Proletären på Wasabröd del 2 ”Det har varit en bra arbetsplats”
I andra delen av Proletärens reportage om Wasabröd i Filipstad berättar de före detta Wasaarbetarna Ylva och Anders Höglund om en arbetsplats som förstörts av besparingar, bemanningsföretag och en ledning utan vare sig kunskap om eller intresse för brödbak.
I förra veckans Proletären träffade vi Mounir Rabhi och Robin Hedlund, maskinoperatörer på Wasabröd i Filipstad. Eftersom ordningsreglerna på arbetsplatsen bland annat innehåller regler om att man inte offentligt får säga något negativt om företaget, blev det ett samtal om arbetet i sig, men också om fackliga frågor och den ständiga konflikten mellan arbete och kapital.
Proletären träffar Ylva och Anders Höglund, som båda har arbetet på Wasafabriken bakom sig och därför inte är bundna av tystnadsplikt. I det samtalet framträder en annan bild av arbetsplatsen Wasabröd.
Efter 31 år på jobbet blev Ylva Höglund med tio minuters varsel inkallad på kontoret och uppsagd ”på grund av arbetsbrist”. I pappren som företaget ville ha påskrivna fanns även en klausul om sekretess kring ”överenskommelsen”. Ylva Höglund vägrade. Eftersom hon inte heller orkar jobba treskift hade hon inget annat val än att själv säga upp sig.
– Jag tänker inte skriva på något munkavlepapper!
Företagets representanter menade att skiftcheferna hävdat att Ylva Höglund inte kunnat sköta sitt jobb, något som skiftcheferna själva påstår att de aldrig sagt. Senare påstår företaget i sin tur att de aldrig sagt något sådant.
– Jag har ingen prick, ingen anmärkning, ingenting på 31 år. Problemet är väl att jag törs säga vad jag tycker. Det är inte alltid det uppskattas.
Hon och Anders Höglund berättar vidare om arbetsmiljöproblem på fabriken.
– För ett år sedan fick vi en ny jättelång linje som två personal ska sköta. Det finns inte skuggan av en chans för två personer att klara det! Inte utan en cykel.
Linjen ligger en bit upp men saknar plattform. Istället har tre lastpallar staplats på varandra.
– På grund av brandsäkerheten får det inte finnas träföremål på området, men om du gör en arbetsplattform av det går det tydligen bra, säger Anders Höglund, som jobbat i 25 år på fabriken.
– Det är flera som har ramlat ner därifrån men de vågar inte säga ifrån eller anmäla, säger Ylva Höglund.
Själv kontaktade hon Arbetsmiljöverket efter sin uppsägning. Där blev hon uppmanad att anmäla arbetsplatsen. Hon skrev ett brev där hon berättade hur hon blivit behandlad, och hur arbetskamraterna har det. Brevet avslutades: ”Jag vill med min anmälan försöka förhindra att företaget fortsätter knäcka personal med lögner och översitteri. Sammanfattningsvis så mår personalen på Wasabröd Barilla inte bra och vi behöver hjälp!!”
Svaret hon fick gjorde henne besviken. Där stod att verket inte har resurser att ta upp enskilda ”arbetstagares” arbetsförhållanden, utan det ska tas upp med skyddsombud eller huvudskyddsombud.
– Tror de inte att skyddsombuden har sett lastpallarna? frågar Anders Höglund.
– Jag räknade ju med att Arbetsmiljöverket skulle kontakta mig, så jag beskrev ju inte allt i brevet, säger Ylva Höglund. Jag förstår självklart att de inte tar tag i mitt enskilda fall, men med det här ville jag visa att jag inte är den enda som företaget behandlar på det här viset.
Anders Höglund, som själv varit skyddsombud på Wasa, ger en pessimistisk bild av hur arbetsmiljöarbete går till.
– Ofta handlar det bara om att ta fram en fin pärm med papper som man kan ta fram om det blir inspektion. Och som skyddsombud är du väldigt ensam.
Som Ylva Höglund påpekar, så är arbetsmiljöproblemen på Wasabröd inget som enbart drabbat henne. Hon och Anders Höglund berättar att ledningen under en period var väldigt snabba med att dela ut varningar till höger och vänster.
– Det kunde räcka med att du sa emot chefen så fick du en varning, säger Anders Höglund.
De berättar om hur fastanställd personal som slutar ersätts med bemanningsanställda.
– En del av dem har subventionerade anställningar. Staten betalar alltså en del av lönen, säger Anders Höglund.
Det har kommit en ny generation av chefer som inte behöver ha kunskap i själva arbetet, utan de är bara chefer och de sparkar alltid neråt.
Även andra försämringar påverkar arbetsmiljön och säkerheten på arbetsplatsen, sådant som att toaletter stängs för att spara på städkostnader. När lika många anställda ska dela på färre toaletter blir det mer köande och längre tider som den nödiga är borta från arbetet.
– Sedan har de flyttat pausrummet som tidigare låg precis utanför
brödmottagningen. Det var kanonbra för den som var kvar där ute, för det fanns en larmknapp som gick in till pausrummet så de kunde rusa ut ifall något hände. Nu är pausrummet fem minuter därifrån och man har inte en chans att hjälpa den stackaren som är kvar. Stannar det på något sätt, då börjar det brinna. Och man kan inte fixa det själv. Strax innan de stängde pausrummet så hände det faktiskt en grej, och det hade gått åt skogen om inte den som var på rast hade hunnit dit.
– Ser du en äldre person här i Filipstad och frågar om den har jobbat på Wasabröd så svarar nästan alla ja, berättar Anders Höglund.
– Och det har verkligen varit en väldigt bra arbetsplats, försäkrar Ylva Höglund.
De berättar att det är först under de senaste åren som arbetsmiljön på Wasabröd blivit sämre, och framförallt med den nuvarande ledningen.
– Människor som har varit med och skapat möjligheten att ta fram nya brödsorter, som har gedigen kunskap i att baka ett bröd, kunskapen att kunna lägga en ugnskurva, de har fått gå hem utan mer än en klapp på axeln, säger Anders Höglund och menar att flera års yrkeskunskap går till spillo när de som varit med och byggt upp fabriken sägs upp eller går i pension.
– De får inte lära upp någon ny.
Han berättar vidare om den unika maskinparken. Inte heller den tar Wasabröds ledning ansvar för, menar Anders Höglund.
Jag har ingen prick, ingen anmärkning, ingenting på 31 år. Problemet är väl att jag törs säga vad jag tycker.
– Allt här på fabriken är specialbyggen. Hela fabriken är en prototyp. Du kan liksom inte gå och köpa en knäckebrödslinje, så hela maskinparken är ett unikum. Genom åren har vi fått bygga om och anpassa till nya brödsorter, pappersformat och pappersfärger. Ledningen har ju ett väldigt ansvar för att förvalta detta, men istället tär de ut maskinparken. För 15 år sen gick maskinerna mellan 90 och 100 procent av drifttiden, nu firas det nästan med tårta när de gör 50.
Varför har då en arbetsplats som en gång var bra utvecklats till något mycket sämre? Utöver outsourcing, besparingar och splittring av kollektivet genom bemanningsföretag, pekar Anders Höglund på professionaliseringen av chefsyrket.
– Det har kommit en ny generation av chefer som inte behöver ha kunskap i själva arbetet, utan de är bara chefer och de sparkar alltid neråt. Produktionsansvaret ligger nere på golvnivå medan vi har en stab av chefer som lever i sin egen värld och styr och ställer med pengarna. Om vi på golvet gör hårt bröd, metallstavar eller bilar är helt ovidkommande. Det finns ingen yrkesstolthet längre.
– Jag har suttit med på möten och hört alla de här teoretiska funderingarna när det har kommit firmor som sagt att det ska vara robotar som gör allting. Det skulle vara två anställda på hela företaget bara. Men de som gör degen, de kämpar varje dag med att försöka göra en bra deg. För det handlar om lufttryck, luftfuktighet, faktorer som vi inte vet varför det påverkar degen. Då svarade de att ”det kan man göra ett program till”. Jaha, men vem ska skriva programmet? När du inte ens kan hitta en bagare som kan göra det med händerna idag?
– Som du hör är det inte bara jag som är besvärlig, säger Ylva Höglund och skrattar.