Hoppa till huvudinnehåll
Av
patrik.paulov@proletaren.se

Visst går det att tala med Assad!

Västvärlden är så besatta av att få bort Syriens president Bashar al-Assad att de föredrar fortsatt krig framför samtal om vägen till fred.


Utrikesminister John Kerrys uttalande i helgen om förhandlingar för att få ett slut på den fyra år långa Syrienkonflikten fick stort genomslag. Det tolkades som att USA slutligen bytt ståndpunkt och accepterar Syriens president Bashar al-Assad som en legitim part i kommande förhandlingar.

Den förklaring som fördes fram av en rad analytiker var att USA insett att Islamiska statens (IS) terrorvälde trots allt är ett större hot än Assads sekulära styre i Damaskus.

Det dröjde dock inte länge innan USA:s vapenbröder i den syriska konflikten reagerade.

Turkiets utrikesminister Mevlut Cavusoglu förklarade upprört att det inte går att förhandla med en ”regim” som dödat 200.000 människor. I Cavusoglus värld har uppenbarligen inte de terrorgrupper som Turkiet, USA och andra länder backat upp någon som helst skuld till dödandet.

Frankrikes utrikesdepartement slog fast att det måste till en politisk förhandlingslösning mellan olika syriska parter, men att Assad inte kan vara en av dessa. Detta är västvärldens klassiska ståndpunkt: Gärna demokratiska val, fast bara mellan kandidater som väst godkänt.

Ett förtydligande från USA:s utrikesdepartement tog slutligen tog död på hoppet om att USA insett att dess hittillsvarande Syrienpolitik lett till en katastrof.

Talespersonen Jen Psaki konstaterade att vad Kerry menat var att representanter för ”regimen” kan vara med i samtal men att det var uteslutet att Assad själv skulle kunna spela någon roll i en fredsprocess.

Syriens styrande förhöll sig klokt avvaktande till Kerrys första utspel. Vi hör vad de säger men vill först se vad de gör, förklarade Assad och upprepade kravet om ett slut på stödet utifrån till terrorgrupperna.

Spekulationerna har pågått länge om att de stater som i åratal eldat under konflikten snart kommer att göra gemensam sak med Syriens styrande mot IS-terrorn.

Men det har inte skett. Faktum är att USA i samarbete med Turkiet och Saudiarabien påbörjat beväpningen en ny rebellstyrka att sätta in på syrisk mark.

Huruvida det är IS eller Assadregeringen som är huvudfienden har de inblandade parterna ännu inte kommit överens om.

Varför har de krigsaktivistiska staterna i Syrien hakat upp sig på att Bashar al-Assad måste bort? Varför så mycket fokus på en enda person?

Kan det vara så att USA med vänner mycket väl vet att Assad har ett betydligt större folkligt stöd än de oppositionella syrier som väst vill ska leda landet?

Kan det vara så att USA insett att Assad blivit en samlande kraft för alla de syrier som inte vill att deras land ska tvingas underordna sig västvärldens diktat?

Slutligen vill vi påminna om att det går att tala med Bashar al-Assad. John Kerry har själv gjort det.

2009 besökte han Damaskus i rollen som ordförande för Senatens utrikesutskott. Då blev det först möte och sedan informella samtal under en middag med det syriska presidentparet.

Det är något Kerry håller tyst om idag.