Krönika: Dags för höjdarna att ta notan

Det breder ut sig ett mörker över Sverige. Arbetslösheten tickar stadigt uppåt.

Tjejen bredvid mig på repskapet för Metallavdelningen har precis blivit varslad om sin uppsägning. Hon sätter sitt hopp till att produktionen återigen ska dra igång.

Det är inte bara anställningen som bekymrar henne. Summan på snabbköpskvittona växer för varje gång hon går och handlar. ”Matkassen kostar mer än en tusenlapp mer idag.” 

Varslen duggar tätt, byggkrisen är ett faktum och vården tittar över vilka tjänster som ska bort. Som att behoven skulle försvinna med tjänsterna.

Men det är inte helt mörkt i Sverige. Det finns de som knappt märker av att något är på tok. På Stureplan, får man höra på tv, är det fortfarande fullt på restaurangerna och det har aldrig gått så bra för lyxmärkesbolagen. På herrgårdarna poppas det champagne medan vi andra letar efter röda prislappar.

På Island säger man att girigheten växer med pengarna och det ser utan tvekan ut att stämma. På ett år har våra högt ärade industrijättar ökat sina vinster med över 100 miljarder. I år delar dessa herrar på hissnande 342 miljarder kronor. Det går alltså bra för våra industrikapitalister.

Jag och gubbarna i verkstaden tjänar en 114-del av vad Volvos vd Martin Lundstedt tjänar. Han behövde inte hålla igen och ta ansvar. Hans löneutveckling var betydligt högre än märket.

Vi på golvet får nöja oss med 3,1 procent i teknikavtalet. En reallönesänkning då inflationen fortfarande är hög och vi redan förlorat flera år av löneökningar. 

Exportindustrin går på högvarv men priset kommer vi att få betala. Nu ska allting effektiviseras och investeras.

Allting ska klockas, maskinerna ska bemannas av färre för att rationalisera till andra avdelningar och icke-produktiva aktiviteter ska antingen bort eller schemaläggas så de inte stör produktionen. Vi ska disciplineras och programmeras som om vi vore maskiner.

Det är mörkt, men ljus spricker igenom. I Arvika samlades tusentals i protest mot Region Värmlands planer på att lägga ner akutsjukhuset i västra Värmland. Röster höjs mot direktörernas monstruösa löner. Vi är helt enkelt trötta på att alltid behöva ta notan. Nu är det dags för höjdarna att betala.

Andreas Köhler
Verkstadsarbetare