Ledarkrönika: V som i Wallenberg
Vänsterpartiet har inga problem med att bjuda in kukviftande moderater eller parasiterande Wallenbergare till sina arrangemang. Men att fullt ut delta i solidariteten med Palestina eller att stå upp för nedrustning är desto svårare.
Jag fick ta upp kalendern på telefonen och dubbelkolla så att det inte var första april när jag i måndags läste nyheten. Men det var inget aprilskämt, även om det faktiskt hade fungerat alldeles utmärkt som just ett sådant. Istället är det Vänsterpartiet som ska genomföra ”regeringsskola”.
Målet med denna skola är att internt utbilda vänsterpartister för att vara redo inför en framtida plats i regering. Vilken typ av politik den regeringen kommer föra är inte svårt att räkna ut. En av föreläsarna är nämligen ingen mindre än Svenskt Näringslivs ordförande Jacob Wallenberg.
Ett gammalt ordspråk lyder ungefär, ”säg mig vem du umgås med så ska jag säga vem du är”. I Vänsterpartiets fall är det helt uppenbart att allt partiet tar sig för görs med syftet att bli så ”regeringsduglig” som möjligt.
I strävan efter att bli nya sossarna finns inga principer som inte går att slänga i soptunnan. Så har V helt och hållet slutit upp i krigshetsen som råder både i Sverige och Europa. Kravet från V är att både vapen och miljarder även fortsättningsvis ska pumpas in i krigets Ukraina. Jonas Sjöstedt, EU-parlamentariker för V, sitter på bästa sändningstid i tv och tycker det vore dumt att skrota europeiska kärnvapen.
Nu tycker uppenbarligen Vänsterpartiets partistyrelse att det är klurigt att komma in i den borgerliga gemenskapen. Hur ska partiet föra sig för att på riktigt bli accepterad som regeringsunderlag? Tur att före detta finansministern tillika moderaten Anders Borg var ledig och kunde komma till ”regeringsskolan”. Han får även sällskap av tidigare EU-ministern och liberalen Cecilia Malmöström.
Nu fyller Vänsterpartiet alltså på med Jacob Wallenberg. Samtidigt som V i retoriken deltar i bojkott mot oligopolet bland matjättarna, och i retoriken är emot skenande klassklyftor, ska man nu ta inspiration och hjälp från samma parasiter som upprätthåller och tjänar på systemet.
Dagens Vänsterpartiet har inga problem med att bjuda in kukviftande moderater eller parasiterande Wallenbergare, men att fullt ut delta i solidariteten med Palestina eller att stå upp för fred och nedrustning är desto svårare.
Varför? undrar du. I grund och botten handlar det om avsaknad av ideologi. Det var länge sedan V kämpade för ett avskaffande av den kapitalism som innebär krig, klimatförstörelse, nedskärningar och massarbetslöshet. Det var länge sedan V kämpade för något annat än att bli accepterade i riksdagshuset.
I den strävan kan Nooshi Dadgostar förneka partiprogram och Sjöstedt krama kärnvapen. I den strävan behövs ingen ideologi. Då behövs bara fjäskande och kunskap om vad näringslivet kräver. Vi vet alla var den egentliga makten ligger.