Hoppa till huvudinnehåll

Fördjupat samarbete mellan Kina och Afrika

Förra veckans toppmöte i Peking mellan Kina och företrädare för 51 afrikanska länder blev ytterligare ett bevis på Kinas ökade betydelse i Afrika, på bekostnad av USA och tidigare kolonialmakter. Relationerna har aldrig varit bättre, konstaterade Kinas president Xi Jinping.

Zimbabwes president Emmerson Mnangagwa tillsammans med Kinas president Xi Jinping på Focac.
Xinhua

Slopade tullar på alla varor från de 33 minst utvecklade länderna i Afrika, och motsvarande drygt 500 miljarder dollar till ett tiopunktsprogram för modernisering och industrialisering som ytterligare ska fördjupa Kinas och Afrikas handelsrelationer.

Det var några av nyheterna från Kinas president Xi Jinping, när han förra veckan invigningstalade inför 51 afrikanska stats- och regeringschefer på Forum on China-Africa Cooperation (Focac) i Peking. På plats på toppmötet var också FN:s generalsekreterare Antonio Guterres.

Slopandet av tullar på bland annat lantbruksprodukter ska bidra till att ”göra Kinas stora marknad till Afrikas stora möjlighet”, sade presidenten. Av de 360 miljarder yuan som motsvarar cirka 500 miljarder dollar kommer 210 miljarder i form av lån, 80 miljarder i olika former av bistånd och 70 miljarder genom kinesiska bolags investeringar.

Kina är redo att gå in i 30 nya infrastrukturprojekt i Afrika, kopplade till Kinas jättelika BRI-projekt (Belt and Road Initiative), den så kallade nya sidenvägen. Kina kommer också att skicka 2.000 läkare och sjuksköterskor till afrikanska länder.

I sitt tal pratade Xi om alla länders rätt till modernisering, och hur västvärldens kolonialism har lett till enormt lidande i utvecklingsländer. Han sade att en gemensam strävan efter modernisering för Kina och Afrika måste vara rättvis, med lika rättigheter och möjligheter för alla länder, och se till de olika ländernas speciella förutsättningar.

Kina är redan sedan 15 år tillbaka Afrikas största handelspartner, med stora investeringar i bland annat infrastrukturprojekt. Det betonade Xi också, som beskrev Kinas och Afrikas relationer som de bästa någonsin, och Focac som ett exempel på ”win-win”-samarbete inom det så kallade globala syd.

Kina beskylls av USA och dess allierade för att dra afrikanska länder in i skuldfällor, trots att Kinas lån kommer till lägre ränta och med längre återbetalningstid. Kina har också efterskänkt och skrivit ner lån när länder inte kunnat betala.

Till skillnad från USA-kontrollerade institutioner som Internationella valutafonden kommer inte Kinas finansiering heller med några motkrav på avregleringar, nedskärningar eller privatiseringar.

Bland annat Zimbabwes president Emmerson Mnangagwa påpekade i samband med sitt bilaterala möte med sin kinesiska motpart – ett av många sådana som genomfördes i anslutning till toppmötet – sin uppskattning för att Kina inte blandar sig i landets interna angelägenheter.

– Kina stödjer Zimbabwe i att säkra sin suveränitet, säkerhet och sina utvecklingsintressen, och motsätter sig extern inblandning och olagliga sanktioner, sade å sin sida den kinesiska presidenten.

Zimbabwe och Kina tog redan 2018 sina relationer till en så kallad strategisk nivå. Nu följde bland annat Tchad, Mauretanien och Somalia efter, något Xi uppmanade alla afrikanska länder som har diplomatiska relationer med Kina att göra (vilket alla länder i Afrika har, förutom det lilla kungadömet Eswatini, tidigare Swasiland, som är en av de få stater i världen som istället har diplomatiska relationer med Taiwan).

Malis interimspresident Assimi Goïta passade inför toppmötet också på att uppgradera relationerna mellan länderna till ett ”strategiskt partnerskap”, och göra klart ett kontrakt på militär utrustning och träning. Ibrahim Traoré, övergångspresidenten i grannlandet Burkina Faso – som likt Mali slängt ut den gamla kolonialmakten Frankrikes militär ur landet – ställde däremot in sin resa efter att al-Qaida-kopplade jihadister genomfört en stor attack på landets armé för två veckor sedan.

Kinesiska bolag har även anklagats för att bara använda kinesiska arbetare i afrikanska länder, men från att det 2015 fanns fler än en kvarts miljon kinesiska arbetare i Afrika var siffran nere på 88.000 i den senaste statistiken från 2022 – delvis på grund av coronapandemin, men inte bara.

På en presskonferens inför toppmötet i Peking sade talespersonen för utrikesdepartementet Lin Jian att Kinas inställning är att ”lära andra att fiska”, med en anspelning på det gamla ordspråket om att ”ge en man en fisk och du föder honom för dagen, lär honom att fiska och du föder honom för livet”.

Det görs bland annat genom att bygga fler ”Luban workshops” – kinesiska utbildningscenter som utbildar lokalbefolkningen i tekniska arbeten. I Etiopiens huvudstad Addis Abeba fokuserar den lokala Lubanskolan till exempel på sensorteknologi, mekatronik och robotik. Och på efterfrågan från den etiopiska regeringen ska en utbildning i järnvägsteknik startas.

Kinas investeringar i bland annat gruvdrift ligger naturligtvis också i dess egen industris intresse, bland annat genom utvinning av viktiga mineraler för elbilsindustrin, men infriar enligt många afrikanska ledare och kommentatorer klart mer av det ”win-win”-förhållande som Xi pratade om än de västliga. Redan 2020 konstaterade W Gyude Moore, tidigare minister för offentliga arbeten i Liberia, att ”Kina har byggt mer infrastruktur i Afrika på två decennier än Väst har gjort på århundraden”.

När USA:s vicepresident Kamala Harris åkte till Zambia förra året – för att försöka dra landet bort från kinesiskt inflytande – kommenterade Akende M’Memb från den ideella organisationen Pan-Africanism Today det ironiska i att ”USA:s vicepresident landade på en Kina-byggd flygplats och åkte på en Kina-byggd väg till lokalen för mötet, som var en gåva till Zambia från den kinesiska regeringen”.

Toppmötet i Peking var det nionde i ordningen sedan Focac inrättades 2010, och det första i Kina sedan 2018.