I de flesta etablerade borgerliga medier så påstås det att Internet och så kallade sociala medier kommer att få sitt fullständiga genombrott i årets valrörelse.
Politiker kommer att finnas tillgängliga på ett helt annat sätt, och väljarna kommer kunna kommunicera direkt med kandidaterna.
Det kommer bloggas, twittras och status- uppdateras som aldrig förr.
Proffspolitikernas spindoctorer sneglar på Barack Obamas presidentsvalskampanj där det sägs att en del av hans framgång var att föra kampanjen på Internet, och i sociala medier som Facebook.
I tidningsartiklar hänvisas det ofta till ”bloggosfärens” reaktioner på diverse utspel. Bloggosfären har till och med beskrivits som ”en fjärde statsmakt” .
Bloggarna sitter ute i stugorna och kan omedelbart reagera på händelser i samhället och kan få en plattform för att föra ut sina åsikter. Genom bloggarna har vanliga människor slutit sig samman kring ett alternativt sätt att påverka och få makt.
På alla riksdagspartiers webbsidor listas otaliga bloggar som är knutna till respektive parti och alla har länkar till facebook- och youtubesidor.
Flera av riksdagspartierna har heltidsanställda som ska ansvara för att nå ut via sociala medier. Sedan länge finns det hela staber som har hand om partiernas webbsidor.
Ligger det något i allt detta? Har politiskt arbete och samhällelig debatt förändrats i grunden, och måste de politiska rörelser som vill överleva också etablera sig i de sociala medierna?
Det finns inte mycket belägg för sådana slutsatser i den omfattande statistik som finns kring Internet och Internetanvändandet.
Enligt Som-institutets siffror från 2009 läser inte mer än fem procent av den svenska befolkningen bloggar på daglig basis, och ungefär lika många har någon gång skrivit ett blogginlägg.
Det är dessutom så att bloggportalens lista över de 50 största bloggarna i landet består nästan uteslutande av modebloggar.
Det är väl inget djärvt påstående att bloggare läser andra bloggare, eller kanske mer specifikt modebloggare läser andra modebloggare och sportbloggare läser andra sportbloggare. Och inget fel eller konstigt i det, eller kanske inte heller så nytt. Människor med olika intressen och hobbys har alltid samlats runt just sitt intresse.
Nu har magasin, klubbar och brevväxlingar kompletteras med bloggar, forum och kommentatorsfält. Internet och sociala medier erbjuder en chans till kontakter och information som inte annars skulle vara möjligt, vilket är positivt.
Problemet uppstår när journalister i sin iver att hänga på en trend målar upp bloggarna till något de inte är och ännu mer trendkänsliga politiker hakar på och börjar föra en politisk debatt via bloggar som nästan ingen läser.
Än nyare är fenomenet Twitter där det gäller att skriva ner vad man gör eller känner just nu med högst 140 tecken.
Det kan ju låta som en banalitet, men de stora dagstidningarna har artiklar om vilka politiker som twittrar och vilka som inte gör det.
Tydligen är Göran Hägglund mycket aktiv, varför nu någon skulle vilja läsa vad han tycker och tänker. Nu är det så att journalister på en stor dagstidning som Svenska Dagbladet faktiskt gör det, eftersom Göran Hägglund kan twittra ”Mona Sahlin har fel” under en riksdagsdebatt och det resulterar i en nyhetsartikel.
Men Twitter har ingen som helst betydelse för de allra flesta. 93 procent av svenskarna har aldrig provat, alternativt känner inte till, Twitter. 5 procent har provat Twitter en gång och gör inte om det. Endast 0,4 procent twittrar dagligen.
Det är egentligen inte konstigt att riksdagspartierna och proffspolitikerna som sedan länge lämnat en folkrörelsetradition bakom sig omfamnar användandet av sociala medier.
Politiskt arbete är för dem att paketera sitt budskap så chickt som möjligt för att vinna så många väljare som möjligt.
Längre resonemang och ärliga åsikter att strida för förvandlas till slogans och tomt prat. I det här sammanhanget passar Twitter och statusuppdatering på Facebook utmärkt.
Debatt och utspel från de etablerade partierna sker sedan länge på de stora dagstidningarnas debattsidor. Mediebyråer sköter deras valkampanjer och där är det fastslagna sanningar att sociala medier är det nya och det avgörande i opinionsbildning.
I deras värld blir det fullt naturligt att bloggande, Twitter, Facebook och Youtube kan erbjuda nya möjligheter att paketera åsikter på ett bra sätt.
För mediestrategerna gäller det att ”sälja ett varumärke”, och det blir i det här sammanhanget partiledarna själva, och då ska folk antas vara intresserade av vad de gör hela dagarna.
Något politiskt budskap eller resonemang finns knappt. Göteborgs-Posten har under tio veckors tid följt politiker i olika sociala nätverk och kunde konstatera att det mesta de skriver är rena tramset.
Hur partiernas satsningar kommer att lyckas och slå igenom är tveksamt. Det är de redan politiskt intresserade som följer partiernas webbsidor och söker politisk information på Internet.
Även om 33 procent någon gång har använt Internet för politiskt information, är att endast 8 procent av befolkningen som åtminstone någon gång i veckan använder Internet för att ta del av politisk information. I åldersgruppen 16-30 år är det lite högre, 11 procent.
Om det blir någon avgörande förändring i årets val återstår att se, men troligtvis kommer de allra flesta människor att fortfarande få politisk information från tv, dagstidningar och partiernas eget material. Internet kommer antagligen vara en i mängden av alla dessa informationskanaler.
Men betyder detta att inget har hänt? Naturligtvis inte, även om betydelsen av twitter och bloggandet är betydligt överdrivet, så har Internet fått ett fullständigt genomslag hos svenska folket.
2008 hade nästan 90 procent av svenska befolkningen tillgång till Internet hemma, samtidigt som Internet finns på de flesta arbetsplatser och skolor.
Det finns inte längre knappt några klassmässiga skillnader när det handlar om tillgång till Internet.
Föga överraskande finns det dock skillnad mellan generationerna i hur Internet används.
Yngre läser mer bloggar och använder i allmänhet mer sociala medier. Hela 83 procent av 16-29-åringarna använder sociala medier minst en gång i veckan, där communityn Facebook sticker ut som den dominerande sidan.
Det ska inte överdrivas men sättet att söka information har förändrats på ett relativt snabbt sätt.
Internet har inte på något sätt ersatt andra medier som tv eller tidningar, men ses av många som ett likvärdigt sätt att hitta information.
Faktum är att det är fler som har tillgång till Internet i hemmet än som har prenumeration på en dagstidning.
Allt fler, i alla åldrar, kontaktar myndigheter, företag eller liknande via deras webbsidor, och detta sätt att informera sig gäller också för politiska partier, även Kommunistiska Partiet och RKU.
Internet med webbsidor, sidor på Facebook och Youtube kan vara ett sätt att nå människor som inte går att nå ett andra sätt. Det finns givetvis massor av människor som har börjat fundera på om samhället kan organiseras på ett annat sätt, och som inte nås av Proletärenförsäljare eller inte stöter på Kommunistiska Partiet på gator och torg.
Internet och sociala medier ska inte överdrivas och göras till något det inte är, men inte heller förminskas eller underskattas.
Internet har blivit en informationskanal bland flera andra.
Pär Johansson
Proletären nr 21, 2010
Sociala medier – vad är det?
• Med sociala medier avses hemsidor och forum på internet där det förekommer social interaktion och där användarna själva genererar delar av innehållet. Några av de vanligaste är:
• Facebook. Ett socialt nätverk där medlemmarna håller kontakt med sina vänner genom att exempelvis lägga ut bilder, skriva vad de gör och skicka meddelanden till varandra.
• Bloggar. En hemsida med dagboksliknande anteckningar och inlägg. En blogg kan ha vilken webbadress som helst, men det finns tjänster som hjälper till att hitta dem, som Knuff.se. Ordet blogg är en förkortning av ”webblogg”.
• Twitter. En mikroblogg där användarna skriver korta inlägg på max 140 tecken och samtidigt följer andra användare. En annan mikroblogg bredvid dominerande Twitter.com är Bloggy.se.
Bloggläsande
• Bloggläsandet är som störst bland de yngsta och framför allt bland unga kvinnor. Bland kvinnliga Internetanvändare i åldern 16-25 år är det drygt två tredjedelar (69 procent) som läser bloggar. I gruppen unga män är andelen 51 procent.
Internets utbredning
• Nära 90 procent har tillgång till Internet i hemmet. 71 procent använder sig av Internet dagligen i Sverige 2008.
• Två tredjedelar (67 procent) av samtliga svenskar i åldern 9-79 år har en prenumeration på en dagstidning i hemmet, vilket innebär att det är fler som har tillgång till Internet hemma.
Internetanvändande
• Användningen av Internet skiljer sig en hel del mellan olika åldersgrupper. T ex när det gäller användningen av sociala medier och e-post. De äldre ägnar sig i större utsträckning än yngre åt e-post. Sex av tio internetanvändare i åldern 65-79 år använder e-post en genomsnittlig dag. u Bland de yngsta, 9-14 år, är motsvarande andel endast 10 procent. Bland samtliga internetanvändare använder 51 procent e-post en vanlig dag.
• De yngre är däremot flitigast när det gäller sociala medier. Bland ungdomar 15-24 år som använder internet, ägnar sig hela två tredjedelar (66 procent) åt sociala medier en genomsnittlig dag. Även bland de yngsta användarna 9-14 år är användningen hög (62 procent).
• Bland samtliga internetanvändare är det 28 procent som använder sociala medier en genomsnittlig dag.
• Hela 83 procent av 16-29-åringarna har använt sociala medier minst en gång i veckan under de senaste 12 månaderna.
• Bland samtliga (16-85 år) är det en tredjedel (32 procent) som använder sociala medier åtminstone en gång i veckan. Bland de äldsta, 65-85 år, är det fortfarande relativt få som använder sociala medier ofta.
• Tiden som svenskar ägnar åt Internet i hemmen ökar. Det gäller alla åldrar, men ökningen är som störst bland de äldre. Mellan 2007 och 2009 ökade 66-75-åringarnas nvändningstid i hemmet med 43 procent, från 5,3 till 7,6 timmar i veckan i genomsnitt.
• De yngsta 16-25 år, är de flitigaste användarna. I denna åldersgrupp använder man Internet i hemmet i genomsnitt 15,7 timmar i veckan. I åldersgruppen 56-65 år är användartiden som lägst, 7,1 timmar i veckan.
Äldre och Internet
• Även om andelen som använder Internet en genomsnittlig dag ökar bland pensionärer, är det fortfarande en stor andel av de äldre som helt saknar erfarenhet av Internet. Nästan fyra av tio (39 procent) av personerna i åldern 65-74 år svarar att de aldrig använt Internet. Det är knappt någon minskning sedan förra årets undersökning, då motsvarande siffra var 40 procent.
• I hela befolkningen (16-74 år) är det 7 procent som aldrig har använt Internet, jämfört med 9 procent 2008.
Källor
• All statistik har hämtats från www.internetstatistik.se som samlar de flesta rapporter och undersökningar som görs kring Internetanvändare.
