Frågor & svar om elkrisen: Därför är elen så dyr – och de är vinnare

Beror de höga elpriserna på elbrist i Sverige?

Nej. Sverige producerar tvärtom ett stort överskott på el. Enligt branschorganisationen Energiföretagen producerades 170 TWh el under 2022. Samma år uppgick den inhemska konsumtionen till 139 TWh. Detta överskott gjorde att Sverige under 2022 passerade Frankrike som Europas största exportör av el. Nästa 20 procent av den svenska elen går på export. 2022 exporterade Sverige el under årets samtliga 52 veckor, också under de kallaste vinterveckorna.

 

Ändå händer det att södra Sverige tvingas importera el. Varför?

Det är sant. Under 2022 nettoimporterades el under sammanlagt 54 timmar. Huvudorsaken är att Svenskt kraftnät under lång tid försummat utbyggnaden av transmissionsnätet mellan norra och södra Sverige, vilket periodvis skapar elbrist i framförallt Skåne. Istället har Svenskt kraftnät och de stora elbolagen  prioriterat exportkablar till Europa. Sådana kablar går idag till Norge, Finland, Danmark, Litauen, Polen och Tyskland och från dessa länder vidare till hela norra Europa, inklusive Storbritannien.

Energiminister Ebba Bush brukar hävda att elbristen i södra Sverige beror på den opålitliga vindkraften, som under KD:s riksting 2021, då Bush släckte ner lokalen, tände en ficklampa och sa: ”Det blev vindstilla i Öresund, så vindkraftverken slutade snurra”.

Men elbristen i december 2022 berodde inte på att det var vindstilla, utan på att tre av Sveriges sex kärnkraftsreaktorer stod stilla samtidigt. Kärnkraften är inte så pålitlig som kärnkraftskramaren Bush ger sken av, vilket bekräftas av kärnkraftslandet Frankrike, där 30 och 56 kärnkraftsreaktorer stod stilla sommaren 2022.

Här skall läggas till att elbristen i södra Sverige är relativ. Eftersom el vecka efter vecka flyter vidare via kablar från södra Sverige till Danmark, Tyskland, Polen och Litauen.

Det var till exempel vad som hände i september i fjol, då oljekraftverket i Karlshamn drogs igång under någon vecka, vilket gav kärnkraftskramarna vatten på sin kvarn. Men inte en enda KWh stannade i Sverige. All el gick via kabeln från Karlshamn till Polen och Tyskland, där priserna gjorde denna dyra och miljöskadliga produktion lönsam för det tyska ägarbolaget Uniper.

 

Var beror då de höga elpriserna på?

I valrörelsen talade Magdalena Andersson om Putin-priser och Ebba Bush kontrade med Magda-priser. Men det är desinformation. Det rätta namnet är EU-priser. De höga elpriserna beror på den EU-dirigerade avregleringen av den svenska elmarknaden, som inleddes direkt efter EU-inträdet 1995.

Före Sveriges anpassningen till EU var elförsörjningen en nationell angelägenhet och förpliktelse. Med Statens vattenfallsverk som huvudansvarigt för såväl elproduktion som stamnät. I systemet fanns också privata och kommunala aktörer, men det statliga huvudansvaret gav en planerbar produktion och stabila och låga priser. Detta system raserades i och med EU-inträdet.

Numera är Sverige medlem i EU:s energiunion och priserna sätts inte längre utifrån produktionskostnaderna i Sverige, utan utifrån marknadspriserna i norra Europa, detta via elbörsen Nord Pool. När det råder elbrist i norra Europa, vilket det gjort sedan EU införde sanktioner mot rysk gas, tvingas också svenska konsumenter betala skyhöga europeiska marknadspriser på el.

Här kom en brytpunkt 2006. Detta år stängdes kärnkraftverket i Barsebäck, vilket kalla vinterdagar gav elbrist i Skåne. En sådan vinterdag vägrade Svenskt kraftnät att överföra el till Danmark i ett slags återfall till den tidigare nationella elförsörjningsmodellen. Sådant ofog går inte för sig på en fri EU-marknad, så Dansk Energi anmälde genast Svenskt kraftnät till EU-domstolen. Som 2010 slog fast att denna typ av överföringsbegränsningar strider mot EU-lagen. Även om det råder elbrist i Sverige är vi enligt EU-lagen skyldiga att exportera.

Genom detta domslut fick vi 2011 våra fyra elområden, där priserna i södra Sverige (elområde 4) kan vara både tre och fyra gånger högre än i norra, allt enligt den marknadsekonomiska principen om att höga priser ska pressa ner konsumtionen. Skåningar skall frysa för att elen skall flyta ostört till Danmark, Tyskland och Polen.

 

Nu sjönk elpriserna i januari. Är det dags att blåsa faran över?

Nej, dessvärre inte. Inför denna milda vinter, och innan sanktionerna slog igenom, fylldes gaslagren i Europa med billig rysk gas. Nu har USA med hjälp av Norge sprängt Nordstream 1 och halva Nordstream 2 och inför nästa vinter måste lagren därför fyllas med amerikansk LNG-gas, som är tio gånger så dyr, och med betydligt dyrare norsk gas.

För att blåsa faran över krävs därför att Sverige drar sig ur EU:s energiunion. Annars väntar en ny prisexplosion nästa vinter.

 

Finns det vinnare i den marknadsekonomiska omläggningen?

Ja, självklart. Där det finns förlorare finns det vinnare. Enligt elanalytikern Bengt Ekenstierna har elkonsumenterna i Sverige betalat 240 miljarder kronor  i överpriser under de senaste femton månaderna. Av denna ofantliga summa har elbolagen lagt beslag på 100 miljarder kronor. Elbolagen rånar oss.

Också staten deltar i rånet. Så har statliga Svenskt kraftnät lagt beslag på 90 miljarder extrakronor i så kallade flaskhalsavgifter och statens momsintäkter på el har ökat med 50 miljarder kronor. 

Svenskt kraftnäts miljarder kan man bortse från. Det är de pengarna som nu ska betalas ut i elstöd. Med mest till storkonsumerande höginkomsttagare och företag.

Att också staten profiterar på elkrisen är naturligtvis stötande. En sänkning av momssatsen på el hade varit befogad. Stötande är också att företagen, bland dem globala jättar som Microsoft, Amazon och Facebook, kommer undan med 0,6 öre per KWh i elskatt samtidigt som hushållen från 1 januari får betala 39 öre. Svenska skattebetalare ska inte subventionera Wallenberg & Co och då rakt inte multimiljardärer som Bill Gates, Jeff Bezos och Elon Musk. Fram för en enhetlig elskatt!

 

Men AB Vattenfall redovisar ju bara en vinst på 21 miljoner kronor för 2022. Hur kan det komma sig?

Vattenfalls omsättning har ökat kraftigt genom de höga elpriset. Det ynkliga resultat handlar om något helt annat. Efter avregleringen har Vattenfall förlagt sin huvudsakliga verksamhet till EU och framförallt till Tyskland, där man investerat i olönsam brunkolsbrytning och kärnkraft och där man gjort storförlust på köpet av det holländska energibolaget Neon. Bara den affären kostade Vattenfall hissnande 53 miljarder i ren förlust, något som ännu tynger Vattenfalls bokslut.

Vattenfall har också sysslat med optionsaffärer i gas på den tyska marknaden. Man har på långtidskontrakt förbundit sig att leverera gas till ett fast pris, en spekulativ affärsmodell som med stigande gaspriser förvandlats till en gigantisk förlustaffär.

Ett belysande exempel är här den tyska energijätten Uniper, vars gasoptioner generade en förlust om 40 miljarder euro under 2021 och 2022. Sådana förluster kunde Unipers ägare inte bära, så sedan i september i fjol ägs bolaget av den tyska staten.

Hade det inte varit för rånet hade också Vattenfall redovisat en brakförlust. Det är svenska elkonsumenter som får betala priset för Vattenfalls svindlande affärer.

 

Är ny kärnkraft en lösning på elkrisen?

Nej. Kärnkraft är och förblir en farlig energikälla och avfallsfrågan är ännu inte löst. Nu talar kärnkraftsanhängarna lyriskt om små modulära reaktorer, så kallade minireaktorer, men sådana finns bara på ritborden och även om de skulle komma i drift producerar också de kärnavfall.

Till dessa invändningar kommer att kärnkraft är en mycket dyr energikälla. Enligt gjorda beräkningar krävs en elpris på 2 kronor och 50 öre per KWh för att ny kärnkraft ska bli lönsam.

 

Hur bör framtidens elförsörjning tryggas?

Framtidens melodi stavas fortfarande sol, vind och vatten, där inte minst den havsbaserade vindkrafter har stor potential. Enligt den utbyggnadsplan som presenterades 2021 ska nya vindkraftsparker i Västerhavet, Bottenviken och Östersjön på sikt ge 120 TWh ny el per år. Det är nästan lika mycket som idag konsumeras i Sverige. 

Men det räcker inte med ny produktion. Det krävs också energibesparingar. Enligt forskningen läcker det svenska elsystemet som ett såll. Det läcker från bostäder, från den växande elbilsflottan och från företagen.

Med mer sol och vind i elförsörjningen krävs också system för ellagring. Sådan system finns i form av vätgaslagring och pumpkraftverk, men utvecklingen blockeras av kärnkraftsvurmen.

 

Går det att få ner elpriset?

Ja, det går alldeles utmärkt. På längre sikt förespråkar vi kommunister en åternationalisering, där elförsörjningen åter görs till en statlig förpliktelse. Elen är inte en vara vilken som helst, utan staten har att tillse att hela landet har tillgång till en stabil eldistribution till ett pris utifrån produktionskostnaden, inte utifrån europeiska marknadspriser och elbolagens vinstmaximering.

På kort sikt förespråkar vi en dubbel prissättning, där de inhemska elpriserna sätts utifrån de låga produktionskostnaderna i Sverige och där överskottet kan exporteras till det pris som sätts via Nord Pool.

I valrörelsen anslöt sig Vänsterpartiet och Nooshi Dadgostar till denna modell, då i namn av Sverigepriser. Upphovsman till modellen är den tidigare nämnde Bengt Ekenstierna, som tidigare var hög chef på Eon. Enligt Ekenstierna skulle denna nationella prissättningsmodell ge ett svenskt snittpris på 40-45 öre per KWh. Han hävdar dessutom att modellen kan vara på plats inom tre månader, om bara den politiska viljan finns.

Att modellen är fullt genomförbar är klart. Det var denna prisnivå som gällde i Sverige innan avregleringen och innan marknadiseringen av eldistributionen.

 

Kommer EU att gå med på en nationell prissättningsmodell?

Ytterst ogärna, är svaret. Marknadsfundamentalismen är cementerad i EU. Men varför ska Sverige alltid vara så olidligt underdånigt mot EU. Någon gång måste det som är bäst för Sverige gå före EU-lydnaden.

Sedan är det inte helt säkert att EU obstruerar. El är som sagt inte vilken vara som helst och inom EU saknas för närvarande överföringskapacitet för en fri elhandel. Målsättningen är därför att 10 procent av elproduktionen ska kunna ”ta sig över gränserna”. Under 2022 exporterade Sverige 20 procent av produktionen.

Under EU:s energitoppmöte i Köpenhamn i maj 2022 öppnade dessutom  EU-kommissionens ordförande Ursula van der Leyen lite försiktigt för nationella prissättningsmodeller och steg i den riktningen har redan tagits av Spanien, Portugal, Frankrike och Polen.