Sedan det kommunistiska ungdomsförbundet blev av med statsbidraget till ungdomsorganisationer 2004 har bidragen RKU-supportrarna varit en trygg ekonomisk grund att stå på. Förbundsledningen har kunnat slappna av och ägna kraften åt att bygga RKU, att fokusera på verksamheten istället för att jaga pengar.
– Det är också ett viktigt politiskt stöd att så många människor tror på RKU och på detta sätt visar sitt förtroende. Jag ser Proletärens insats i värvandet av RKU-supportrar och de regelbundna bidragen genom åren som ett gott betyg för den politik vårt ungdomsförbund driver.
Beslutet att utesluta RKU från bidrag var en högst odemokratisk politisk markering. Men Tove Janzon menar att det faktum att RKU är ekonomiskt fristående från den kapitalistiska staten ger förbundet en särställning relativt de etablerade riksdagspartiernas ungdomsförbund.
– Att ta ifrån oss bidraget var resultatet av en politisk förskjutning åt höger hos stats-apparaten. Vilket vi kommunister givetvis beklagar och bekämpar. Å andra sidan kan ingen numera misstänka att vi påverkas i vår politik av de pengar vi får.
• Omvänt menar du att statsbidragen korrumperar?
– Nej inte nödvändigtvis men de blir ju faktiskt inte helt fria. Det är ju ingen hemlighet att det har fuskats friskt med medlemsantal för att skaffa större bidrag.
– RKU står fritt från all korruption och vi står fast vid den revolutionära klasspolitiken. Men det är ju ett faktum att när Ung Vänster liksom vi i RKU kongressar i helgen så tonar Vänsterns ungdomsförbund ner just frågan om staten som ett verktyg för den härskande klassen.
• Du har varit ordförande i RKU i två år. Hur ser du på förbundets arbete?
– Vi har pratat om basarbete så länge och vikten av att skapa stabila organisationer. Nu har vi tagit det där lilla men viktiga steget så att vi kan blicka upp från det organisatoriska och gripa in i lokala händelser.
– RKU har växt, men framför allt har vi blivit politiskt och organisatoriskt starkare. Orsaken är framförallt den fantastiska kaderskola som vi drivit under kongressperioden. Våra styrelser har blivit så mycket bättre på basarbetet och då kan de blicka upp och klara av att agera politiskt.
• Vilka är de viktigaste frågorna för RKU i den närmaste framtiden?
– Först och främst måste vi fortsätta att stärka förbundets ideologi och vara tydliga i att RKU är ett socialistiskt revolutionärt förbund. Där kan vi utvecklas och erbjuda ungdomen ett verkligt alternativ.
– Vad gäller sakfrågor är klassegregeringen av skolan en huvudfråga. Ingen kan längre påstå att den svenska ungdomen ges samma förutsättningar. Antirasismen är en andra huvuduppgift.
– Det är i skolan och särskilt på de praktiska programmen som vi ska ta fajten om arbetarungdomens politiska tänkande. Här tvingas vi kämpa mot såväl SD som de etablerade partierna.
• Hur stor är krigsfrågan för RKU?
– Viktig därför att den särskiljer RKU som antiimperialister. Men jag upplever att kriget på långt när är ett sådan samtalsämne som 2003 vid USA:s angrepp på Irak.
• Det har skett en vindkantring bland ungdomen sedan dess?
– Ja det finns en starkare högertendens bland unga. MUF skryter om att vara det största ungdomsförbundet. Men jag varnar för förhastade slutsatser. Opinionen kan svänga snabbt.
– Jag är mer oroad över apatiska stämningar gentemot politik. För att RKU ska växa är vi beroende av ett levande politiskt samtal på skolor och andra platser där ungdomar möts.
• Varför ska fler bland Proletärens läsare bli RKU-supportrar?
– Med RKU ökar Kommunistiska Partiets möjlighet att få nya ungdomar som medlemmar. Välskolade radikala ungdomar som kan ge partiet frisk politisk kraft och fungera som radikala pådrivare.
– Med fler RKU-supportrar kan vi driva vår kaderskola också under nästa kongressperiod. Resorna till skolan måste vara gratis så att den främsta kadern i lokalorganisationerna kan vara med och det är otroligt dyrt.
