Ledarkrönika: Rasisternas nyttiga idioter

Så kom han hit. Den danske provokatören Rasmus Paludan hade dagarna innan befunnit sig i bland annat Jönköping och Linköping. Nu var det dags för Örebro. Syftet med besöken? Att försöka provocera till upplopp genom att bränna koranen.

Från början skulle Paludan bränna den där koranen i Vivalla, men dagen innan hade händelserna i Linköping visat polisen i Örebro vad som väntade. Någon klok person på polismyndigheten insåg väl åtminstone att det invandrartäta Vivalla var en direkt dålig plats för ett tillstånd gällande koranbränning och tillståndet flyttades till Sveaparken. 

Det skulle i efterhand visa sig göra detsamma. Paludan och de som hejar på honom fick vad de var ute efter. Fyra utbrända piketbussar, varningsskott från polisen, en stulen polisbuss, åtta skadade poliser och en civilperson träffad av gatsten.

I min värld föder de båda sidorna varandra. Rasmus Paludan driver en kampanj mot islam och vill ”bevisa” att muslimer inte kan anpassa sig till västvärldens normer och kultur. Hans aktioner möts av upprörda känslor, brända polisbilar och miljontals slösade skattekronor. Av unga killar som bor i segregerade områden som samhället övergett, och som kan ha dåliga erfarenheter av polisen – och av rent kriminella element från samma typ av områden.

Det är lätt att fördöma båda sidors agerande. Rasmus Paludan, hans parti Stram kurs och andra främlingsfientliga grupper vill misstänkliggöra och skuldbelägga människor på grund av kultur, religion och etnicitet. 

På andra sidan står maskerade invandrarkillar med tändare och gatsten. Dessa idioter kommer sedan få representera varenda invandrare, muslim eller ej. Finns det någon vinnare i det? 

Ja, de politiker som förespråkar ”hårdare tag” och återvandring, och som överhuvudtaget inte vill diskutera de sociala orsakerna till kriminaliteten i förorterna. Medan förlorarna är vanliga människor i samma områden.

Dessutom är det som vanligt känslorna som styr debatten. Örebropartiet, lokalpartiet med Markus Allard i spetsen, går ut och skriker om ”islamisering”. I en kommentar som för tankarna till nazisternas bokbål skriver Örebropartiet att ”tusentals och åter tusentals” böcker ska kunna brännas i yttrandefrihetens namn…

Liberalernas nya partiledare, örebroaren Johan Pehrson, vill se polis med vattenkanoner och pepparkulor. Jag önskar mest lite sunt förnuft. Det borde gå att värna yttrandefriheten utan att tillåta direkta provokationer. 

Den ursprungliga platsen för koranbränningen i Örebro ligger mitt emot stadens moské och tidpunkten var under fredagsbönen. Samtidigt agerar individerna som kastar gatsten och tänder eld på polisbilar nyttiga idioter och bidrar till en allt mer polariserad debatt. 

Populister som Allard kan gorma om ”islamisering”, andra politiker göra billiga poänger om mer repression från polisen och Rasmus Paludan får vatten på sin kvarn. Medan förlorarna är vanliga arbetare. Alltför ofta är det deras bilar som blir brända när upploppen drar fram ute i bostadsområdena.

Lösningen på problemet? Det bästa är så klart när Paludan och hans polare får stå där ensamma – som i Jönköping – utan uppmärksamheten de är ute efter. Perspektivet behöver också gå från en splittrande diskussion om religion och etnicitet till att handla om klass. 

När det är valår blir händelserna i Linköping, Örebro och andra orter Paludan besöker till billiga poäng när valfläsket ska kastas ut. Själv är jag emot att bränna såväl böcker som bilar.