Krönika: Vi måste stoppa det ekonomiska våldet mot kvinnor

När man pratar om mäns våld mot kvinnor är det lätt att tro att det bara handlar om fysiskt våld. Det är lika viktigt att uppmärksamma när de våldsutövande männen tar kontroll över kvinnans ekonomi.

Det kan yttra sig på olika sätt. Mannen kan ta kontroll över kvinnans bankkonto, tvinga henne att skriva på diverse lån, köpa in varor i hennes namn eller så står hon som ägare till fastigheter utan sin vetskap.

I riktigt grova fall har kvinnor tvingats till narkotikasmuggling för att sedan bli dömda. I andra fall har män via fysisk misshandel sett till att kvinnor blivit tvungna att sjukskriva sig från sina jobb som de till sist har fått sparken ifrån på grund av hög frånvaro. Männen begränsar alltså kvinnors ekonomiska självständighet med den här typen av våld.

Trots detta ses det inte som ett samhällsproblem. Det är enskilda kvinnor som får ta hela smällen, och det kan ta decennier innan de har återhämtat sig ekonomiskt.

I samhällsdebatten idag handlar det främst om hur man som enskild ska skydda sig från bedrägerier, men man vill inte se att många kvinnor systematiskt utsätts för ekonomiskt våld av den värsta bedragaren av alla: våldsutövaren i sitt eget hem.

När en kvinna lyckas lämna ett våldsamt äktenskap används ofta barnen som ett påtryckningsmedel. Det kan handla om att männen vägrar betala ut underhåll eller barnbidrag. Om kvinnan dessutom är skuldsatt minskar det chanserna till att få ett nytt boende eller ett nytt mobilabonnemang. Eftersom kvinnan tvingas leva under existensminimum drabbar detta givetvis även barnen.

Nu har det ekonomiska våldet fått lite mer uppmärksamhet. Flera lagförslag och motioner har lagts till ett betänkande om att kriminalisera ekonomiskt våld, att det ska innefattas i brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning och förhindra långsamma bodelningar.

Det räcker givetvis inte med detta. Handläggare på olika myndigheter har inte fått utbildning i hur de ska kunna hjälpa utsatta kvinnor med de här problemen, och många indrivare säger bestämt nej till skuldsanering eller så gör sig männen okontaktbara och därmed går det inte att skriva över skulderna.

Även bankerna måste ta sitt ansvar och skärpa sina rutiner vid misstanke om att det förekommer maktmissbruk när en man plötsligt vill ha åtkomst till frugans bankkonto eller lån ska tas utan personlig kontakt. 

Slutligen måste kvinnojourerna få förutsättningar och resurser för att kunna fortsätta bemöta kvinnornas behov. Det är ett skämt när makthavare säger sig värna om de utsatta när de samtidigt skär ner på anslagen till de som faktiskt hjälper kvinnor att komma bort från våldet.