Högerns sorg över den reaktionäre Charlie Kirks död framställs som en reaktion på en attack mot demokratin och yttrandefriheten. Det hävdas att det inte spelar någon roll vad Charlie Kirk stod för, ingen ska mördas för sina åsikter.
Denna princip tycks dock inte gälla palestinier. Israel har systematiskt mördat och förföljt palestinier ända sedan statens bildande 1948. Efter det palestinska motståndets motoffensiv den 7 oktober har det utvecklats till ett folkmord.
Samtidigt som palestinier mördas för att de är palestinier, riktar borgarklassens representanter strålkastarljuset mot att att aktivister följt efter en politiker och ropat slagord. Ukrainska högerextremister som stridit i fascistiska Azovbataljonen hyllas som hjältar samtidigt som palestinier som motsätter sig Israels ockupation fördöms som terrorister.
Den kognitiva dissonansen hos borgarklassen väcker frågor. Vilka har rätt till skydd och vilka har inte det? Vilka är det egentligen som har ansvar för det som händer i världen?
I kapitalisternas och den borgerliga statens svar på dessa frågor döljer sig först och främst ett klassförakt mot alla arbetare och förtryckta som drabbas av kapitalismens eller imperialismens våld. Borgarklassen och dess allierade har alltid rätt till beskydd, medan arbetarklassens tusentals offer bara är något att beklaga sig över. Samtidigt är just kapitalets politiker och opinionsbildare, från sossar till extremhöger, skyldiga till en dysfunktionell och våldsam utveckling i samhället, med skjutningar av olika slag, ökade klassklyftor – och folkmord riktat mot imperialismens offer.
Hur kan vi förväntas sörja en reaktionär borgares död, eller fördöma att människor följt efter en politiker med slagord, samtidigt som tusentals människor faller offer för deras politik och krig?
Miljarder pumpas på ett systematiskt sätt in för att sprida åsikter och tankar som gynnar kapitalisterna, genom skolor, universitet, nyheter och tidningar. Genom detta lär vi oss att tänka på samma sätt, att till och med acceptera ett folkmord.
Borgarklassen försvarar inte yttrandefriheten, utan påtvingar oss istället tystnaden. Den säger att det kapitalistiska systemet måste bevaras, och arbetarklassen ska vara tyst och acceptera konsekvenserna av den politik som förs av borgarklassen och deras institutioner. Borgarklassen förvränger begrepp som ”fred”, ”yttrandefrihet” och ”demokrati”, och använder dem för att passivisera arbetarklassen och säkra profiter.
Vi behöver inse att det är arbetarklassens demokratiska rätt att, när det krävs, ta makten över samhället och avsätta den klass som håller den förtryckt. Vi behöver också inse att konflikter, vare sig de antar en religiös, etnisk eller kulturell form, samtliga är av borgerligheten förvrängda former av konflikten mellan arbetarklassens intressen och borgarklassens intressen.
Kampen om historieskrivningen och begreppen är central. Vi får inte ge efter en tum gällande palestiniernas rätt motstånd mot apartheidregimen. Och vi får aldrig acceptera borgarklassens definitioner av fred, demokrati och yttrandefrihet.
