Ska 13-åringar sitta i fängelse? Ja det vill i alla fall den borgerliga regeringen, som går fram med detta kontroversiella förslag, trots att i stort samtliga remissinstanser gått emot och avstyrkt förslaget.
Att den grova och organiserade brottsligheten är ett stort och allvarligt problem som pockar på förändringar och omfattande samhälleliga insatser är uppenbart. Även vi kommunister ser med stor oro på gängens utveckling, narkotikans utbredning och hur barn rekryteras för att begå grova brott. Men kommer man verkligen få bukt med dessa problem genom att sätta barnen i fängelse?
Tidöpartierna anförda av Sverigedemokraterna tror det, men ingen annan verkar tro det.
Kriminalvården som ska spärra in barnen anser sig varken förberedd eller kompetent att hantera dem. De anser att dessa barn bör tas om hand på andra sätt än av kriminalvårdssystemet.
Föreningen för Sveriges socialchefer svarar att åtgärden saknar vetenskapligt stöd och att repressiva åtgärder inte minskar ungas brottslighet. Frånvaron av vetenskapligt stöd påtalas också i remissvaret från Uppsala universitet. Institutet för mänskliga rättigheter förkastar hela tanken och skriver att 13-åringar i fängelse strider mot FN:s barnkonvention och mot Sveriges folkrättsliga åtaganden och skrivningar i regeringsformen, alltså att det strider mot den svenska grundlagen.
Polis och åklagare avråder och uttrycker i sina svar en oro för att lägre straffbarhetsålder kan göra att ännu yngre barn involveras i brottslighet, när kriminella gäng vill utnyttja dem som inte är straffbara. Sveriges åklagare har gått så långt att de gått samman i ett upprop. Före jul gick 168 av dem ut med en skarp anklagelseakt mot förslaget och förslagsställarna. De skriver att det är de som kommer få sätta barnen i fängelse och häkte, och att det strider mot deras rättsuppfattning och varför de valde yrket. 34 av åklagarna tillägger att de överväger att lämna yrket om förslaget blir verklighet.
Advokatsamfundet, Barnombudsmannen, Socialstyrelsen och Skolinspektionen är alla kritiska. Ja, bland de femtiotalet olika remissinstanserna är det ingen som uttalat sitt stöd för förslaget. Ändå går regeringen fram med det, uppenbarligen mot bättre vetande.
Tidöregeringens planer handlar inte om vetenskap, inte heller om kriminalvård – utan det handlar om signalpolitik. Den enskilda individens, i detta fall barns, rättigheter får inte vara i vägen när regeringen vill visa sig handlingskraftig och behålla regeringsmakten. Det handlar om ideologi, att högern alltid stått för repression och splittring. Samhälleliga problem ska inte mötas kollektivt och med mer resurser utan med omstruktureringar, nedskärningar och polarisering.
Dagens situation är resultatet av den politik som fördes för 15-20 år sedan. De unga som idag är gängkriminella föddes runt och efter millennieskiftet. De växte upp i ett Sverige med ökande klassklyftor och social nedrustning. Borttagna skatter och jobbskatteavdragens införande markerar en omläggning från det kollektiva och solidariska till det enskilda och elitistiska. Lönerna skulle hållas nere genom att staten stod för tillskottet i folks plånböcker, istället för att ta från företagens vinster. Lägre skatteinkomster gav mindre pengar till välfärden. Skolan, vården och omsorgen fick skära ned och arbetslösheten ökade.
De flesta av dagens unga kriminella har en misslyckad skolgång bakom sig. Man kan fråga sig hur läget hade varit om alla skattesänkningar, som främst kommit de rika till del, stannat i det offentliga?
Framtidshopp och självförtroende grundläggs i skolan. Goda förebilder skapas inom föreningslivet. Men med ökade plan- och hallhyror, minskat stöd till idrottsrörelsen och stängning av fritidsgårdar och musikinstitutioner blev även fritiden ett fält som ungdomen tvingades bort från.
Ta statsminister Ulf Kristerssons CV som exempel på utvecklingen. 2006-2010 var han socialborgarråd i Stockholm. Under denna tid skedde omfattande privatiseringar och utförsäljningar av allmännyttan till reapriser. Förskolor och assistansbolag såldes ut och den kommunala verksamheten tvingades till stora neddragningar. Störst var de inom socialtjänsten som under Kristerssons fyra år i stadshuset tvingades till besparingar på tio procent samtidigt som invånarantalet växte kraftigt.
Åren innan dess var Kristersson kommunalråd i Strängnäs. Även där genomfördes kraftiga neddragningar. Det infördes stopp för anställningar, investeringar och inköp och det skars ner på skolor och social verksamhet.
Motsvarande utveckling har skett överallt i samhället. Här finns grundorsaken till det råare samhällsklimatet och gängkriminaliteten. När samhället överger medborgarna skapas parallellsamhällen där man tvingas armbåga sig fram. Som man bäddar får man ligga, och det är dessa bäddar Ulf Kristersson och hans anhang nu rullar ut på fängelser och häkten.
Barn måste få vara barn, och det är samhällets skyldighet att se till att de får sina behov tillgodosedda. Fungerande skola, billiga bostäder, föräldrar som har jobb, och fritidsaktiviteter som alla har råd med, är vägen till en meningsfull tillvaro, där lockrop om en annan tillvaro via kriminella handlingar inte blir meningsfulla.
Att stoppa barn i fängelser och häkten kommer döma dem till långvariga kriminella liv och skapa fler brott. Vägen borde istället vara att lära barnen läsa, skriva och räkna, det vore en effektiv åtgärd mot nyrekrytering av kriminella. Men den typen av satsningar vill Tidöpartierna inte se, av ideologiska skäl.
