Det blåser snålt över Sverige. 2008 har inte börjat bra. Nu tänker jag inte på vädrets makter utan de mer ihärdiga högervindarna som drar över landet. Som distriktsläkare har jag snabbt dragits in i konsekvenserna av borgarregeringens attacker på sjukförsäkringen. Jag var i veckan på en eftermiddags ”utbildning” i vad som numera gäller när jag ska sjukskriva någon.
Utbildningen var till för att få oss distriktsläkare att förstå att vi inte kan sjukskriva hur som helst. Indirekt var det vårt fel att sjukskrivningarna och förtidspensionerna var så höga i Sverige jämfört med övriga Europa. Inte kunde samhälleliga förhållanden spela någon roll. Att våra patienters möjlighet att få sjukpenning minskat det senaste året har vi redan märkt. Nu skulle vi få lära oss hur vi skulle fylla i det nya sjukintyget och ägna än mer tid åt pappersarbete istället för att ta hand om våra patienter.
Enligt Försäkringskassan, (FK), fyller vi redan i de nuvarande intygen fel. Här har jag alltså i många år i min enfald trott att jag som läkare ska tala om för FK vilken diagnos och symptom den sjukskrivne har och sedan har det varit FK:s och arbetsgivarens sak att hitta arbetsuppgifter som den sjukskrivne klarar trots sina medicinska besvär. Vid oklarheter har vi träffats tillsammans för att hitta en lösning. Arbetsgivaren har enligt tidigare direktiv haft det största ansvaret att hjälpa den sjukskrivne åter i arbete.
Straffavgift
För några år sedan infördes en straffavgift för de arbetsgivare som inte inom en viss tid fick den sjuke i arbete åtminstone deltid. Men eftersom straffavgiften för stora arbetsgivare varit en struntsumma jämfört med att slippa rehabiliteringskostnaden, har de flesta tagit straffavgiften och inte ansträngt sig att hitta alternativa jobb på arbetsplatsen. Resultatet har ofta blivit att arbetsgivaren sagt att det finns inga andra ar-betsuppgifter och då har jag fått skriva ett utförligt medicinskt dokument och den långtidssjukskrivna har fått sjukersättning istället.
Efter dessa två år är det tänkt att man ska göra en ny bedömning av den sjukes arbetsförmåga. Men eftersom det under dessa två år inte gjorts ett dugg vare sig från arbetsgivarens eller från FK:s sida att underlätta återgång i arbete, har det bara lett till att jag fått skriva ett nytt intyg och sjukersättningen förlängts två år till. Och i detta läge har arbetsgivaren redan idag rätt att säga upp en anställd med sjukersättning eftersom de inte kan återgå till sina tidigare arbetsuppgifter. Och då med ens är du inte längre anställd utan arbetslös och då gäller plötsligt helt andra regler. Det är inte alls säkert att du får sjukersättningen förlängd utan nu ska du stå till arbetsmarkandens förfogande! För nu ska dina åkommor bedömas utifrån ”alla på arbetsmarknaden förekommande arbeten” – vilket jag återkommer till.
”Ingen rättighet”
Vi läkare har också haft en helt felaktig syn på sjukförsäkringen. Det är visserligen samma lag som tidigare, det som ändrats är tolkningen av rätten till sjukpenning och samhällets ansvar att hjälpa de som pga skada eller sjukdom inte klarar sitt tidigare jobb. Sjukförsäkringen är minsann inte en rättighet, utan en möjlighet och det är du som sjuk som måste bevisa att just du pga dina besvär inte kan jobba.
Till ditt stöd har du läkarintyget som inte automatiskt garanterar dig sjukpenning, detta får du bara om intyget talar om varför du inte kan arbeta. Värk i sig medför inte arbetsoförmåga, värk är en subjektiv upplevelse och du måste precisera konsekvenserna. Har du ledbesvär räcker det inte att det står detta, utan din läkare måste skriva: ”kan inte hålla i en penna”, ”har inte kraft att lyfta armen”. Att tilltagande värk under arbetsdagen gör att du tappar koncentrationen och gör att du kan bli en fara för dig själv och omgivningen, kan man inte ta hänsyn till. Och kan du inte lyfta armen, kan du ju trampa på en pedal istället. Om nu läkaren glömt att skriva att dina fötter inte klarar att trampa.
När du sedan fått din läkare att precisera varför just du inte kan arbeta, kommer nästa steg. Försäkringskassans utredare ska godkänna din ansökan. Fram tills nu har de flesta utredare på FK haft en realistisk syn på vad som är möjligt och inte möjligt utifrån diagnos och arbetsuppgifter. Men FK:s personal håller på att bytas ut. Det har varit ett slitsamt jobb för dem att hjälpa de sjukskrivna eftersom möjligheterna att hitta alternativa arbetsuppgifter för den sjukskrivna blivit allt mindre och många utredare på FK har därför slutat.
Ofta hade de ”gamla” utredarna socionomutbildning eller liknande. Idag tar FK in juristutbildade (!) – hur många juristutbildade kommer från arbetarklassen? – och dessa gröngölingar ska sedan utifrån lagens bokstav ta ställning till om du har rätt att få sjukpenning eller ej. Först om de känner sig osäkra, tar de försäkringskassans läkare till hjälp.
Okunskap
Det får sina konsekvenser att det är personer utan vare sig medicinsk kunskap eller erfarenhet från ett bredare arbetsliv som bedömer rätten till sjukpenning. På ”utbildningen” jag var på meddelade den utredare som var med (juristskolad) att det inte räckte att man på sjukintyget som yrke på den sjukskrivna skrev ”sjuksköterska” eftersom det var ”skillnad i tyngd om man arbetade som sköterska på en hudmottagning eller på ett vårdhem”. Fast min erfarenhet säger att jobbet på en hudmottagning kan medföra många tunga moment med omläggningar av bensår och på vårdhemmet behöver inte sköterskans jobb vara så fysiskt tungt men istället oerhört stressande. Det ökade inte mitt förtroende för kunskapen om arbetsmarknaden hos den nya generationen utredare på FK.
Nåja, säg att du lyckats få din ansökan om sjukpenning godkänd. Då ska din arbetsgivare gå in och lägga upp en rehabiliteringsplan om hur du ska kunna återgå i arbete. Låt säga att du blivit sjukskriven för axel/ryggvärk från ditt arbete som vårdbiträde eller rörläggare. På sjukintyget står med stora bokstäver att du måste få ett lättare arbete för att kunna återgå i arbete. Problemet är bara att det inte finns något lättare arbete att omplacera dig till på din arbetsplats. Det hjälper inte om du är anställd i en stor organisation som kommunen eller något stort byggföretag. För du har inte rätt kompetens för de lätta jobben! De reträttplatser som du kunde få jobba på under dina sista år i arbetslivet är bortrationaliserade sedan mitten av 90-talet.
Riskerar arbetslöshet
Det är här högerns nya förslag kommer in – att du ska kunna sägas upp om du är sjukskriven efter sex månader och arbetsgivaren inte kan hitta nya arbetsuppgifter på din tidigare arbetsplats. Självklart vill inte din arbetsgivare ha tillbaka dig om du fortfarande har besvär efter några månader. Det är ju hur enkelt som helst att slå fast att du inte klarar ditt gamla jobb och det finns inte något annat att erbjuda. Vem kan kontrollera det? Och då är du plötsligt arbetslös – och som sagt då kan du inte vara sjukskriven!
Det var först nu jag började förstå kraften i högervinden. För är du arbetslös och har nedsatt arbetsförmåga pga skada eller sjukdom gäller alltså helt andra regler. För nu ska din arbetsförmåga inte längre bedömas utifrån ditt yrke utan utifrån ”på arbetsmarknaden alla förekommande yrken”! Svart på vitt kunde vi på en stor skärm läsa FK:s direktiv för arbetslösa – att inte ta någon som helst hänsyn till yrke, utbildning eller bostadsort. För det finns ju lätta jobb i Sverige och då spelar det ingen roll om du är rörläggare och bor i inre Norrland sa kvinnan/juristen från FK. Du ska föras över till listan på arbetssökande istället. Du är ju inte längre sjuk – du är arbetslös. Sjukförsäkringen gäller inte längre för dig!
Men föraktet för dig som sjuk tar inte slut där. För på Arbetsförmedlingen (AF) har de en annan syn på din arbetsförmåga. Jag har mer än en patient som i princip blivit utskrattade på AF när de kommer för att hitta ett jobb för att kunna försörja sig när de inte längre får pengar från FK. För AF har en annan syn på arbetsförmåga än FK. På AF vet de ju vilka jobb som finns tillgängliga just där och efterfrågan på äldre skröpliga vårdbiträden och rörläggare är lika med noll. Så på AF får du besked att du är för sjuk för att arbeta (!) och att du ska gå tillbaka till din läkare för att bli sjukskriven så att de slipper leta jobb till dig. Fast din läkare får inte sjukskriva dig för du är ju inte sjuk utan arbetslös.
Moment 22
Jag har patienter som hamnat i detta moment 22 och som fått vända sig till socialen för att få pengar till mat och hyra medan myndigheterna käbblar om vem som ska ta hand om den som pga sjukdom inte kan arbeta för att det inte finns arbeten tillgängliga för dig på din bostadsort eftersom du inte har någon utbildning. Ingen vill ha dig – det gäller att trolla bort dig i statistiken så att samhällets totala misslyckande att ta hand om de svaga inte längre syns. Bara den starka överlever i högerns Sverige. Om du inte har pengar förstås…
Ja men – det är ju ändå som så att en halv miljon idag står utanför arbetsmarknaden pga sjukdom. Så kan vi inte ha det – då går ju Sverige i konkurs skriker borgarna. Vill man så kan man, säger de, det är bara att bita ihop tänderna och kämpa på trots värk och ångest. Svenskarna är sjukast i Europa brukar de hånfullt säga utan att visa upp en helhetsbild och förtiga varför det blivit så här. För visst är det fel att så många människor står utanför arbetsmarknaden pga ohälsa, det tycker även jag som kommunist. Men hur har de hamnat där? Och hur löser man problemet?
Många av sjukpensionärerna och de långtidssjukskrivna är över 50 år. Sett internationellt har vi i Sverige en hög faktisk pensionsålder. I de flesta länder i Europa har man rätt till ålderspension vid omkring 65 års ålder och det är detta borgarna brukar framhålla när man pratar pensionsålder. Men sedan finns ofta fackligt framförhandlade pensionsvillkor som gör att du har råd att gå i pension tidigare. I Frankrike tex kan du fortfarande gå i pension efter 40 års arbete (låg tidigare på 37,5 års arbete) vilket innebär att du kan gå i pension vid 56 års ålder om du var 16 år när du började jobba. Då är det klart att inte så många arbetare behöver sjukpension för att de inte längre klarar sitt arbete när de kommit över 55 års ålder. De har ju redan fått ut sin ålderspension!
Nedskärningar
Sedan ser arbetsmarknaden olika ut i olika länder. Varje gång jag är i Storbritannien häpnar jag över hur många människor som tillsammans sköter arbetsuppgifter som vi i Sverige bara har en person till. Det innebär inte bara fler arbetstillfällen för landets stora befolkning utan även fler lätta arbetsuppgifter utan krav på speciella förkunskaper för de som behöver det (må vara att de är låglönejobb).I Sverige försvann oändligt med ”vaktmästarsysslor” och ”värdinnejobb” på de offentliga arbetsplatserna under nerskärningarnas värsta tid på 90-talet. Även inom den privata sektorn försvann de lättare jobben när arbetsplatserna slimmades. Anställda ska numera ha en 25-årings uthållighet och styrka oavsett ålder (erfarenhet är en förlegad egenskap). Sverige har en av världens tuffaste arbetstakter med hög stressnivå men inte kan det väl påverka sjukfrånvaron…
Även sättet att ta hand om de som inte längre klarar sitt arbete har förändrats under de år jag arbetat som läkare, fast detta brukar man inte tala högt om. När jag började arbeta som läkare remitterade jag långtidssjukskrivna till Företagshälsovården (FHV) och så gick de in på arbetsplatsen och såg vad som kunde förbättras på arbetsplatsen eller vilka andra jobbalternativ som fanns på företaget.
Ibland kunde arbetsgivaren få bidrag för att inrätta personliga tjänster så att den sjukskrivna kunde återgå arbete åtminstone deltid. Dessa bidrag är borta – de få lönebidragsarbeten som idag finns får absolut inte vara på den sjukskrivnes förra arbetsplats – det kan ju förhindra att arbetsgivaren seriöst försöker hitta ett lättare arbete för den anställda. Resultatet har blivit det motsatta – arbetsgivaren säger konsekvent att det inte finns något annat arbete och så slipper de ta mer ansvar.
Företagshälsovården är också i praktiken borta. Företagshälsovården är fristående från arbetsgivaren och det är arbetsgivaren som avgör om företagshälsovårdens tjänster ska köpas in eller ej om du är sjukskriven. Eftersom vi haft hög arbetslöshet de senaste åren har arbetsgivaren inte varit intresserad av att anlita företagshälsovården och få dig i arbete igen. Defekt arbetskraft ersättes bäst med ny och då helst via inhyrningsfirma så slipper man som arbetsgivare överhuvudtaget ta ansvar för ohälsa hos anställda. Och uthyrningsfirmorna i sin tur återanställer dig inte om du varit sjuk en längre tid. Då är det klart att antalet sjukskrivna som befinner sig i ingenmansland ökar och möjligheten att återgå i någon form av arbete trots sjukdom minskar drastiskt.
Tidigare kunde man även få hjälp via AF att utreda om det fanns någon form av arbete den sjukskrivne skulle kunna klara om det inte gick att återvända till den tidigare arbetsplatsen. Du kunde också få hjälp att hitta lämpliga arbeten, din nya arbetsgivare kunde få bidrag och du kunde få ett lönebidragsarbete. På pappret finns denna möjlighet kvar men i praktiken finns inte några pengar och därför är det få personer som kan få nytt arbete på detta sätt.
Omänskligare syn
Det är alltså en mängd faktorer som lett till de höga siffrorna för sjukskrivning och förtidspension i Sverige. Men den gemensamma nämnaren är en allt omänskligare syn på dem som inte längre orkar hänga med på arbetsmarknadens allt tuffare villkor. På mindre än femton år har allt det som arbetarklassen byggt upp under efterkrigstiden raserats och klockan vridits tillbaka. Lösningen är naturligtvis inte hetsjakt mot sjuka. Samtidigt är inte sjukpensionering alltid bästa sättet att lösa problemet. Men när de medicinska möjligheterna är uttömda är det samhällets plikt att hjälpa individen på bästa sätt – genom att hitta nya arbetsuppgifter eller att bevilja förtidspension. Inte slå på den som redan ligger. Vilket Försäkringskassan idag förespråkar.
Det finns andra sätt att få ner sjukskrivningstalet i Sverige än att bedriva hetsjakt mot de sjukskrivna. Sex timmars arbetsdag är en. Lägre pensionsålder är en annan. Och de som trots förebyggande insatser inom arbetslivet inte klarar av sitt tidigare arbete pga skada eller sjukdom ska få full tillgång till de försäkringar de betalat till under sina år i arbete. Inte bollas runt mellan olika myndigheter och förnedras.
För Sverige har råd att ta hand om sina svaga – men det gäller för oss att ta tillbaka det som högerregeringen berövat oss. Så jag kan ägna min arbetstid till medicinskt arbete istället för att som nu tvingas slåss för mina patienters rättighet gentemot Försäkringskassan.
HJÖRDIS FOHRMAN, distriktsläkare
Proletären 5, 2008
