Den senaste veckan har nyhetssändningarna påmint en del om det gamla SVT-programmet Har du hört den förut?, där Ewert Ljusberg och andra drog historier som publiken inte sällan hade just hört förut.

En skillnad mot det programmet är att vi den här gången har hört precis allt förut.

Eller vad sägs om att USA påstår att ett land som de länge velat anfalla håller på att ta fram massförstörelsevapen, som kommer stå klara inom kort om landet inte bombas pronto. Och att nyheterna snabbt anpassas till narrativet som pumpas ut från Vita huset, där det land som utsätts för attacken målas ut som skurken, medan USA är hjälten som ska rädda världen.

Men allt är inte som när USA invaderade Irak 2003. Då fördömde Sveriges dåvarande statsminister Göran Persson och utrikesminster Anna Lindh åtminstone i ord den folkrättsvidriga attacken.

Den 21 mars 2003, dagen efter invasionen av Irak inleddes, var Göran Persson tydlig:

– Till skillnad från USA kan Sverige inte se annat än att ett militärt angrepp på Irak utan stöd av beslut i säkerhetsrådet strider mot folkrätten. För detta ska USA och dess allierade kritiseras.

Spola fram 22 år och jämför med Ulf Kristerssons uttalande efter USA:s bombningar av Iran. 

– Regeringen följer noga händelseutvecklingen efter nattens attacker mot Irans kärnvapenprogram. För Sverige förblir det viktigt att Iran inte utvecklar kärnvapen.

Det senare ett budskap som upprepats också av Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson.

Skulden läggs nu öppet på det land som attackeras. Borta är fördömandet av att USA anfaller ett suveränt land utan att det sanktionerats av FN:s säkerhetsråd, och borta är naturligtvis kritiken mot Washingtons allierade. 

För idag är Sverige även formellt militärt allierat med USA. I Nato – vars generalsekreterare Mark Rutte explicit säger att USA:s bombningar inte bryter mot folkrätten – och genom DCA-avtalet, som ger USA rätt att nyttja svenska militärbaser och svenskt territorium som uppmarschområde, när nästa fiende som ska attackeras kan heta Ryssland. 

Liknande uppslutning som Kristerssons har hörts från bland andra Storbritanniens premiärminister Keir Starmer och EU:s utrikeschef Kaja Kallas – medan bland annat Kina, Ryssland och Kuba starkt fördömer USA för bombningarna. Också Natolandet Norges statsminister Jonas Gahr Støre har varit kritisk.

– Det är inte i linje med folkrätten att utföra ett sådant angrepp, sade den norska regeringschefen.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har istället gratulerat USA:s president Donald Trump till sitt ”djärva beslut” att attackera Irans kärnenergianläggningar. Som kom efter att Netanyahu och Israel redan bombat Iran i en dryg vecka.

Här skymtar det monumentala hyckleri som inte påtalas av varken ledande politiker eller media i Sverige: Israel uppskattas ha mellan 75 och 400 kärnvapen, har inte undertecknat ickespridningsavtalet NPT och vägrar släppa in några internationella inspektörer att inspektera landets anläggningar. Medan Iran inte har kärnvapen, är undertecknare av NPT och har tillåtit inspektioner, bland annat genom det avtal som Trump själv drog USA ur 2018, om att Iran skulle avhålla sig från att anrika uran mot lättade sanktioner.

Ändå är det USA (med drygt 5.000 kärnvapen) och Israel, som i västvärlden ses som rättfärdiga för att med våld stoppa Iran från att ha även ett civilt kärnkraftprogram. 

Formuleringar om att det skulle vara Iran som destabiliserar regionen är lika orwellska som när Netanyahu anklagar Iran för krigsbrott, efter att ett israeliskt sjukhus skadats när Iran svarat på Israels attack med missiler mot Israel. 

Det är samma Israel som har bombat varje sjukhus i Gaza under sitt pågående folkmord. Som har bombat inte bara Gaza och Iran, utan även Libanon, Syrien och Jemen de senaste månaderna, utan att det så kallade internationella samfundet ingripit.

I en mening kan Trumps beslut sägas ha varit djärvt, då det splittrar och upprör hans egen väljarbas i USA. Intervjun som det tidigare Fox News-ankaret Tucker Carlson gjorde med den republikanska senatorn Ted Cruz – där Cruz inte kan svara på hur många invånare Iran har och hänvisar till Bibeln för att försöka hitta argument för attacken – har uppmärksammats även i Sverige.

Carlson representerar den del av Maga-rörelsen (Make America Great Again) som trott på Trumps tal om att han ska avsluta krig, inte starta dem. Medan Texas-senatorn Cruz är en mer klassisk representant för USA-imperialismen, som vill att USA ska dominera världen med krig och bomber när det behövs och låta CIA byta ut regeringar efter behag.

Det ska inte glömmas bort i sammanhanget att det var CIA och brittiska MI6 som störtade Irans demokratiskt valde premiärminister Mosaddegh 1953, efter att han nationaliserat oljan för att låta inkomsterna komma den egna befolkningen. 1979 störtades den USA- och Israeltillvände shahen i den islamiska revolutionen, och sedan dess har Iran varit USA:s och Israels fiende.

Nu skriver Trump på sin plattform Truth Social att termen regimskifte ”inte är politiskt korrekt, men om den nuvarande iranska regimen inte kan make Iran great again, varför skulle där inte bli ett regimskifte?”.

I skrivande stund råder en bräcklig vapenvila, som trädde i kraft på tisdagsmorgonen. Men Trump har tydligt öppnat för möjligheten att försöka störta Irans styre.

Även den i Trumpadministrationen som kanske mest profilerat sig som motståndare till USA:s regimskiftespolitik, och varit en kritiker av västmakternas inblandning i kriget i Syrien, har fått rätta in sig i ledet. Som nybliven underrättelsechef vittnade Tulsi Gabbard inför kongressen i mars om att Iran inte höll på att ta fram kärnvapen.

– Jag bryr mig inte om vad hon sade, kommenterade Trump det faktumet förra veckan, innan Gabbard snabbt anpassade budskapet. 

Därefter hette det från Trumps underrättelseansvariga att Iran skulle kunna ta fram kärnvapen ”inom några veckor”.

Har du hört den förut?