Krönika: En våldsam vapenvila

Sedan vapenvilan mellan Israel och Hamas trädde i kraft den 19 januari har över hundra palestinier i Gaza dödats av israelisk eldgivning. Människor fortsätter att dö från tidigare skador, från mat- och varubrist. De tusentals ton av oexploderad israelisk ammunition som ligger utspridda överallt fortsätter att lemlästa barn och oskyldiga.

Vapenvilan innebär inte ett slut på folkmordet. Omänskliga levnadsförhållanden, om man över huvud taget ens kan kalla dem det, råder ännu. Israel fortsätter sin illegala blockad mot Gaza, som förvägrar befolkningen sina grundläggande behov och mänskliga rättigheter.

Israel fortsätter att neka civilbefolkningen tillgång till de livsavgörande förnödenheter som krävs för att överleva, såsom mat, bränsle och medicinsk utrustning.

I israelisk media medger den israeliska militären att Hamas inte brutit mot sina förpliktelser i samband med vapenvilan. Däremot har Israel gång på gång brutit mot avtalet genom att förhindra införseln av bistånd.

Israeliska soldater fortsätter att begränsa människors rörelsefrihet, israeliska politiker fortsätter att uppmana till etnisk rensning och israelisk militär fortsätter sitt urskillningslösa dödande av civila. 

Samtidigt rapporterar FN:s organ för palestinska flyktingar Unrwa att 40.000 palestinier tvingats på flykt på Västbanken på grund av den israeliska militäroperationen Iron Wall, som inleddes den 21 januari med den dödliga invasionen av flyktinglägret i Jenin. Sedan dess har flyktinglägren i Tulkarem, Nur Shams och al-Fara också angripits.

Den israeliska militäroperationen på Västbanken har pågått i snart fyra veckor, och är den längsta sedan den andra intifadan för drygt 20 år sedan.

Aptiten för folkmord hos den israeliska militären har inte minskat sedan vapenvilan. Tvärtom verkar den ha expanderat för att även omfatta Västbanken. 

Det fullskaliga folkmordsangreppet mot Gaza har för tillfället stoppats. Men slutet på de konstanta flygräderna och bombningarna innebär att en ny kamp i strävan efter liv och värdighet inletts. Livet efter vapenvilan är minst lika utmanande som livet under kriget. Och det urskillningslösa dödandet fortsätter. 

Salman al-Ghoul, som här intill vittnar om krigets fasor, mördades av Israel efter att han lämnade sitt vittnesmål till Proletären. Hans bror Fadi berättar att han var på väg för att hämta förnödenheter till familjen när han sköts i bröstkorgen av en israelisk prickskytt och blev till martyr.

Som Salman beskriver i sitt vittnesmål är Gaza så gott som helt jämnat med marken. Otaliga familjer har återvänt hem endast för att finna sina hus begravda under rasmassorna. 

Men trots Israels totala förstörelse av Gaza har de inte lyckats kuva det palestinska motståndet och den palestinska kampviljan. För varje martyr som dödas sås ett frö i jorden för Palestinas befrielse. 

Den svenska regeringens flathet gentemot Israel innebär att palestiniernas blod fläckar även våra gator. Därför måste palestiniernas orubblighet vara vår fortsatta solidaritetskamp.

Max Popovski

Palestinaaktivist