I valet 19 september ställer Kommunistiska Partiet upp med kandidater i knappt tjugo kommunval, samt i några region- och landstingsval. Slutgiltigt beslut tas inom kort av partistyrelsen. Klart sedan tidigare är att Kommunisterna inte kandiderar i riksdagsvalet men valkonferensen underströk vikten av att partiet kommer att agera offensivt i hela landet, särskilt i frågan om kampen mot den kapitalistiska krisen.
Så var också krisen utgångspunkten i inledningsanförandet av partiordförande Anders Carlsson. Krisen och jobbpolitiken, eller snarare den fullständiga perspektivlöshet och brist på initiativ som kännetecknar hela det riksdagspolitiska fältet.
Som i Saabkrisen där en liten rövarkapitalist får ta över därför att regeringen liksom den röd-gröna oppositionen rakt av avfärdar ett statligt övertagande av fordonsindustrin. Det ges från dessa partier inga alternativ till högerpolitiken.
Annat var det i 1970-talskrisen då Centerns Torbjörn Fälldin gick till val på löften om 400000 nya jobb och hans industriminister Nils G Åsling blev den politiker som förstatligade i särklass flest företag i svensk historia. Därför att på den tiden var det statens utskrivna skyldighet att skapa nya jobb.
– Idag finns ingen industriminister och ingen industripolitik. Per politisk definition, lanserad av Göran Persson som inrättade näringsdepartementet, och förvandlad till benhård doktrin av Fredrik Reinfeldt. Industripolitiken skall skötas av marknaden. Punkt slut.
Alternativ saknas
Men trots avsaknaden i riksdags-valet av ett verkligt vänsteralternativ till det eländiga högerstyret, står det givetvis helt klart att Kommunisterna är svurna motståndare till högerregeringen. Här tryckte Anders Carlsson på att kampen mot krisen måste prägla Kommunisternas valarbete.
– Detta ger oss faktiskt en fördel. Eftersom vi presenterade det krisprogram som, måste utgöra den avgörande delen av vårt valprogram redan hösten 2008. Vår valkampanj inleddes alltså redan för drygt ett år sedan och har till valet pågått i nästan två år. Ingen kan anklaga oss för att bara dyka upp i valtider!
Livliga diskussioner
Diskussionens vågor gick höga under lördagen och söndagen när 130 parti- och RKU-medlemmar samlades till valupptakt i partihögkvarteret Marx-Engelshuset i Göteborg. Som alltid när revolutionärer planerar sitt agerande i allmänna val så handlar debatten inte om vilken politik som Kommunistiska Partiet ska gå till val på utan om hur vi bäst för ut vår väl beprövade politik till folket.
För Kommunisterna försöker inte hitta särskilda valfrågor, vi söker inte efter spektakulära utspel, vi ger inga yviga vallöften. Kommunistiska Partiet går till val för att bekantgöra sin politik så brett som möjligt, alltså de klass-frågor som ställs i kampen mot krisen och välfärdsslakten och i vår strävan efter ett samhälle med social rättvisa och socialism.
Givetvis går vi till val med syfte att vinna så många väljare som möjligt bakom den kommunistiska politiken. Alldeles särskilt viktigt är att försvara och gärna ta fler röster i Karlshamn, Gislaved och Lysekil, där vi har vardera två mandat i kommunfullmäktige. Men Kommunisterna blickar längre än så och ser valkampanjen som ett viktigt tillfälle att finna nya kontakter i en gemensam strävan att bygga ut partiet.
Så betonade Lars Rothelius från partistyrelsens arbetsutskott i sin inledning om partiets valpropaganda vikten av det personliga bemötandet från partiets och ungdomsförbundets medlemmar. Agerande i valstugor och vid möten på gator och torg är en avgörande förutsättning för att den kommunistiska politiken ska slå rot hos radikala arbetare och progressiva människor landet runt.
Sedan 1976, i de senaste tio allmänna valen, har Kommunistiska Partiets valpropaganda i huvudsak sett likadan ut. Varje avdelning som kandiderar i kommunvalet har producerat ett fyrsidigt lokalt valflygblad i samma format som Proletären. Det är på tiden att kommunisterna förnyar valmaterialet och partistyrelsen menar att lokalorganisationerna allvarligt måste överväga detta.
– I valstugor och på arbetsplatser ska vi ha skriftlig lokal och central propaganda som understödjer den personliga valagitationen. Men sådana flygblad och informationsblad måste vara klatschiga, och de ska inte, kan inte, säga allt om aktuella politiska frågor, sade Lars Rothelius.
– Vi måste inse att funktionen hos dessa valflygblad, vid sidan av den självklara uppmaningen att rösta på Kommunistiska Partiet, mest är att skapa en nyfikenhet på den kommunistiska politiken hos vänstersinnade väljare. Rätt utformade kan de locka läsaren till mer information och djupare kontakt med Kommunisterna.
Internets betydelse
Det skriftliga valmaterialet bör i betydligt större utsträckning göras tillgängligt på internet. Partistyrelsen har påbörjat arbetet med en central valsida där vi sedan länkar till samtliga orter som deltar i kommunvalen. Här kan hela valplattformen och mer grundläggande material om den kommunala politiken lätt presenteras.
I talarstolen första dagen framträdde också Elsa-Lena Åström från Alingsås, Kenth Andersson från Ludvika och Erik Pettersson från Norrköping med intresseväckande tal om erfarenheterna från valarbetet på respektive orter. Trots olika förutsättningar, som ortens storlek och partiavdelningens medlemsantal och där Alingsås har mycket lång erfarenhet av valarbete medan de två andra partiavdelningarna ställde upp för första gången i förra valet, så fanns det en viktig gemensam nämnare. Valdeltagande har givit en kick åt partiarbetet, har fått Kommunisterna att bli en del av den kommunala politiken vilket breddat partiets kontakter med befolkningen.
Konferensens första dag slöt i tre timmars gruppdiskussioner kring partiets politik och utformningen av valkampanjen. På söndagen återsamlades konferensen och gruppdiskussionerna sammanfattades genom inlägg från många deltagare.
På kvällen avnjöts en gemensam middag med underhållning av Spinning Jennies från Stockholm. Spinning Jennies svängiga bluegrass med svenska texter om såväl kärlek som klasskamp var så uppskattad att bandet ropades in både en och två gånger, och vi hoppas få se mer av dem snart.
Viktiga frågor
Från Stockholm rapporterade Magnus Jönsson att avdelningen kommer att lyfta fram fyra områden där de bedrivit arbete under senare år. Bostadsfrågan med krav på kraftigt ökat byggande och krav på stopp för ombildningar av hyresrätter, vikten av förbättrad kollektivtrafik, vården och krav på utbyggnad av offentlig sektor samt skolfrågan. Alla frågor där Stockholm prisgivits åt högerns nyliberala experiment.
Partiavdelningen ska försöka överträffa valresultatet från föregående val. Glädjande var rapporten att avdelningen ställt mål för att i valet öka Proletärens spridning i huvudstaden liksom medlemsantalet, det senare har redan givit resultat i form av medlemsinval.
Från Sundsvall rapporterade Eva Rudström att mycket pekar på att Kommunisterna i årets val tyvärr inte kommer att kandidera i Norrland. Här bör distriktsstyrelsen redan nu ta itu med att organisera ett valdeltagande om fyra år. I Sundsvall pågår en kraftig nedskärning av sjukvården, vilket rapporterats i Proletären, och Eva Rudström själv aktiv i kampen mot detta hade tankar kring svårigheten att mobilisera folkligt motstånd mot välfärdsslakten.
– Det lilla ordet budget är ett stort hinder för att folk ska förstå sammanhangen. Budgettänket sitter fast hos många. Det gäller för oss att få folk att inse att pengarna finns i samhället. Det är rent skitsnack att det inte finns pengar.
Tuff kampanj
Konferensen avslutades av Annika Albertsson från partistyrelsen:
– Vi har hört dessa dagar hur gamla avdelningar tar sig an val-arbete med glädje och hur nya kommer till. Vi vet att det blir en tuff kampanj där vi måste kämpa för varje röst,
– Men vi vet också att Kommunisternas politik behövs och att fler måste få del av den politiken. Med denna utgångspunkt kan vi genom valarbetet bygga Kommunistiska Partiet starkare.
ROBERT MATHIASSON
Proletären nr 5, 2010





