Vad gav Kommunals strejk?

Efter nio dagaras strejk är busskonflikten över. Strejkviljan bland arbetarna har varit genuin och stark. Men många är på goda grunder kritiska och besvikna på den uppgörelse som träffats mellan facket Kommunal och Bussarbetsgivarna.

Kommunal ser avtalet som en framgång: Personalövergångar vid entreprenörsbyten regleras i kollektivavtal, de anställda får ökat inflytande över sitt schema, reglerna för matraster förbättras och alla yrkesgrupper får lägstalöner. Kommunal hävdar också att lönerna höjs i enlighet med märket.

– Bussförarna jublar inte lika mycket som arbetsgivarna, säger bussföraren Achim Rödner. Anställningstryggheten är inte säkrad i händelse av en ny entreprenör och det var ändå det som var strejkens huvudkrav. I praktiken kan företagen fortsätta att göra som de vill.

På Kommunals hemsida heter det i allmänna ordalag att det nya avtalet ”skapar ordning och reda för personalen” vid entreprenörsbyten. I Kommunalarbetaren konkretiserar ordförande Annelie Nordström betydelsen genom att tala om avtalsskrivningar i tre steg:

• Den nya entreprenören ska i första hand ta över det gamla företagets anställda.
• Den nya entreprenören ska inte generellt tillämpa provanställningar.
• En gemensam nämnd ska övervaka att det centrala avtalet efterföljs.

Något utskrivet avtal går än så länge inte att få tag i. Intresserade medlemmar kan dock få en informationsfolder som ger en översiktlig bild över dess innehåll. Under rubriken ”Bättre regler vid entreprenörsbyten” återkommer formuleringen om ”i första hand”:

”När vi är överens om att arbetsgivaren har ett behov av att nyanställa vid övertagande ska företaget som vunnit upphandlingen verka för att i första hand anställa medarbetare från det överlämnande företaget.”

De som först ska komma överens om ett eventuellt nyanställningsbehov är de lokala parterna. I sin blogg på Kommunals hemsida skriver avtalssekreterare Lenita Granlund:

”Det ska i lokala förhandlingar, i god tid före trafikstart, klarläggas om det nya företagets behov av att nyanställa.”

Några garantier för att arbetarna får behålla jobben är det med andra ord inte fråga om. Detta medger också Annelie Nordström i den aktuella intervjun i Kommunalarbetaren. Även Peter Jeppson från Bussarbetsgivarnas konstaterar att det inte handlar om något bindande åtagande.

Skrivningen om att undvika generella provanställningar ska inte heller tas alltför bokstavligt. I tidningen Arbetets närupplaga ger samma Peter Jeppson sin syn på saken:

– Om man hårdrar bestämmelserna finns det inga hinder rent juridiskt mot att provanställa alla, säger han. Däremot anser jag att branschen provanställer i undantagsfall och mindre utsträckning än förr.

Trots detta är Kommunals företrädare nöjda. De hävdar att en uppgörelse även måste ta hänsyn till den personal som redan finns på det övertagande företaget.

– Någon tokregel kan man inte ha, kommenterar avtalssekreterare Lenita Granlund i Aftonbladet. Då skulle man i det mottagande företaget få sparka de som är där och de är också medlemmar i facket.

Argumentet godkänner själva kärnan in upphandlingssystemet. Entreprenörerna tävlar om anbud genom att pressa arbetsvillkor och dra ner på personal. Alltid är det några som blir över och måste gå. Men var det inte just mot detta som arbetarna gick ut i strejk?

Så vad handlar uppgörelsen egentligen om? Det är svårt att undvika intrycket att såväl fack som arbetsgivare snarare har varit ute efter att stilla arbetarnas missnöje och strejkvilja än att angripa de berättigade orsakerna till densamma.

– Det känns också bra att vi nått en överenskommelse för att minska oron vid upphandlingar samtidigt som vi har tryggat den fria anställningsrätten, säger Peter Jeppson i ett pressmeddelande.

– Vi är också överens om att det är viktigt att motverka den känsla av otrygghet som upphandlingsprocesserna skapar, skriver Lenita Granlund i sin avtalsblogg.

Den samlade bedömningen av uppgörelsen mellan Kommunal och Bussarbetsgivarna ändras inte av att resultatet av de övriga strejkkraven granskas och räknas in.

Bussförarnas krav på 45 minuters raster och kortare arbetspass har förskjutits till lokala förhandlingar om ökat inflytande över arbetstiden. Ingen ska annat än i undantagsfall behöva ha 30 minuters matrast. Kommunals lönekrav på 1740 kronors höjning på 36 månader landade till slut på 1732 kronor utlagt på 40 månader.

Magra resultat överlag. Men trots detta förefaller det inte som om att bussförarna misströstar och anser att strejken var meningslös. Tvärtom verkar det som att strejken ingett mod och fått dem att känna självrespekt.

– Strejken var ett stort steg framåt, avslutar Achim Rödner. Alla jag har snackat med är glada över att vi gick ut i strejk. Som samhället ser ut idag är det viktigt att några vågar sätta ner foten och peka ut en ny kampväg. Det här känns som en välbehövlig vändning.