Skolan under pandemin: Hur ska man lära sig svetsa på distans?

Egentligen skulle Nils Larsson, som går första året på på Lindholmens tekniska gymnasium i Göteborg, svetsa nästan varje dag i skolans verkstad. Men så har det inte blivit. Som de flesta andra gymnasieskolor sker utbildningen på grund av coronapandemin till stor del på distans.

– Vi får lite frågor om svets och ett häfte med information. Sen ska vi svara på frågorna innan lektionen är slut, ungefär som en övning i läsförståelse.

I december och januari gick de inte till skolan överhuvudtaget. Sedan februari har de fått gå en gång i veckan, resten är fortfarande på distans.

– En annan uppgift vi kan få är ungefär att vi ska beskriva hur vi gör när vi ska börja svetsa. Typ ta på sig skyddsutrustning, hur man ställer i ordning och så där, och ibland kan det vara att vi ska skriva ner våra egna tankar om svets.

Han tycker att vissa uppgifter känns påhittade, som att det egentligen inte finns något de kan göra hemifrån. På onsdagarna svetsar de och då lär han sig mycket, annars tycker han att de bara sitter av tiden.

– Vi har en annan praktisk kurs som heter avhjälpande underhåll och drift. Det är typ att reparera verktyg och så. Vi ska ha det flera gånger i veckan, men nu har vi inte haft det sedan skolan stängde i början av december.

Nils började på industritekniska programmet med svetsinriktning i höstas. Verkstaden var först under ombyggnad en och en halv månad. Sedan hann eleverna bara nyttja verkstaden en och en halv månad innan andra vågen slog till, och gymnasiet stängdes ner igen.

– Jag är lite rädd att vi ska få svårare att få jobb i framtiden. Att arbetsgivarna kommer veta att vi är den årskullen som inte lärt oss svetsa ordentligt.

Förutom de praktiska momenten läser eleverna matte, engelska, svenska och teoretiska ämnen kopplade till industri, som att lära sig förstå ritningar och produktionsutrustning. De ämnena tycker Nils fungerar bättre att studera på distans. Men han upplever att han blir latare för varje dag som han är hemma.

Att ha rutiner blir svårare när det bara är att fälla upp datorn i sängen och logga in för att få närvaro. Väl inne på lektionen behöver de inte ha på vare sig mikrofon eller kamera. Oftast får de småuppgifter att göra, på det sättet ser lärarna till att eleverna är aktiva.

– Gör man inte uppgiften kan man få frånvaro, men skolkandet blir inte så verkligt när du inte träffar läraren och får lite skäll. Och det är mycket lättare att komma undan med att inte göra någonting. Det är så lätt att bli distraherad också, typ spela eller något, när man är hemma. Det finns ju roligare saker att göra än att gå i skolan.

Han återkommer flera gånger till att han känner sig latare. Instängd, ostimulerad, att han har en känsla av misslyckande och att han inte lär sig något vettigt. Han tycker det är kul att svetsa och förstår inte varför de inte får vara där varje dag. De är bara 15 personer i klassen och det finns bara två industritekniska klasser på hela skolan.

Dessutom saknar han det sociala. Skolkuratorn har öppna chattar där eleverna kan träffas om de känner sig ensamma, men det är ingen som använder dem.

Från och med den 15 mars ska Nils Larsson och hans klass få gå till skolan två gånger i veckan. Åtminstone fram till den 1 april, då en ny värdering av smittläget görs.