Ledarkrönika: Det är mycket nu
Dessvärre utgör Natomedlemskapet inte en slutpunkt, utan snarare en början på utförsbacken.
Så är det klart. I måndags hissades den svenska flaggan utanför Natohögkvarter i Bryssel. Som det ceremoniella beskedet om att Sverige nu är Natos 32:a medlem.
”Vi har äntligen kommit hem”, deklarerade en pösande nöjd Ulf Kristersson. Givetvis med det för dagen obligatoriska tillägget att ”det här är en historisk dag”.
Jag skulle snarare vilja beteckna tilldragelsen som en historisk tragedi. Natomedlemskapet representerar det tragiska slutet på Sveriges över 200-åriga historia av militär alliansfrihet, en tradition som i århundraden hållit oss utanför de värsta stormaktskonflikterna på vår kontinent, som de båda världskrigen på 1900-talet.
Alliansfriheten ska inte glorifieras. Den har bitvis varit opportunistisk, som under andra världskriget, och den har sedan varit falsk. Vi som var med på 1980-talet minns den centerpartistiska försvarsministern Torsten Gustafsson, som i ett anfall av plötslig ärlighet undslapp sig den beryktade kommentaren: ”Vi är visserligen neutrala, men vi vet var vi hör hemma”.
Detta sagt med anledning av att en knallfull rysk ubåtskapten lyckats med konststycket att gå på grund i Karlskrona skärgård.
Cirkeln sluts. Torsten Gustafsson visste var vi hör hemma. Ulf Kristersson, Magdalena Andersson och hela den politiska och militära konkarongen har äntligen kommit hem. Efter 40 år av falskspel.
Situationen är definitivt allvarlig. Sverige är nu en del av en pågående stormaktskonflikt i vårt närområde, där USA, EU och Nato för ett proxykrig mot Ryssland med den ryska invasionen av Ukraina som förevändning. Man kan ha olika syn på kriget i Ukraina, men det råder ingen tvekan om att Natomedlemskapet gör Sveriges säkerhetspolitiska läge mer utsatt.
Det påstås från sina håll att det tredje världskriget redan är här. Det är jag tveksam till. Men om ett tredje världskrig bryter ut råder det inte längre någon tvekan om att Sverige blir en krigförande part.
Se där den historiska tragedin.
Dessvärre utgör Natomedlemskapet inte en slutpunkt, utan snarare en början på utförsbacken. Som bekant har SD-regeringen redan skrivit under ett så kallat försvarsavtal (Defence Cooperation Agreement) med USA, som ger USA rätt att upprätta 17 militärbaser i Sverige. På dessa baser ska USA ha ”obehindrad” rätt att lagra militärt material.
Smaka på den. Obehindrad rätt betyder att svenska myndigheter fråntas rätten att inspektera vilken typ av vapen som USA för in i landet, som kärnvapen.
USA har redan DCA-avtal med Norge, Danmark och Finland, vilket betyder att USA inom kort kommer att ha 47 militärbaser i Norden, att läggas till de 800 baser som USA har på andra håll i världen.
Den som inte inser att denna militära upprustning utgör en akut krigsfara är antingen blind eller oförbätterligt naiv.
I veckan avslöjades att Inspektionen för strategiska produkter (ISP) hemligstämplat den största svenska vapenexportaffären under 2023. Mottagarlandet anges inte med hänvisning till utrikessekretessen.
Välkommen till Nato-Sverige! Glöm allt tugg om transparens och öppenhet. I det stormaktsspel som Sverige nu blivit en del av är det hemlighetsmakeri och uppgörelser bakom lykta dörrar som gäller.
Det är mycket nu och mycket att göra. Vi måste ta oss ut ur Nato så fort det bara går.