Jag och min snart fyraåriga dotter har en diskussion här hemma. Hon är upprörd för att jag hjälpt henne med ytterkläderna inför färden till förskolan. Hon kan minsann klä sig själv. Att jag av praktiska skäl och i strävan att inte komma försent hjälpt henne spelar ingen roll. Hon utbrister: “Det står i barnkonventionen att vuxna ska lyssna på barn!”
Hon har såklart rätt i sak. Det står så i barnkonventionen. Först tänker jag ta en diskussion om att det finns en himla massa vackra dokument som innehåller tusentals fina ord om rättigheter, men att dokumenten saknar värde när verkligheten knackar på dörren. Jag låter så klart bli. Vi får väl börja om proceduren med ytterkläderna.
En treårings röda linjer är många. Många fler än som får plats i en ledarkrönika. Då är det lättare att räkna upp det politiska etablissemangets röda linjer inför årets stundande val. Vänsterpartiet har inga alls. Redan ett år innan valet, i september 2025, gick Nooshi Dadgostar ut och sa att Vänsterpartiet inte kommer ha några röda linjer inför eventuella förhandlingar om att sitta med i den kommande regeringen.
Även Liberalerna har gjort det tydligt att några röda linjer inte kommer att finnas inför valet. Simona Mohamsson går från att kalla SD för rasister till att krama dess partiledare. Både V och L menar att det handlar om att “ge och ta”. Politik handlar om sakpolitik, inte ideologi.
Det innebär också att det svenska folket, i vanlig ordning, inte bör tro på ett enda ord som kommer från politikernas munnar. Det partierna går till val på är fina ord på ett papper eller en skärm. Så fort samma politiker har möjligheten att sätta sig på en maktposition kommer dessa fina ord att kunna förhandlas bort. Det handlar om att “ge och ta”.
I Örebro likt många andra kommuner i landet visar prognosen på en minskande befolkning. Det föds allt färre barn. Samma politiker som i förra valet fiskade röster med löften om satsningar på skola och välfärd visar nu vad orden faktiskt var värda. Förskolor och skolor läggs ner eller slås ihop. Den som i förra valet röstade på partierna som lovade bättre skola och välfärd kanske känner sig lite lurade.
Ett rimligt agerande från politiker och tjänstemän vore så klart att utnyttja situationen till något positivt. Barngrupper i förskola och skola borde minskas ner till rimlig storlek. Det skulle ge personalen en mycket bättre arbetsmiljö. Barnen skulle också kunna bli sedda på ett helt annat sätt. Det är inte speciellt konstigt att politikerföraktet växer i Sverige.
Så även om min dotters röda linjer skapar en del frustration och gräl har hon något som det politiska etablissemanget uppenbarligen saknar: integritet och en orubblig strävan att få sin vilja igenom.
Hennes mantra om att kunna själv är något som vi vuxna borde ta till oss. Istället för att hoppas att politikerna håller sina vallöften borde du lova dig själv att försöka påverka din och dina arbetskamraters vardag. Vi borde göra en treårings inställning till en kollektiv inställning. Fy fan vad jobbigt det hade blivit för det politiska etablissemanget.
