Fackföreningsrörelsen slänger kulturen i papperskorgen

Robert Jonsson är vd för LO Mediehus. När tidningen Journalisten frågar honom om fackförbundspressen har ett särskilt ansvar för kulturbevakning svarar han:

– Kanske är det de stora, som DN och Aftonbladet som har det ansvaret.

DN och Aftonbladet har ansvar för att skapa profit för sina ägare: Bonniers respektive Schibsted. Har man inte förstått det så är man en komplett idiot. Att överlåta ansvaret för LO-medlemmarnas kulturbevakning på DN är som att sätta räven att vakta hönsen. Nu vet jag inte hur många LO-medlemmar Robert Jonsson hänger med, men jag vågar påstå att en ganska stor del av arbetarklassen inte läser DN över huvud taget.

Robert Jonssons syn på kultur innebär att jag och flera andra arbetarförfattare inte längre är kontrakterade för att bidra med material till Mål & Medels kultursidor. Kulturbevakningen går under kniven. Mål & Medel är Livs tidning, men tidningen görs numera av LO Mediehus. För mig personligen är det trist och ett ekonomiskt avbräck, men frågan är större än så. Mål & Medel var nämligen en av få fackförbundstidningar som fortfarande publicerade noveller och recensioner.

Historiskt sett har arbetarrörelsen i Sverige prioriterat kultur. Fack- och partimöten har inletts eller avslutats med dikter och sång. Jag vill till och med hävda att vårt viktigaste bidrag till världslitteraturen har varit arbetarlitteratur. Kampsånger, dikter och romaner har varit ett sätt att formulera tankar, att dela kamperfarenheter, att lära sig av andra och kunna sprida kunskap om omvärlden och historien på ett annat sätt som faktaböcker inte förmår.

En gång i tiden startade arbetarrörelsen tidningar för att nå ut med sin och medlemmarnas berättelser. Även på 70-talet hade till exempel redaktionen för Byggnadsarbetaren som uttalad policy att ”stimulera kulturell aktivitet i olika former bland medlemmarna”.

Idag har medlemmarnas egna berättelser ersatts av budskap och slogans från kommunikatörer som ofta inte har några förankring i arbetarrörelsen. Man vill ha medlemmar som sitter tyst i båten, betalar medlemsavgiften och håller käften.

Att DN inte kommer ta något ansvar är självklart, LO Mediehus tänker inte heller göra det. Då återstår bara de som alltid står kvar. Arbetarrörelsens gräsrötter. Engagemanget för en levande kultur inom arbetarrörelsens kommer underifrån, eller inte alls. Vi kommer aldrig få mer än vad vi är beredda att kämpa för.

Henrik Johansson

Medlem i Föreningen Arbetarskrivare och tidigare skribent i Mål & Medel.

Foto: Anna Klara Åhrén / Montage: Proletären