Stockholms sopgubbar: ”Nu är strejken politisk”

Publicerad 12 juli 2017
I skrivande stund står samtliga sopbilar i Stockholm stilla, och inga sopor hämtas.
I skrivande stund står samtliga sopbilar i Stockholm stilla, och inga sopor hämtas.

– Om vi ger oss nu så korkar de upp champagnen på Svenskt Näringsliv, säger en av de strejkande sophämtarna i Stockholm till Proletären.

– Nu är strejken politisk. Politikerna måste göra någonting åt sopkaoset.

Jan Spanedal är fackklubbsordförande för sophämtarnas Transportklubb. Det betyder att han enligt lag måste uppmana de som strejkar vilt att återgå till arbetet. Något han inte fått något gehör för.

Men han framför det som hans strejkande arbetskamrater sagt till honom, och berättar för Proletären hur läget i konflikten ser ut just nu.

– Reno Norden har bara kommit med lösningsförslag som innebär lägre löner och högre arbetsbelastning. Det vill inte sopgubbarna gå med på.

På onsdagen sätter sig sopgubbarna på Liselotte Lööf igen. Under tisdagen var de tillbaka i arbete efter att ha gått ut i sympatistrejk på måndagen. Det betyder att all sophämtning i hela Stockholm stoppas.

Även Reno Nordens anställda i Malmö har planer på sympatiåtgärder genom att jobba ”enligt regelboken”, något som omöjliggör att man hinner med alla sopor på en arbetsdag.

I ett pressmeddelande vädjar sophämtarna till stockholmarna: ”Vi står till medborgarnas tjänst, men nu måste ni hjälpa oss. Rädda sophämtningen nu! Sätt stopp för Renos och Stockholm Vattens vansinne!”

Det är kommunala Stockholms Vatten som ansvarar för sophämtningen i staden. De har i sin tur lagt ut hanteringen på entreprenad. Reno Norden vann upphandlingen med ett bud där de räknat med lönesänkningar.

Enligt det nuvarande avtalet har sophämtarna poänglön, vilket betyder att deras lön baseras på hur mycket de jobbar. Snittlönen ligger på 34000 kronor i månaden före skatt. Enligt Reno Norden tjänar arbetarna 45000 kronor i månaden och har 29 timmars arbetsvecka.

– Det stämmer inte, säger Jan Spanedal. De räknar till exempel inte med när vi tankar sopbilarna. Dessutom räknar de från klockan sex på morgonen, fast vi börjar klockan fem. Vi tar heller ingen lunchrast, och därför kan vi gå hem tidigare.

– Men vi kräver inte ett öre mer i lön. Vi vill bara behålla de villkor vi har nu.

Strejken började måndagen den 3 juli när Reno Norden, på uppdrag av Stockholms Vatten, skickade med inspektörer i sopbilarna, med uppdraget att anteckna vilka nycklar som går till vilka soprum. Denna kunskapen är det i nuläget bara sophämtarna som har.

Om makten över nycklarna tas ifrån sophämtarna försvagas arbetarnas förhandlingsposition gentemot arbetsköparen. Därför har Reno Norden inte inlett några riktiga löneförhandlingar med Transport, utan vill först få övertaget genom nycklarna.

– Jag hade en sån inspektör i min bil i måndags, och vi var ute i 16 timmar utan att bli färdiga.

Det var efter detta som arbetarna gemensamt bestämde sig för att gå ut i vild strejk med kraven på att nyckelinventeringen stoppas, att inga sophämtare ska avskedas, stämmas eller få löneavdrag, att det nuvarande lönesystemet behålls, och att alla sophämtare på Liselotte Lööf ska få följa med när Reno Norden tar över sophanteringen den 1 oktober.

Dagen efter meddelade Reno Norden att 51 strejkande sophämtare ska avskedas, men gick sedan ut och dementerade det. Att sparka alla skulle knappast vara populärt bland stockholmarna när sophögarna börjar växa i julivärmen. Istället lämnade de in en stämning till Arbetsdomstolen, och beordrade in de anställda som gått på semester. Svaret från de semesterfirande sopgubbarna lät inte vänta på sig. Samtliga sa upp sig, en del från solsemestern.

På onsdagen veckan efter valde ett sjuttiotal av de strejkande också att säga upp sig och låta Reno Norden och Stockholms Vatten ta hand om soporna bäst de vill.

– Det är en upptrappning av konflikten, ett sätt att sätta press på politikerna, förklarar Jan Spanedal den riskabla taktiken.

I nuläget utförs ändå en del sophämtning i staden av strejkbrytare från bemanningsföretag och åkare från andra orter, men även fyra-fem anställda på Reno Norden. Enligt uppgift får de mellan 400 och 600 kronor i timmen.

– Jävla idioter som inte fattar att vi arbetare måste vara enade, kommenterar en av sophämtarna när Proletären besöker dem i deras underjordiska fikarum i Vanadisberget i Stockholm.

Men med de få undantagen är sammanhållningen bland arbetskamraterna god.

– Vi har en helt fantastisk sammanhållning bland oss sopgubbar i Stockholm. Vi har behövt ta många fajter, så vi vet att vi är rökta om vi inte är enade, säger en av sophämtarna.

– Vi är de sista sopgubbarna i landet som går på poänglön, säger en annan. Om vi ger oss nu så korkar de upp champagnen på Svenskt Näringsliv.

Sophämtaren Peter Börjesson menar att det är hela upphandlingssystemet som är grunden till att den här typen av konflikter kan uppstå.

– Vilka är det som tjänar på upphandlingssystemet? Det är bara företagen och aktieägarna! Det är skattebetalarna och vi sopgubbar och andra arbetare som betalar för deras vinst.

– Här i Stockholm ser vi ju resultatet även för arbetarna i tunnelbanan. Det är upphandlingshysterin som måste stoppas.