Förslaget är skissartat. Regeringskansliet arbetar på en förordning som ännu inte offentliggjorts. Vid en snabb blick ter sig regeringens förslag ändå som i huvudsak positivt.

Arbetsförmedlingen ska ta över ansvaret för de nyanlända från kommunerna, så att samma villkor ska gälla för alla. Ett nytt ersättningssystem ska införas, med en generell ersättning som är högre än nivån för ekonomiskt bistånd. En individuell plan ska upprättas för varje nyanländ, med målet att de så snabbt som möjligt ska lära sig svenska, genomgå en kurs i samhällsorientering och komma i arbete.

Frågetecken
Det låter rimligt. Vem vill inte lära sig språket och bli självförsörjande?

Men det räcker att skrapa lite på ytan för att flera frågetecken ska poppa upp.Vad innebär exempelvis samhällsorientering?

Givetvis är det viktigt att de som flyttar till Sverige lär sig om det svenska samhället, så att de kan delta på lika villkor i den demokratiska processen. Redan idag ingår någon form av samhällsinformation i de flesta kommuners introduktionsprogram för nyanlända.

Frågan är hur den samhällsorientering som integrationsminister Nyamko Sabuni (FP) bestämmer över kommer att utformas. Risken är uppenbar att dialog och diskussion får stryka på foten.

”Startkontrakt”
När Proletären frågar ansvariga på integrations- och jämställdhetsdepartementet om samhällsorienteringen kommer att avslutas med någon form av prov får vi veta att det ännu inte är bestämt.

Moderaterna har tidigare i år deklarerat att de vill införa ett ”startkontrakt”, som bland annat innebär att de nyanlända ska skriva under på ”grundläggande svenska värderingar”.

Att sedan ingen moderat har kunnat klargöra vilka värderingar detta är säger sig självt. Men Moderaternas ideologiska inriktning är tydlig, och den ligger också till grund för regeringens förslag.

Utformningen av den obligatoriska samhällsorienteringen är ändå inte det mest oroväckande med förslaget till ”Introduktions-
program”. Att just arbetsförmedlingen ska överta ansvaret för de nyanlända är ingen slump. Argumentet som Sabuni lyfter fram om att lika villkor måste gälla för alla som kommer till Sverige är bara ett svepskäl.

Vad det handlar om är i själva verket att fokus ska flyttas från flyktingpolitik till arbetskraftsimport och att högerns version av ”arbetslinjen” ska genomsyra även detta område.

Arbetskraft
Det innebär att eftertraktad arbetskraft ska tillåtas komma till Sverige, medan andra helst ska stängas ute. Samtidigt ska de som har lyckats få uppehållstillstånd trots att de inte redan har en anställning kastas ut på arbetsmarknaden snarast möjligt, till vilka villkor och vilken lön som helst.

De som är för sjuka eller för traumatiserade för att direkt börja arbeta och de som inte får något jobb hamnar på samhällets skräphög.

LISA ENGSTRÖM
Proletären nr 38