Hamnarbetarförbundets ordförande: ”Strejkrätten är avgörande"

Stockholms Hamnarbetarfackförenings klassiska lokaler ligger i Värtahamnen. En perfekt placering av förbundskontoret. Genom det höga Gunnebostängslet några meter utanför dörren betraktar vi skådespelet då den stora vita finlandsfärjan i hamnbassängen snabbt töms på passagerare och gods vilket hanteras av medlemmar i Hamnarbetarförbundet.

Aprilsolens efterlängtade strålar reflekteras i den djupblåa hamnbassängen. Men den lyckas inte värma vinden som hämtar kyla från Lilla Värtans vatten.  I värmen på förbundskontoret bjuder Björn Borg på kaffe. Vi samtalar om situationen för landets cirka 2500 hamnarbetare.

• I senaste numret av förbundets tidning Hamnarbetaren skriver du inför kongressen att arbetsgivarna är på offensiven. Utveckla detta.
– I hamnarna gäller det framför allt bestämmanderätten över arbetstiden. Arbetsgivarna vill ha ett kartotek av arbetstider som de kan använda när de vill, utan att förhandla och de vill fritt kunna flytta folk till olika skift. En sådan ordning kan vi aldrig ställa upp på.

– Däremot ställer vi upp på flexibla tider på frivillighetens grund. Här i Stockholm lever vi på tre färjelinjer där våra medlemmar finns i jobb 24 timmar per dygn 365 dagar per år. De dagar färjorna seglar måste vi jobba, om det så är juldagen eller midsommarafton.

Björn Borg är snar att påpeka att de har få problem i Stockholms hamn. Däremot har striden på senare tid bitvis stått hård i Södertälje och Göteborg. På båda orterna har de två fackföreningarna Transport och Hamn samarbetat. I Göteborg är ännu ingen avtalslösning klar. I Södertälje hamn har man nått ett hyggligt avtal, men inte utan strid. Fortfarande är det LO-anslutna Transport som äger rätten att teckna avtal.

– Styrkan i hamnavtalen är att arbetsgivarna inte ensidigt styr arbetstiderna. Det är detta de är på offensiven för att ändra. Men de lokala hamn- och stuveribolagen är inte de största busarna. Det är huvudorganisationen Sveriges Hamnar som utvecklats till en militant arbetsgivarorganisation i Svenskt Näringslivs hägn och som vill politisera frågan.

Strejkrätten
Peter Jeppsson, vd i Sveriges Hamnar gör utspel om inskränkningar i arbetsrätt och strejkrätt. Arbetsgivarorganisationen kräver ”proportionalitet”, att konfliktåtgärder inte får slå hårdare än nödvändigt och vill förbjuda sympatiåtgärder.

– Men vem ska bestämma vad som är skälig nivå på en konflikt, säger Björn Borg retoriskt.

• Hur ser du på konsekvensen av Vaxholmsdomen i EU:s domstol?
– Hela Laval-målet är skrämmande, att en domstol utanför vår demokratiska struktur ska tillämpa och tolka vår svenska arbetsrätt. Här har socialdemokratin fört medborgarna bakom ljuset. Jag förstår Sören Wibes reaktion, att han lämnar s. Och vad gör LO? LO-ledningens hållning är ett sorgligt stycke.

– Du ska veta att jag som röstade ja till EU är mer och mer skeptisk till mitt eget val. Inte minst efter EU-anslutningen av de öst-europeiska länderna med reaktionära nyliberala regimer.

Nya förhandlingar
• Apropå LO, hur ser du på förhandlingarna med Svenskt Näringsliv om ett nytt huvudavtal?
– Visst har jag farhågor inför de förhandlingarna. Det gamla Saltsjöbadsavtalet stod för klassamarbetet. Men med den nuvarande LO-ledningens hållning och arbetsgivarnas syn på rätten att strejka vet vi inte var ett nytt avtal kommer att landa.

• Hur viktig är strejkrätten?
– Helt avgörande. Strejkrätten utgör grundvalen för allt fackligt arbete. Den kanske inte måste utövas, men strejken måste finnas som en rättighet och ett hot mot arbetsgivarna.

På väggen i förbundskontoret hänger en stor målning som skildrar hamnstrejken 1954 då hamnarbetarna i Göteborg, Stockholm och alla andra större hamnar som en man gick i vild strejk i ilska mot såväl arbetsgivarens usla lönebud som det egna förbundet Transports vägran att ta en konflikt. Tusentals hamnarbetare och tolv lokala fackavdelningar dömdes sedermera i AD för att de brutit mot klasslagar och klassamarbete.

Tavlan är signifikativ. För här hos Hamnarbetarförbundet är medlemmarnas stolta historia inte bara just historia som spikas upp på väggen. Här är medlemsinflytandet och kamptraditionen i högsta grad levande.

• Vad betyder högerregeringen för er?
– Högern framträder under ett fackföreningsvänligt skimmer, men egentligen är de fientliga. För oss hamnarbetare har det inte märkts så stor skillnad. Regeringens beslut har inte drabbat oss särskilt, men regeringen ger Svenskt Näringsliv luft under vingarna. De beslut som drabbar fackföreningarna i stort spiller också över på oss.

• Du tänker på LO:s medlemsras?
– Ja den är delvis högerregeringens fel därför att fackavgiften har blivit för hög när a-kasseavgiften höjts så kraftigt. Då börjar folk värdera nyttan med det fackliga medlemskapet.

• Här sticker ni ut.
– Hamnarbetarförbundet har ökat från 1500 medlemmar 2004 till nästan 1750 medlemmar idag.

• Det har gått 36 år sedan brytningen med Transport. Nu deltar Hamnarbetarförbundet för första gången på riksnivå i förhandlingarna om ett nytt kollektivavtal.

– Ja vårt VU har varit adjungerat till Transports förhandlingsdelegation. Vi har på detta sätt fått ett inflytande och erfarenheten är positiv. Jämfört med LO är Transport ganska bra på att stå upp för medlemmarna.

– Kan vi ha ett bra förhållande till Transport är det till förmån för våra medlemmar. Erfarenheterna från Göteborg och Södertälje visar att samarbete kan ge styrka. Nu har det gamla riksavtalet gått ut och jag utgår från att vi är med när förhandlingar återupptas.

• Men Sveriges Hamnars intresse måste vara att binda upp Hamnarbetarförbundets medlemmar genom kollektivavtal?

– Grundvalen för allt fackligt arbete är att vara med och sluta kollektivavtal. Vi har i ett antal centrala förhandlingar gått på pumpen när motparten hävdat att vi inte kan tolka avtal som vi inte själva är den del av. Det handlar inte om större frågor där vi skulle kunna ta en konflikt.

– Men självfallet går vi inte in under fredsplikten om vi inte får något för det.
Beslutandeprocessen

• Handen på hjärtat. Är det så att du längtar tillbaka till LO?
– Historien har visat att vi klarar oss bra utan LO. Frågan om kollektivavtal har inget att göra med ett uppgående i LO eller Transport. Per Winberg, Transports ordförande, vill att Hamnarbetarförbundet fusioneras in i Transport. Men det är lika självklart som att vi vill att alla hamnarbetare går med oss.

• Men om hamnarbetarna skiljs av som en egen organisation inom LO?
– Beslutandeprocessen är avgörande. Våra medlemsomröstnin-gar strider mot LO:s normalstadgar. Det är otänkbart att vi ger upp denna vår identitet. I Hamnarbetarförbundet får ingen ha förtroendeuppdrag som inte själv är yrkesverksam.

– Hamnarbetare ska prata för hamnarbetare.

LARS ROTHELIUS
Proletären 17, 2008