Ända sedan Rachel Carson år 1962 publicerade sin bok Silent Spring, i svensk översättning Tyst vår, har miljöfrågans mörka moln tornat upp sig över oss. Carson varnade främst för spridningen av en rad miljögifter. Därefter har i tur och ordning försurning, skogsdöd och växande ozonhål stått i fokus. Under en period, i slutet av 1970-talet, varnades till och med för en ny istid. Men nu är det den globala uppvärmningen som står i centrum. Författaren Andreas Malm tar upp detta tema i sin nyutkomna bok Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent.
I DN den 3 november i år skriver professorn i miljöhistoria, Sverker Sörlin, att ”Många kommer att reta sig på Malm eftersom han skrivit en apokalyps, sju resor värre än Rachel Carsons blida varning.” Det är säkerligen alldeles rätt, men frågan är hur vi ska ställa oss till Sörlins fortsättning: ”Om tio år kan Malm mycket väl stå som det monumentala beviset för en klimathysteri som vi då lagt bakom oss.”
Ökad koldioxidhalt
Även om alternativa teorier finns är forskarna idag tämligen överens om att människans förbränning av fossila bränslen lett till att koldioxidhalten i atmosfären har stigit med över 35 procent sedan industrialismens genombrott. Detta i sin tur har orsakat allt högre temperaturer på jorden vilket bland annat fått havsytan att stiga cirka 20 cm under samma tid. Malm beskriver ett antal dramatiska förändringar som den ökande temperaturen på jorden skulle kunna leda till. Vi ska här kort redogöra för några av dem.
De tropiska orkanerna har ökat i både antal och styrka. Nyligen drabbades Bangladesh och orkanen Katrina som drog in över New Orleans finns också i färskt minne. Orkaner hämtar sin energi ur kondenserande vattenånga och de bildas över havet endast om vattentemperaturen överstiger 26°C. Under perioden 1855-1995 uppstod högst 10 orkaner om året i Atlanten norr om ekvatorn. Åren 1995-2005 bildades 15 orkaner årligen och år 2005 så många som 27! Med stigande vattentemperaturer kan vi vänta oss allt fler och mer förödande orkaner.
Stora delar av de nordligaste delarna av Nordamerika och Asien täcks av permafrost. Det är ett tjockt lager av frusen torv. Varje sommar tinar det översta lagret och vegetationen växer till. När hösten kommer fryser de döda växtdelarna igen och permafrosten växer på så sätt till lite varje år. Kylan konserverar växmaterialet. Nu ökar koldioxiden i atmosfären vilket i sin tur gör att temperaturen stiger. Detta kan leda till att permafrosten börjar tina. Då kan mikroorganismer bryta ner det organiska materialet. Vid nedbrytningen bildas koldioxid som släpps ut i atmosfären. Koldioxiden höjer temperaturen så att än mer permafrost tinar och kan brytas ner, vilket leder till än mer ökande koldioxidutsläpp. Skeendet kan leda till en självförstärkande återkopplingsspiral som inte kan hejdas. Ju mer permafrosten tinar desto mer tinar den! När klimatförändringarna studeras räcker det inte att ta hänsyn till de långsamma, gradvisa förändringarna. Man måste också ta hänsyn till de drastiska omslag de kan leda till. Engels har uttryckt det så här: ”…ty i naturen sker ingenting isolerat. Allting påverkar något annat och omvänt och det är till största delen glömska av denna allsidiga rörelse och växelverkan, som hindrar våra naturforskare att se klart i de enklaste ting.”
En liknande återkopplingsspiral har lett till att den arktiska iskalotten håller på att smälta bort. Med ett varmare hav för strömmarna allt varmare vatten mot norr. En varmare atmosfär innehåller mer vattenånga som också leder till ökad avsmältning. Och ju större ytor som saknar istäcke desto sämre förmåga att reflektera solstrålningen tillbaka ut mot rymden. En ljus isyta reflekterar solljuset mycket effektivare än en mörk havsyta, så återigen ju mer is som smälter bort desto mer ytterligare is smälter. Nu är arktis ingen isolerad del av världen. Som vi sett påverkas arktis av strömmar och vindar söderifrån. Men arktis påverkar i sin tur vad som händer längre söderut: Golfströmmen.
Golfströmmen
Vi känner alla Golfströmmen som en gigantisk värmetransportör. Under ett år transporterar golfströmmen 100 gånger mer energi än vad hela mänskligheten använder under samma tid. Den innebär att klimatet i främst Västeuropa blir betydligt mildare, men det innebär också att sydligare delar av Atlanten blir svalare, en minst lika viktig effekt. När golfströmmens varma, salta vatten sakta förs norrut avges värme och vattentemperaturen sjunker. Då ökar vattnets densitet och ungefär i höjd med Grönland har vattnet blivit så tungt att det sjunker mot havsdjupens botten och rör sig söderut igen. Det är alltså skillnaden i densitet som håller igång Golfströmmen. Sötvatten har lägre densitet än saltvatten. Inte bara temperaturen utan också Golf-strömmens höga salthalt är avgörande för cirkulationen. Från de smältande isarna på Grönland och i arktis strömmar nu sötvatten söderut och sänker Golfströmmens salthalt. Det kan förändra eller rycka undan förutsättningarna för hela cirkulationen, vilket skulle få svåröverblickbara konsekvenser för hela jordens klimat. I den globala uppvärmningens tid skulle det paradoxalt nog kunna medföra ett kallare klimat i Västeuropa medan tropikerna blev än hetare.
Människan är orsaken
”Motsatta krafter utgör basen för vår fysiska och biologiska verklighet. Tingen förändras till följd av motsatta krafters inverkan på dem, och tingen är som de är till följd av den tillfälliga balansen mellan krafterna. … Om ett systems parametrar stannar inom föreskrivna gränser kommer externa händelser att avsätta blott små spår, som snart utplånas av stabila systems processer för självreglering. … Men i verkligheten är parametrarna, även om de behandlas som konstanter i de matematiska modellerna, själva objekt för förändring. Förr eller senare kommer någon av dem att drivas över en tröskel, bortom vilket det ursprungliga systemet inte kan förbli vad det en gång var.” Så formulerar de båda amerikanska biologerna Levins och Lewontin de allmänna lagarna för dynamiken.
I Malms bok finns fler detaljer och siffervärden samt en lång rad ytterligare exempel.
Hur realistiska Malms scenarier är och i vilket tidsperspektiv de ska ses undandrar sig vår bedömning. Men det står idag klart att koldioxidhalten i luften har ökat, att detta lett till en global temperaturhöjning och att detta orsakats av människans förbränning av fossila bränslen. I boken finns dock en brasklapp: ”Exakta prognoser är emellertid inte möjliga. Det hör till kvaliteten hos tillstånd av självorganiserad kritiskhet att skred inte kan förutsägas med säkerhet. Realistiska modeller över ’icke-linjär’ dynamik är notoriskt svåra att uppställa; de mest verklighetstrogna bedömningarna blir av nödvändighet, till följd av situationens själva karaktär, spekulativa.”
Boken ger utan tvekan en bra överblick över de många drastiska förändringar som den globala uppvärmningen kan leda till, men den reser också en rad frågor. Hur stor är kapitalismens flexibilitet att exploatera nya energikällor? Hur snabbt kan sådana energisystem byggas upp? Kärnkraftsindustrin har inte varit sen att utnyttja situationen, en lång rad länder bygger nu nya och planerar för ytterligare kärnkraftverk. Hur länge är en fortsatt tillväxt möjlig, vilka varor ska produceras, var och hur ska den produktionen ske?
Malm visar med all önskvärd tydlighet att det inte räcker med kunskaper om de enskilda delarna när klimatet studeras. Strömmar, vindar, vittringsprocesser, växter, djur och mikroorganismer samverkar och bildar i ömsesidig växelverkan en helhet. Hur skulle då ett samhälle där varje enskild del drivs för att ge maximal profit, utan hänsyn till helheten kunna lösa problemen med miljöförstöring och rovdrift med människor och naturtillgångar? Malm ser inget tydligt handlingsalternativ men han skriver att ”Handling är, mer än något annat, vad dialektiken erbjuder och anbefaller inte bara vetenskapen, utan också människor i den globala uppvärmningens tidsålder.” Han konstaterar dock att ”…det här är ämnen för andra böcker.”
Individuella insatser i all ära, men utan tvekan krävs det gemensamma, samhälleliga åtgärder för att tackla de globala problemen. En bred, folklig rörelse måste mobiliseras till kamp mot den pågående rovdriften av jordens tillgångar och den rörelsen måste länkas samman med kampen för en planerad, socialistisk ekonomi. Ökande medvetenhet i klimatfrågan är en del i detta. Då är ett sätt att läsa Andreas Malms bok.
BO BRINKHOFF
Proletären 50, 2007
• Citaten i artikeln är hämtade ur Andreas Malms bok.
