En bostad är en mänsklig rättighet, både enligt FN-stadgan och den svenska grundlagen. Men i det kapitalistiska Sverige är en bostad framför allt en källa till enorm profit för den som hyr ut bostäder.
I artikel 25 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna står det: ”Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster…”
Sverige har inte bara skrivit under detta, vi har dessutom i vår grundlag följande formulering: ”Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätt till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet” (regeringsformen kapitel 1 paragraf 2).
När en riksdagsledamot 2009 frågade dåvarande bostadsminister Mats Odell (KD) hur staten bör leva upp till grundlagens krav, blev svaret att stadgandet i regeringsformen inte var juridiskt bindande utan en ”allmän uppmaning”. Enligt Odell gäller grundlagen alltså inte annat än som en rekommendation!
Och hur skulle det kunna vara annorlunda? I vårt kapitalistiska Sverige gäller först och främst rätten till maximal profit, och bostäder är en rik källa till profit. Enligt Sammanslutningen företagarna är fastighetsbolag och fastighetsförvaltning Sveriges lönsammaste bransch, med en nettoavkastning på drygt 19 procent. Den är nästan dubbelt så lönsam som kredit- och försäkringsbranscherna.
Motsättningen mellan de profithungriga fastighetsägarna och de allt mer pressade hyresgästerna har i vårt land lett till många häftiga strider med hyresstrejker och brutala vräkningar. Det har också lett till bildandet av en hyresgäströrelse.
Efter andra världskriget var det en stor bostadsbrist och det fanns många dåligt skötta och dyra hyresbostäder. Detta ledde till skapandet av den så kallade allmännyttan, oftast kommunala bostadsbolag.
Syftet var gott, hälsosamma och moderna bostäder till rimliga hyror. Och när allmännyttan 2002 fick sin egen lag stadgades att hyran i en allmännyttig lägenhet skulle motsvara självkostnaden och alltså inte ge vinst.
Förhoppningen var att detta skulle vara hyresledande och alltså hålla tillbaka hyrorna i de privatägda fastighetsbolagen. Detta kunde de privata fastighetsägarna inte acceptera.
Med den ovan nämnde Mats Odell i spetsen och med hänvisning till EU:s konkurrenslagar skrevs lagen om kommunala bostadsbolag om: dessa bolag måste drivas ”affärsmässigt” det vill säga gå med vinst.
Lagen säger uttryckligen att kommunallagens förbud mot vinster i kommunal verksamhet inte gäller allmännyttiga bostadsbolag. Lagen började gälla 2011 och gäller alltjämt. Detta har medfört att det är de privata hyresvärdarnas vinstgivande hyresnivåer som är hyresledande.
Det betyder att allmännyttan får in ”för mycket” hyra. Dessa pengar överförs till kommunen. Hyresgästerna betalar alltså en extra kommunalskatt via sin hyra.
Kommunpolitikerna gillar detta eftersom kommunen får större inkomster utan att politikerna behöver höja kommunalskatten. Och det är inte småsmulor det handlar om. När Hyresgästföreningens tidning Hem och Hyra i augusti 2023 granskade överföringarna till kommunen, sedan lagen trätt i kraft 2011, visade det sig att allmännyttan på detta sätt under tio år tagit in och överfört 12,8 miljarder kronor från hyresgästerna till kommunen.
Tidningen pekade också ut vissa kommunala bostadsbolag, till exempel Vidingehem i Växjö vars hyresgäster under ett år i genomsnitt betalat 7.000 kronor till kommunen. Detta är dock en bieffekt till lagen om kommunala bostadsbolag. Den viktigaste uppgiften för denna lag är att förhindra att de kommunala bostadsbolagen kan konkurrera med lägre hyror, vilket var meningen från början.
Detta fick Göran Johansson, då socialdemokraternas starke man i Göteborg, att utbrista: ”Om allmännyttan ska har samma hyror som de privatägda hyresbolagen, vad ska vi då ha allmännyttan till?”
Det kan man fråga sig!
De privata fastighetsägarna gynnas rikligen av lagen om kommunala bostadsbolag. En av dem är Hans Wallenstam, verkställande direktör och huvudägare till Wallenstams fastighets AB med huvudkontor i Göteborg.
Han kan räkna in en inkomst i storleksordningen fem miljoner kronor efter skatt per månad. Inkomsten består dels av lön, dels av aktieutdelning. Ibland tar han inte ut lön eftersom den är högt beskattad, utan tar istället ut hela sin inkomst som aktieutdelning, vilken är mycket lägre beskattad än lön.
Detta möjliggörs av kravet på vinstgivande hyror i lagen om kommunala bostadsbolag. För tack vare den kan Wallenstam ta ut rekordhyror utan risk för konkurrens. Och det är det som är meningen med lagen.
