I lördags eftermiddag var Handels och Svensk Handel redo att teckna ett
treårigt avtal värt 12,6 procent plus en pensionsuppgörelse. I reda
pengar hade handlar det om runt 800 kronor i månaden i lönehöjning för
handelns arbetare.
Detta avtal ligger enligt LO inom de ramar som LO-förbunden ställde upp
inför avtalsrörelsen. Det enda som återstod var signaturerna. Då sa
Svenskt Näringsliv med Urban Bäckström i spetsen stopp och belägg. För
extremisten Bäckström var denna höjning allt för stor, därför
blockerade man avtalet.
Strejkvarsel
Svaret kom i måndags då Handels alltså varslade om strejk, i enlighet
med Medbestämmandelagen sju arbetsdagar i förväg. Om strejken blir av
tas 6.000 handelsanställda ut i strejk klockan 00.00 på skärtorsdagen
den 5 april. 94 arbetsplatser berörs inom både detalj- och
partihandeln. Varslet är främst riktat mot handelns jättar – Ica,
Axfood, IKEA, H&M, Clas Ohlson, Willys, Lindex etc.
Handels strategi är att främst rikta åtgärder mot företag vars ledning
har inflytande i Svensk Handel och Svenskt Näringsliv. Icas vd Kenneth
Bengtsson är ordförande i Svensk Handel och styrelseledamot i Svenskt
Näringsliv. Även Clas Ohlsons vd Gert Karnberger sitter i Svenskt
Näringslivs styrelse.
Varför går då Svenskt Näringsliv ut och stoppar ett avtal som
handelskapitalet redan gett sitt godkännande? Det handlar om en
motsättning mellan den enskilda kapitalistgruppen, representerad av
Svensk Handel i detta fall, och kapitalisterna som helhet som Svenskt
Näringsliv har som uppgift att representera.
I förhållande till handelsföretagens enorma vinster de senaste åren var
det ett mycket billigt avtal som de fick möjlighet att skriva under på
utan bråk och garanterad fredsplikt de kommande tre åren. Men 12,6
procent är några procent över industrins avtal och detta kan Svenskt
Näringsliv aldrig acceptera. De är låglönefundamentalister. Deras mål
är att till varje pris hålla nere lönerna, speciellt de lägsta.
Förlitar sig på medling
Om handelns parter enas om en högre höjning kan andra fackförbund börja
ställa liknande krav. För att förhindra detta är man till och med
beredda att provocera fram en strejk. För att försvara den modell som
gett de svenska kapitalisterna det senaste årtiondets guldregn förlitar
sig Svenskt Näringsliv på det statliga Medlingsinstitutet.
Det statliga Konjunkturinstitutet bestämmer löneutrymmet. Om någon
avtalsförhandling inte håller sig inom detta, enligt Svenskt
Näringslivs räknenissar, så ingriper Medlingsinstitutet. De har både
makten att tvångsmedla och att skjuta upp varslade konflikter i fjorton
dagar.
Denna modell har den socialdemokratiska fackföreningen slutit upp kring
hundraprocentigt. Så länge denna modell accepteras är Sveriges arbetare
dömda till underkastelse. För att bryta den eviga reträtten krävs ett
brott med hela denna modell.
Viktig kamp
Handels är Sveriges tredje största LO-förbund och har drygt 165.000
medlemmar på cirka 25.000 arbetsplatser. Omkring 70 procent av Handels
medlemmar är kvinnor.
Handelns anställda är en av de arbetargrupper som mest fått smaka på
försämringarna de senaste 10-15 åren. Otrygga anställningar,
deltidsarbete, obekväma arbetstider och dåliga löner. Vill man på
allvar påbörja en utjämning av de stora inkomstklyftorna mellan kvinnor
och män i Sverige är en rejäl höjning för handelns anställda ett
viktigt steg.
Det avtal som nära på skrevs under i lördags är inte mycket att hänga i
julgranen. Men Svenskt Näringsliv har gjort det hela till en
principiell fråga. Det handlar om kampen för att höja de lägsta
lönerna. Svenskt Näringsliv vill hålla nere dessa som ett sätt att
pressa ner alla löner. De vill använda sig av de statliga tvångsmedel
som Medlingsinstitutet besitter för att lyckas med sitt mål. Det är
mycket möjligt att de lyckas tvinga fram en lösning innan strejken är
ett faktum.
Men blir det strejk så är läget bra för Handels. Speciellt med tanke på
den ökade mathandeln i och med påsk och de senaste årens rekordvinster
för handeln. Men lärdomen från Kommunalarbetarstrejken 2003 är att
aldrig lita på fackledningen. Vad som krävs är ett massivt tryck
underifrån och solidaritet från andra arbetargrupper.
Kampen för de lägsta lönerna är en fråga som gäller alla arbetare i Sverige.
ROBERT MATHIASSON
Proletären 13, 2007
