Krönika: Ingen nämner elefanten i rummet
När det avslöjats att HVB-hem drivs av kriminella talas det om bättre granskning och hårdare regler. Men ingen nämner elefanten i rummet – vinsterna i välfärden.
När det finns en elefant i rummet måste man prata om den. Det håller inte att låtsas att den inte finns. Den är helt enkelt i vägen.
Polisen har kartlagt situationen på HVB-hem i landet och konstaterar att flera hem drivs av personer med koppling till organiserad brottslighet.
Detta faktum får socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall att bli ”vansinnig”. Som sig bör.
Och som om hon inte vetat detta tidigare (de flesta av oss vanliga människor har ju sedan länge förstått) så säger hon till SVT att så här kan det inte fortsätta. Sådana hem ska stängas. Sekretess ska kunna brytas så att information ska kunna delas mellan myndigheter, och Ivo (Inspektionen för vård och omsorg) ska få större resurser.
Gott så. Detta är sådant som länge lyfts som nödvändiga åtgärder för att komma åt gängkriminalitet och gängens rekrytering av unga.
Sara Persson från Ekobrottsmyndigheten säger, i samma Aktuellt-inslag som socialtjänstministern fick uttrycka sin upprördhet i, att myndigheten vetat om problemet och att det inte bara är begränsat till HVB-hem. Eftersom det finns stora pengar att tjäna i välfärdssektorn söker sig den kriminella organiserade verksamheten dit. Därför behöver granskningarna inte bara handla om kvaliteten i verksamheten, utan också om det ekonomiska.
Hon påpekar intressant nog att i början av upphandlings- och tillståndsprocessen upprätthålls en god fasad – även av dem som kommer att bedriva kriminell verksamhet. När sedan tillsyn brister blir det möjligt för den organiserade brottsligheten att göra stora pengar på skattepengarna. En ungdom placerad på HVB-hem kan kosta 10.000 kronor per dygn.
Det talas om åtgärder och bättre granskningar. Men ingen vill låtsas om elefanten i rummet. Vinsterna i välfärden och privatiseringsvansinnet.
Ingen ansvarig minister eller tjänsteman pratar om systemet som gör det möjligt att göra vinst på vårdbehövande människor. Ingen reporter ställer frågor om hur det skulle vara om systemet med upphandlingar av offentlig verksamhet skrotades och privatiseringarna – och vinstuttagen – förbjöds.
Om det är EU som placerat elefanten där, ja lita då på oss som säger att vi måste lämna EU. Ett EU som inte har något annat åt oss än en lagstadgad högerpolitik som föröder och omöjliggör en generell välfärdssektor av god kvalitet, tillgänglig för alla.
Eftersom processen med att lämna EU tar lång tid, så står valet under tiden mellan att bryta mot EU:s regler – och återinföra en välfärdssektor rensad från privata vinstintressen och ett dyrt och byråkratiskt upphandlingssystem – och att fortsätta som nu. Då vi ibland får se en ”vansinnig” socialtjänstminister, av varierande politisk färg, fortsätta bjuda den organiserade brottsligheten på lätta möjligheter att rekrytera unga till sin verksamhet.
Valet borde vara självklart. Välfärden måste befrias från marknaden om vi vill våra unga väl.
Marit Kalleson
pensionerad förskollärare