där av andra anledningar också, men ändå! Jag var oerhört stolt.