Bojkotta EU-valet!

Den 25 maj är det val till EU-parlamentet. Redan nu är det uppenbart att de etablerade partierna framförallt har ett budskap, nämligen: Rösta! Det spelar ingen roll vad du röstar på, men för guds skull, rösta!

Etablissemanget tar till alla möjliga retoriska knep, det ena värre än det andra, för att få oss till valurnorna. Exempelvis får vi veta att det är ”vår plikt att rösta av solidaritet med människor som lever i diktaturer”. Som om det vore demokratiskt att införa ett moraliskt rösttvång.

Det låga valdeltagandet är ett stort problem för EU-förespråkarna eftersom det underminerar alla påståenden om att EU skulle ha demokratisk legitimitet. Detta har till och med fått EU-kommissionen att agera. Inför årets val har kommissionen gett medlemsländerna rekommendationer att följa för att öka valdeltagandet.

Att inte rösta är att säga att vi inte vill vara med i elitens EU-spektakel. Vi vill inte bidra till att mer makt flyttas till EU. Vi tänker inte ge vårt tysta samtycke till att det inte är möjligt för skolor, äldreboenden eller sjukhus att köpa närproducerad mat eftersom det strider mot EU-direktiv. Vi tänker inte vara med och stödja att kommuner hävdar att det är omöjligt att ställa krav på kollektivavtal vid upphandlingar, med hänvisning till att det skulle strida mot EU-direktiv.

Vi vill helt enkelt inte veta av deras EU!

EU-valet 2009 utmålades som en framgång av EU-anhängarna eftersom andelen röstande i Sverige ökade något jämfört med tidigare EU-val. Ändå var det inte ens hälften av svenskarna som röstade 2009, valdeltagandet var bara 46 procent. Det är visserligen en ökning jämfört med tidigare val, 2004 röstade 38 procent. Men det är knappast en siffra för EU-anhängarna att hurra åt.

Det finns dessutom en intressant klass-aspekt på röstsiffran från 2009. Samtidigt som fler röstade så har aldrig skillnaden i röstdeltagande varit så stort mellan arbetare och tjänstemän och mellan låg- och högutbildade som den var i förra EU-valet. Medan 70 procent av de Saco-anslutna röstade så var motsvarande siffra för LO-kollektivet 35 procent.

Det är också intressant att notera att betydligt färre av de som är motståndare till EU medverkade i valet jämfört med de EU-positiva. För många är det ett medvetet val att inte rösta.

Nu är det runt två månader till EU-parlamentsvalet, och de första opinionssiffrorna har börjat publiceras. Svenska Dagbladet slog upp Socialdemokraternas opinionssiffror stort, eftersom S hade över 32 procent i en ny mätning. Det gör dem till det överlägset största partiet enligt den opinionsmätningen.

Men i samma undersökning uppger 45 procent svarsalternativet ”inget parti” på frågan om vilka man skulle rösta på i EU-valet. I verkligheten är alltså ”inget parti”, eller bojkott-linjen om man så vill, det mest populära alternativet.

Det är inte bara svenskar som väljer att bojkotta EU-valet. I Polen röstade till exempel bara 25 procent av befolkningen i valet 2009, i Litauen röstade 21 procent och i Slovakien röstade 20 procent av befolkningen.

I hela Europa var det knappt 43 procent som röstade i valet 2009.

Det innebär att valdeltagandet sjunkit för varje val ända sedan det första valet 1979, och detta trots stora insatser för att få folk till valurnorna.

Siffran 43 procent måste dessutom ses mot bakgrund av att enstaka länder, som Belgien och Luxemburg, drar upp genomsnittet rejält med över 90 procents valdeltagande. Det höga valdeltagandet här kan förklaras av att det är valplikt i de här länderna. Med andra ord riskerar den som inte röstar böter.

Vi kan alltså konstatera att intresset för att rösta i EU-parlamentsvalet är rysligt lågt i Europa såväl som i Sverige. Men vad är det då vi röstar till?

Svenska väljare röstar fram 20 av 751 EU-parlamentariker. Det innebär att vi i det här valet, som utmålas som så otroligt avgörande, har inflytande över 2,7 procent av EU-parlamentarikerna. Det kan jämföras med att exempelvis Tyskland har 96 EU-parlamentariker.

Men detta är inte det enda demokratiska problemet med EU.

En förutsättning för en levande demokrati är en gemensam offentlig debatt, ett någorlunda högt valdeltagande, fungerande demokratiska institutioner, kontakt mellan väljare och valda, samt att väljarna anser att de demokratiska institutionerna är legitima. Inget av de här kriterierna uppfylls av EU.

Det låga valdeltagandet kan på så vis ses som ett uttryck för EU:s odemokratiska karaktär. Även om valdeltagandet skulle vara exemplariskt så kvarstår med andra ord de demokratiska problemen.

Vi kommunister säger att EU är ett högerprojekt. Med det menar vi inte bara att EU i dagsläget bedriver högerpolitik, utan vi syftar på något mer djupgående än så. I EU:s grundlag står det inskrivet att EU ska ha en fri marknadsekonomi och att politikens huvudmål ska vara att bekämpa inflation.

Den nyliberala ekonomiska politiken, som leder till massarbetslöshet och social nedrustning, finns inskriven i bland annat Maastrichtfördraget. Det innebär att nyliberalismen ligger fast till dess att samtliga 25 medlemsländer samtidigt är överens om att skrota den.

Ändå är det inte självklart för alla med hjärtat till vänster att bojkotta EU-valet. Ett skäl till det är att många menar att vi måste rösta för att motverka att högerextrema och fascistiska partier får större inflytande.

Det är en fråga att ta på allvar. Är rasisternas och fascisternas framfart ett skäl att trots allt rösta?

Vi kan börja med att se vilken politik EU driver i flyktingfrågor redan idag, utan att de fascistiska och högerextrema partierna har haft ett avgörande inflytande.

Då ser vi ett EU som reser murar mot omvärlden. EU:s gränsbevakningsbyrå Frontex åker med beväpnad personal i sina båtar och bevakar Sydeuropas kust. Samtidigt skriver EU avtal med nordafrikanska länder för att de ska hindra flyktingar att ta sig till Europa. Med ekonomiska mutor och hot försöker EU få fattiga länder att bygga upp flyktingläger på sin mark så att Europa ”slipper flyktingproblemet”.

Den cyniska flyktingpolitiken tar sig också uttryck i EU:s Dublinförordning. Dublinförordningen innebär att asylsökande ska prövas i det första EU-land de kommer till. Malta, Sicilien och den grekiska ö-världen är många båtflyktingars första anhalt.

Det är också hit Sverige skickar tillbaka många flyktingar, också barn. Om Migrationsverket exempelvis får veta att en flykting har passerat Malta på vägen till Sverige så skickas flyktingen tillbaka direkt.

Situationen i de här lägren är fruktansvärd, med våld och svåra hälsoförhållanden. Men det bekymrar knappast de svenska myndigheterna.

Vad skulle det då göra för skillnad om SD fick en plats i EU-parlamentet? För EU-politiken är nog skillnaden försumbar.

Däremot skulle det givetvis öka SD:s möjligheter i Sverige, eftersom en plats i EU-parlamentet skulle ge dem ytterligare legitimitet och större ekonomiska resurser.

Detta måste vi väga mot att en röst i parlamentsvalet ger EU legitimitet. Ett EU som på alla sätt arbetar för att stänga flyktingar ute och ett EU som med sin högerpolitik och nyliberala nedskärningspolitik ger högerextrema grupper en jordmån att växa i.

Ser vi till hela bilden så är en röstbojkott det rimliga valet. EU underblåser fascism, främlingsfientlighet och en hård flyktingpolitik. Vill vi ha en annan politik så måste Sverige ut ur EU.