Ett öppet brev till alla svikna av fackföreningsrörelsen

Förväntningarna på att de fem förbunden som tillsammans kallar sig Facken inom industrin skulle göra en comeback inför nästa års avtalsrörelse var låga. Istället fick medlemmarna en förväntad knytnävssmäll när FI gick ut med sitt löneanspråk inför avtalsrörelsen. 4,2 procent ska enligt den fackliga byråkratin vara den siffersatta revanschen efter att vi de senaste åren förlorat tio år av reallöneökningar. Nästa år blir det reallöneökningar!

Verkligheten ser däremot annorlunda ut. Det tillagas fortfarande pyttipannor av veckans rester till barnfamiljerna. Köerna ringlar uppför tvärgatan vid Domkyrkan i Karlstad till Stadsmissionens barmhärtiga famn. Den svenska byggindustrin flämtar med andningarna under konkursvågen som sveper över landet. Enligt Konjunkturinstitutets prognoser så kommer lönerna ha återgått till 2021 års nivå vid 2029, 20-talet är alltså ett förlorat årtionde.

Det är helt förståeligt att medlemmarna är besvikna i Dagens Arbete. Annat vore konstigt. Ann-Christine på Textilia känner samma klump i magen som oss andra. Skogsarbetaren Håkan Forsberg tycker det borde finnas utrymme för högre löner. Gjuteriarbetaren Matilda Eriksson sätter ord på självaste känslan: Vi är värda mer.

Egentligen är det inte konstigt att FI går ut med ett så lågt löneanspråk. Det ligger faktiskt helt rätt i tiden. Självförtroendet är i botten för svensk fackföreningsrörelse.

Varje stridsåtgärd facken åtar sig mot Elon Musks Tesla kan rundas. Den gröna omställningen är satt på paus. LO-samordningen tänker inte driva kravet om en generell arbetstidsförkortning. Tidöregeringen sänker skatten för de rika.

Vi som arbetar är nöjda med att vi ens har ett jobb med lön att gå till. Stoltheten är bortblåst. Våra yngre arbetarkamrater ser sitt jobb som tillfälligt, bara en etapp på vägen uppåt. Men även de kommer att få möta verkligheten.

Samtidigt som vi som jobbar lever i krisens verklighet, så finns det en grupp människor som lever i en helt annan verklighet. 46,9 miljarder var den samlade vinsten för de tolv största företagen i Sverige. Volvos aktieägare får bada i pengar likt Joakim von Anka.

Det var mot den här orättvisan som vi radikala inom IF Metall krävde att man skrotar Industriavtalet. Orsaken till att vi får leva med sänkta löner stavas Industriavtalet. Och vi är inte ensamma om att tycka det. Nu höjer Unga Byggare rösterna för en ny lönebildningsmodell och kräver 15-procentiga löneökningar. Transport ställer sig utanför samordningen. Det är dags att utmana Industriavtalet på riktigt.

Det här är ett öppet brev. Ett öppet brev till alla svikna av fackföreningsrörelsen. Alla förtroendevalda, radikala arbetare och oppositionella. Vi behöver samla en opposition inom rörelsen. Vi behöver samlas och formulera våra krav. Det är den enda vägen framåt.

Åratal av förnedring. Åratal av lönesänkningar. Åratal av försämringar. Listan är lång över de orättvisor vi som jobbar får genomlida. Det är rätt att vara besviken på svensk fackföreningsrörelse. Tar vi däremot kamp mot byråkratin så kan vi vinna tillbaka allt vi förlorat. Vår solidaritet, klasskänslan av gemenskap och vår stolthet.

Första steget är att skrota Industriavtalet.