Krönika: Ett svek mot din familj, din klass och din ort

Det är ett tufft samhälle och en tuff tid vi lever i. Det är svårt att få jobb och bostad. Det finns inte mycket att göra i utsatta områden. Miljön är sargad, fritidsgårdarna få och idrottsföreningarna kämpar med små resurser. Många kan inte svenska.

De rika är födda i eller kan köpa sina liv i områden som den fattige i praktiken aldrig kan nå. Deras barn går på skolor där alla har och får bra betyg. De har bilar, båtar, roar sig på flotta klubbar och restauranger. De syns och bekräftas i media. De har kontakter och öppna karriärvägar.

Allt detta känner vi alltför väl till. Men på vilket sätt blir dessa orättvisor mindre av att vi langar knark och skjuter ihjäl varandra? Inte alls! Tvärtom, du som hoppar på det kriminella tåget sviker dig själv, din familj, orten och din klass.

Tror du att kriminaliteten ska ge dig en enkelbiljett bort från livet i orten? Du kanske drömmer om att få steka på innerstadens krogar med dyra märkeskläder, klockor och lyxiga bilar. Men ditt våldsamma klättrande mot en plats i solen trycker ner alla oss andra i mörker.

De verkligt mäktiga och rika i Sverige är sedan länge en integrerad del av samhällsordningen. De vill personligen inte konfronteras med ditt smutsiga liv. De må köpa dina droger men de kommer aldrig låta dig bli en del av dem. I deras ögon förblir du alltid en segregerad simpel småtjuv.

Du sviker dig själv. Vägen till den kriminella toppen är hård och brutal. Om du mot all förmodan överlever kommer du att leva med mord och blod på ditt samvete. Du kommer aldrig att kunna lita på någon, aldrig känna dig trygg, ständigt rädd för hämnd och att åka fast.

Du sviker din familj. Är det att vara god storebror, kusin eller granne att lura in mellanstadieungar på gården i kriminell verksamhet? Att uppmuntra ungar på högstadiet att skjuta ihjäl varandra? Vill du att dina egna småsyskon också ska sluta som mördare och offer?

Du sviker orten. Vi som bor i ditt bostadsområde vill inte ha med dina kriminella aktiviteter och knarkaffärer att göra. Vi är vanliga hederliga människor som efter förmåga hankar oss fram. Vi hälsar i snabbköpet, umgås och skjutsar varandras ungar till träning.

Men hur ska vi kunna leva ett anständigt liv när kulorna viner nere i centrum? När polishelikoptrarna cirkulerar över husen och grannens port sprängs i bitar. Sluta skjut, bror! Du rycker upp dina egna rötter.

Du sviker din klass. Sverigedemokraternas inflytande ökar i takt med kriminaliteten. Alla vettlösa skjutningar bidrog till en blåbrun högerregering efter valet. En regering som vältrar över samhällets problem på arbetarklassen och vrider åt trumskruvarna på oss i orten.

Vi vill inte leva i en polisstat. Vi vill inte ha ett segregerat klassamhälle. Vi tror på solidaritet, ett liv byggt på ärlighet och tillit. Det är den enda styrka vi har. Ett bättre samhälle får vi genom att kämpa tillsammans, inte genom att skjuta varandra.

Johan Wiman
Lärare och Visättrabo