Ledare: Avveckla kärnkraften – för gott!

I förra veckan var det den alltid lika uppnäste Carl Bildt som skapade debatt i sommarvärmen. ”Det är något fel när man tvingas dra igång det gamla oljekraftverket i Karlshamn för att klara elförsörjningen mitt i sommaren”, twittrade Bildt. För att sedan drämma till med: ”Var det så MP ville ha det när man stängde ner kärnkraften?”

Som vanligt är det inte många siffror rätt när Bildt tar till orda.

För det första: Oljekraftverket i Karlshamn dras inte igång för att det råder elbrist i Sverige. Tvärtom. Sverige har sedan många år stora överskott i elproduktionen. I fjol gick därför 15 procent av den svenska elproduktionen på export, framförallt till Finland och Norge.

För det andra: Sant är att det just nu råder elbrist i södra Sverige. Det beror primärt på att den ansvariga myndigheten Svenska kraftnät, och där bakom ansvariga politiker, sedan åtminstone 40 år struntat i att bygga ut systemet för kraftöverförening från norra till södra Sverige, vilket gör att kraften från de välfyllda vattenmagasinen i Norrland inte kan överföras till hela landet. Den säljs istället med god profit till Finland och Norge, dit kabelnätet håller tillräcklig kapacitet.

Men elbristen i söder beror också på att fyra av Sveriges åtta kärnkraftsreaktorer för närvarande står stilla eller går på halvfart. Så brukar det vara på somrarna, då det utförs nödvändigt underhåll på de snart uttjänta reaktorerna.

Officiellt är det också underhållet som förklarar den nuvarande bristen på kärnkraftsel. Men den bakomliggande orsaken är mer krass. ”Med vårens utomordentligt låga elpriser har det inte varit affärsmässigt möjligt att återstarta reaktorn inför sommaren”, skrev Vattenfall för någon månad sedan i ett pressmeddelande, med anledning av beslutet att inte starta den redan renoverade reaktorn Ringhals 1.

Kärnkraftsel är inte affärsmässigt lönsam. De låga oljepriserna gör däremot oljebaserad el till en lukrativ affär. Det är därför det gamla oljekraftverket i Karlshamn dras igång igen. När marknaden bestämmer är det profiten som styr, inte politiska beslut, inte miljöhänsyn och då rakt inte Miljöpartiet.

Hur är det då med kärnkraften, som enligt Carl Bildt ”stängts ner” av MP? Sakförhållandet är att vi 1980 hade en folkomröstning om kärnkraftens vara eller inte vara i Sverige. Tre linjer stod mot varandra. Alla förespråkade en successiv avveckling av kärnkraften, men i olika takt.

Den centristiskt bedrägliga Linje 2, representerad av Socialdemokraterna och Folkpartiet, segrade. Med knapp marginal – 0,4 procentenheter – före Linje 3, företrädd av Centerpartiet och av dåvarande VPK och KPML(r), som förespråkade en avveckling inom 10 år. 1980 fanns ännu inte Miljöpartiet.

Folkomröstningen gav några år senare ett riksdagsbeslut om att kärnkraften i Sverige ska avvecklas senast 2010. Tidpunkten var inte slumpmässig. De två kärnkraftsreaktorerna Forsmark 3 och Oskarshamn 3 skulle sättas igång 1985 och de ansågs ha en teknisk livslängd om 25 år.

Det investerade kapitalet skulle göra rätt för sig, oavsett de säkerhetsrisker som blev uppenbara genom kärnkraftsolyckan i Harrisburg 1979. Lite risktagande måste en kapitalistisk ekonomi tåla.

Nu skriver vi 2020. Kärnkraftverket i Barsebäck är nedlagt och två reaktorer i Oskarshamn har stängts ner. Men ännu tio år efter riksdagens beslut om en avveckling som senast 2010 svarar kärnkraften för 39 procent av Sveriges elproduktion.

Tekniskt uttjänta reaktorer har renoverats och uppgraderats, kosta vad det kosta vill. De som tjänar på affären kan alltid hålla tummarna för att det inte skall gå som i Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima.

I den politiska debatten hörs nu allt högre rop på att kärnkraften fortsatt ska vara en bärande del av Sveriges elproduktion, framförda av den traditionella högern och av dess populistiska SD-svans, men också och mer beklämmande av diverse vänsterpopulister.  

Vår ståndpunkt är klar. Kärnkraften är ett säkerhetsmässigt vågspel. Olyckan i Harrisburg ägde faktiskt rum. Härdsmältan i Tjernobyl inträffade faktiskt i april 1986, med konsekvenser som ännu 34 år senare är aktivt verkande. Och i mars 2011 havererade högst verkligt tre reaktorer i japanska Fukushima.

Mindre bekant är att helyllesvenska Forsmark år 2006 bara var minuter från en härdsmälta. Kärnkraften är farlig för människors liv och hälsa.

Lägg därtill att uttjänt kärnbränsle är fortsatt radioaktivt verksamt i 100.000 år och att ingen ännu ingen kommit på hur detta avfall ska förvaras på ett säkert sätt, och det är givet att kärnkraft inte är en framtidslösning.

Åter till utgångspunkten. Det gamla oljekraftverket i Karlshamn har dragits igång igen. För att det låga oljepriset gör det kommersiellt lönsamt. När marknaden får råda är det profiten som styr, inte miljöhänsynen.

Det bakomliggande problemet är att svensk energipolitik inte ställt om till en elproduktion utan kärnkraft, trots beslutet i folkomröstningen 1980. Ännu 40 år senare är det inte möjligt att fullt ut transportera överskottsel från Norrland till södra Sverige, den går istället på export till Finland och Norge.

Och lika viktigt. Det har inte vidtagits åtgärder för att ersätta kärnkraft med alternativa energikällor, som vindkraft. I Danmark svarar vindkraften idag för nära 50 procent av elproduktionen. I Sverige är motsvarande siffra 12 procent.

Kärnkraften är en farlig och dyr energikälla. I en kapitalistisk marknadsekonomi kan kärnkraftsel inte produceras utan statliga subventioner, åtminstone inte med nuvarande priser på olja och kol. Vad som krävs för att trygga en säker, prisvärd och miljömässigt effektiv elförsörjning är därför en energipolitik som en gång för alla fasar ut kärnkraften.

Sverige är välbeställt genom vattenkraften, som svarar för närmare 50 procent av vår elproduktion. Men med lite planering borde vi åtminstone kunna närma oss Danmark vad gäller vindkraft.

En sak är säker. Kärnkraften utgör ingen framtidslösning, sedan får Carl Bildt och horden av populister säga vad de vill. Kärnkraften bör avvecklas – för gott!