Profitens och marknadens pris
Vanvården på Koppargården i Vällingby upprör de flesta, säkert också moderata äldreborgarrådet Joakim Larsson och övriga ansvariga politiker, som nu lovar bot och bättring. Ändå kan de inte tas på allvar. Eftersom Koppargården är det givna resultatet av deras nedskärnings- och privatiseringspolitik.
Vanvården på Koppargården i Vällingby upprör de flesta, säkert också moderata äldreborgarrådet Joakim Larsson och övriga ansvariga politiker, som nu lovar bot och bättring. Ändå kan de inte tas på allvar. Eftersom Koppargården är det givna resultatet av deras nedskärnings- och privatiseringspolitik.
Koppargården drivs av Carema Cares, som i sin tur ägs av Ambea AB, ett riskkapitalbolag med säte i skatteparadiset Jersey. Detta ger förutsättningarna bortom allt nonsensprat och mångfaldens och konkurrensens välsignelser. Caremas uppgift är att leverera största möjliga (skattefria) vinst till Ambeas aktieägare. Punkt slut. Äldreomsorgen är bara formen för vinstmaximeringen.
Det ger självklara konsekvenser. Med en fast inkomst från kommunen, fixerad på lägsta möjliga nivå genom det marknadsliberala upphandlingssystemet, kan vinsten bara maximeras genom minimerade kostnader. Det ger inte bara brist på personal, med äldre som knappt kommer sängen, utan som i Koppargårdens fall också brist på tvål, blöjor och annan nödvändig utrustning.
Det kan vara att Caremas morbida bonussystem gjorde att besparingsniten gick över gränsen på just Koppargården, men systemets inneboende drivkraft är given och gemensam för alla privata vårdföretag. Den vinst som är verksamhetens enda mål hämtas i vanvård.
Man kan och bör peka ilsket finger mot Carema, Attendo, Kosmo och de andra kapitalistiska vårdbolagen, som i kalkylerad omänsklighet omvandlar mänskligt lidande och mänsklig förnedring till profit. Men framförallt bör man peka finger åt de politiker som i unison enighet öppnat upp äldreomsorg och övrig offentlig verksamhet för privata aktörer.
Utgångspunkterna var för all del olika. Så drömde Vänsterpartiet om puttenuttiga personalkooperativ, som i humanistisk omtanke och befriade från landstingens byråkrati skulle ta hand om äldre och sjuka.
Det var en vacker dröm, men givet oförenlig med en kapitalism på jakt efter nya marknader för kapitalet. Så blev det som det blev. Den naiva drömmen gick i kras när Carema, Attendo med flera köpte upp personalkooperativen.
Vinstintresset är antihumant; är särskilt barbariskt inom verksamheter som kräver omsorg och omtanke om människor. Kapitalismen bör bannlysas från skolan, vården och omsorgen.
Men vi vill vidga perspektivet. För detta handlar inte bara om vinstintresse, utan också om marknadsrelationer. När offentlig sektor inför köp- och säljsystem går humaniteten förlorad i jakten på minimerade kostnader; när allt skall upphandlas till lägsta möjliga pris reduceras mänsklighet till siffror i bokföringen.
Vinstintresset måste ut ur skolan, vården och omsorgen, annars kommer vanvården på Koppargården att upprepa sig i det oändliga. Men också marknadstänkandet måste ut. Människovärde kan inte räknas i pengar.