Sedan dess har Stockholmsbörsen fallit med 10 procent. På en vecka har 70 miljoner kronor gått upp i rök på den börs som enligt de glättade löftena skulle garantera oss alla välgång och lycka på ålderns höst.
Det råder åter oro på världens börser, så som det regelmässigt gör på en aktiemarknad som styrs av ett allt större och ett allt mer oroligt spekulationskapital.
De sk experterna, som alla lever på att förmedla börstips, talar lugnande till oss i TV. Detta är övergående, får vi veta. Börsen går upp och den går ner, men i det långa loppet är aktier en säker investering. Även om det finns risker.
Så talade de också till oss hösten 2000, då socialdemokrati och borgarallians i skön förening inledde den stora pensionsbedrägeriet. De tvingade oss att bli fondspekulanter. Genom att placera vår premiepension (13,5 procent av pensionsavgiften) i fonder av olika slag. Men inte nog med det. De ändrade samtidigt reglerna för det övriga pensionskapitalet, vilket gjorde det möjligt för AP-fonderna att placera ända upp till 70 procent av kapitalet i aktier. Något som rosenkindade fonddirektörer genast gjorde.
Ett år senare kom börskraschen. Vilken förvandlade 99 procent av de tvångskommenderade pensionsspararna till förlorare. I genomsnitt förlorade vi 16 procent av den dittills placerade premiepensionen. På ett enda år. Lika illa gick de för det rosenkindade direktörerna på AP-fonderna. På ett halvår förskingrade de 15 miljarder kronor. Men det var inte sin egna utan våra pengar de spelade bort, så de var lika glada för det.
Kraschen hösten 2001 följdes av ett årslångt börsmörker. Botten nåddes först i mars 2003. Då hade vi förlorat nästan hälften av vårt ursprungliga kapital.
Sedan dess har de gått bättre. Från mars 2003 till mars 2006 steg Stockholmsbörsen med 121 procent. Den sk experterna vädrade morgonluft och till och med Bo Könberg började våga visa sig utomhus.
”Låt vara att det varit lite knackigt med börsen på sistone”, skrev det nya pensionssystemets arkitekt i en debattartikel. ”Men sett över 100 år har börsen gått upp, så det är ingen fara med pensionspengarna.”
Hav tröst, pensionär. Är pensionen mager idag, så är den så mycket fetare om 100 år!
Men så var det då dags igen. En ny krasch. På en vecka försvann över 10 procent av pensionspengarna på Stockholmsbörsen. Hur stor den samlade förlusten blir denna gång återstår att se. Men vet att värdet på Stockholmsbörsen idag är nästan 30 procent lägre än vad det var hösten 2000, då pensionsspekulationen inleddes.
Våra pensionspengar förskingras.
Sommaren 2004 befann sig Göran Persson på resa i Australien och Nya Zeeland. Av någon anledning fick han en fråga om det nya pensionssystemet. Persson svarar märkligt nog ärligt, kanske för att han var så långt hemifrån.
”Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi har gjort”, sa han. Rakt ut i TV.
Det är så sant som det är sagt. Det nya pensionssystemet gör så gott som alla till förlorare. Vilket är själva poängen med det. Med en allt girigare kapitalism i boet har ett allt rikare Sverige inte råd med pensioner att leva på, åtminstone inte för arbetare och absolut inte för kvinnor.
Marknadstillbedjare som Bo Könberg inbillade sig kanske att de värsta avigsidorna skulle kompenseras av den ständiga börsuppgång de fantiserar om. Men helt säker var Könberg inte, så för säkerhets skull konstruerade han och sossevännen Anna Hedborg den sk bromsen. Det nya pensionssystemet skall vara självgående. Om pensionskapitalet minskar, genom sämre tider eller genom spekulationsförluster, så skall detta betalas via lägre pensioner.
Det är inte bara premiepensionen som ryker när börsen kraschar. Utan också den pension som förvaltas av AP-fonderna.
Nog kommer folk vara förbannade om 20 år, när alltfler ser vad Persson, Könberg & gjort. Men då har Persson dragit sig tillbaka som godsägare i Sörmland, så det lär kvitta honom lika.
Bättre då att bli förbannad redan nu. Det är rentav nödvändigt, ty detta riskerar att sluta mer illa än vad till och med vi befarade när det begav sig. Vilket är riktigt illa.
Det nya pensionssystemet är orimligt. Det är orimligt att människor efter ett långt arbetsliv inte skall få en pension att leva på; det är orimligt att marknadstillbedjarna spekulerar med våra pensionspengar och sedan tvingar oss att betala förlusterna via lägre pensioner; det är överhuvudtaget orimligt att spekulera med pensionspengar på redan spekulationstyngda börser, när pengar behövs till så mycket annat.
Vi kommunister kräver att ATP-systemet återinförs. Eller i alla fall ett liknande system. ATP-systemet hade sina brister, med det gav hyggliga och framförallt trygga pensioner och pensionsfonderna användes till samhällsnyttig verksamhet, som bostadsbyggande, inte till spekulation.
Vi sa det när det begav sig och säger det igen: Det är dags för en ny pensionsstrid. Vänta inte i 20 år utan ge Persson & Co vad de tål redan nu!
Proletären 21, 2006
Proletären behöver ditt stöd!
Vi har inga rika annonsörer. Vi får inget mediestöd. Däremot har vi våra läsare som inser vikten av en tidning som tydligt tar ställning. För välfärd, fred och socialism, mot högerpolitik och imperialism. Vi skildrar verkligheten och vi vill ge röst åt dem som sällan får höras i andra medier.
