Kommentar: Den verkliga skandalen handlar inte om några solbrillor
När Bjørnar Moxnes lämnar sin post är det som partiledaren som fick vänsterpartiet Rødt att sluta upp bakom Nato i Ukraina.
Så kom beskedet efter en dryg månad som sjukskriven.
Vad sjukdomen ska ha bestått i är för övrigt oklart. För vanliga dödliga är kleptomani i alla fall ingen giltig orsak att stanna hemma från jobbet. Men så har de ju det också lite bättre förspänt än oss andra, politikereliten.
Bjørnar Moxnes är mannen som kom med beskedet i måndags att han lämnar som norska Rødts partiledare. Anledningen är mediedrevet mot honom, efter att Moxnes visat hur han tycker sig stå över så trista saker som att stå i kö och betala för det han vill ha.
Mer exakt är det filmen från övervakningskamerorna på Gardermoen flygplats i Oslo som visat det. På bilderna syns det tydligt hur Moxnes smyger ner ett par solglasögon i fickan och går ut ur butiken utan att betala, efter att först ha stått och speglat sig med brillorna på.
Men precis som med Mona Sahlin med sitt Toblerone och Göran Persson med sitt lösgodis – som likt Moxnes kölhalades i pressen för sin avslappnade attityd till att betala för sig – är det bittra eftermälet av hans gärning knappast ett patetiskt snatteri.
Sahlin och Persson var några av dem som gick i bräschen för att driva den svenska socialdemokratin in den rena nyliberalismen. Och den stora skandalen vad gäller Moxnes är inte att han stjäl ett par solglasögon – det är att han tillsammans med andra i partistyrelsen gjort Rødt till en medlöpare i den norska Natopolitiken.
Det var på kongressen i april som opportunisternas linje vann och kongressen röstade för att ställa sig bakom vapensändningar till Ukraina. Precis som det svenska Vänsterpartiet gjort.
Men sveket mot den tidiga arbetarrörelsens antimilitaristiska principer är sorgligare att se i Rødt, som står klart till vänster om det sedan länge pro-imperialistiska svenska V.
Med beslutet på kongressen spelar det ingen roll att partiledningen försöker klä ställningstagandet för Natosidan i falsk antiimperialistisk retorik. Att ställa sig på världens starkaste militärmakts sida i proxykriget mellan Nato och Ryssland är själva motsatsen till antiimperialism, och ett hårt slag mot de många fredsvänner som finns kvar bland gräsrötterna i Rødt.
Och mycket värre än ett par nallade solbrillor i fickan på en självgod partiledare.