Varpå Göran Persson svarade följande: ”För min del, efter vad som hänt
i samband med Connex, tycker jag att det är dags att se över hela
lagstiftningen för att se om vi skall utvidga meddelarfriheten till att
också omfatta sådant som bedrivs i entreprenadregi.”
Gott så, kan tyckas. Connex skall inte komma undan med sina diktaturfasoner, åtminstone inte i framtiden.
Men den perssonska ”utvidgningen” har ett aber. Den meddelarfrihet som
skall utvidgas finns i kommunal verksamhet bara på pappret. Vilket en
nylig dom i Borås tingsrätt visar med all önskvärd tydlighet.
Bakgrunden är i korthet följande. En fritidsledare vid ett äldreboende
i Ulricehamn kritiserade i TV kommunens beslut att lägga ner boendet.
För detta illojala tilltag tilldelades hon en varning av sin chef,
vilken senare omvandlades till en erinran. Ett parallellfall till
Connex agerande mot Per Johansson, således, även om fritidsledaren inte
råkade lika illa ut som han.
JK Göran Lambertz betraktade åthutningen som ett brott mot meddelar-
och yttrandefriheten och lät åtala chefen för tjänstefel. Borås
tingsrätt friade dock chefen. Med motiveringen att lagen om
disciplinpåföljd för tjänstefel inte omfattar kommunal verksamhet, bara
statlig.
Grundlagen förbjuder förvaltningschefer att vidta repressalier mot
offentligt anställda som kritiserar politiska beslut. Men grundlagen
innehåller inga straffpåföljder för chefer som bryter mot förbudet.
Straffrättsligt ansvar måste därför utkrävas med stöd av andra
lagparagrafer, närmare bestämt med stöd av lagen om offentlig
anställning, LOA, och dess tjänstefelsparagrafer.
Men dessa paragrafer gäller alltså inte kommunal verksamhet. Det har
Borås tingsrätt slagit fast och det accepteras av JK Göran Lambertz,
som beslutat att inte överklaga domen. Det grundlagsfästa
meddelarskyddet gäller helt enkelt inte inom kommuner och landsting;
hade inte gällt för Per Johansson om det varit SL istället för Connex
som tagit sig för att avskeda honom för illojalitet. Grundlagen är i
denna del mest en stolt deklaration.
JK Göran Lambertz kräver nu en lagändring för att täppa till detta hål.
Vilket naturligtvis är helt nödvändigt. Vad spelar det annars för roll
om regeringen utvidgar meddelarfriheten till att omfatta också
entreprenadverksamhet? En utvidgning av en frihet som inte finns.
Inte minst är det nödvändigt för att de anställda i kommuner och
landsting faktiskt tror att de omfattas av det grundlagsfästa
meddelarskyddet. Vilket de alltså inte gör. De som protesterar mot
kommunala nedskärningsbeslut kan råka lika illa ut som fritidsledaren i
Ulricehamn.
Men att täppa till hålet räcker inte. För den avgörande frågan är
givetvis varför grundlagens yttrande- och meddelarfrihet alls skall
förses med begränsningar. För så är det. Det som gäller inom statlig
verksamhet, och som förmodas gälla inom kommunal verksamhet, gäller
inte alls inom privat.
I detta sammanhang blir borgerligheten närmast komisk i sitt totala
hyckleri. Så vänder sig Göteborgs-Postens ledarsida (15/11) med patos
mot den rättsolikhet som Borås-domen avslöjat.
”Kommunanställdas yttrandefrihet får inte förbli begränsad genom olika
juridiska omdefinitioner i regelverken. Det vore en skandal om tryck-
och yttrandefrihetsberedningen inte med de snaraste får en beställning
på förslag om hur rättigheterna skall återställas”, dundrar
ledarskribenten.
Än de privatanställda då? frågar de fåkunnige. Är det inte en skandal
att deras grundlagsfästa yttrandefrihet försvinner så snart de träder
in på arbetsplatsen?
Det är en fråga så naiv att Göteborgs-Posten ledarskribent inte anser
det nödvändigt att ens beröra den. Patoset mot ”rättsolikheten”
omfattar inte det privata. Tvärtom. För borgare av alla schatteringar
är det självklart att det skall råda rättsolikhet mellan privat och
offentlig verksamhet. Yttrandefriheten skall göra halt vid de privata
företagens domäner.
Detta är givetvis demokratiskt oacceptabelt. Givetvis skall privat
anställda har rätt att kritisera missförhållanden på arbetsplatsen,
utan att bli straffade. I enlighet med den grundlagsfästa
yttrandefriheten. Snacket om företagshemligheter är nonsens. Mot
företagsspionage finns det lagar. Men bara bedragare kan betrakta dålig
arbetsmiljö och andra missförhållanden som företagshemligheter.
Så måste frågan ställas. Se över lagstiftningen i syfte att avskaffa
all rättsolikhet. Den grundlagsfästa yttrandefriheten måste gälla lika
för alla. På hela arbetsmarknaden.
All borgerlig frihet är relativ. Den timanställde vikarien kan inte
utnyttja yttrandefriheten ens om den fanns. Det krävs inga varningar
eller avskedande för att tysta henne. Vetskapen om att telefonen kan
sluta ringa ger tunghäfta nog.
Demokratin på arbetsplatserna innehåller mer än yttrandefrihet. Som
rätten till trygg anställning. Men yttrandefriheten är likväl nödvändig
att kämpa för. Tystnad är överhetens bästa vän.
Proletären 46, 2005
Proletären behöver ditt stöd!
Vi har inga rika annonsörer. Vi får inget mediestöd. Däremot har vi våra läsare som inser vikten av en tidning som tydligt tar ställning. För välfärd, fred och socialism, mot högerpolitik och imperialism. Vi skildrar verkligheten och vi vill ge röst åt dem som sällan får höras i andra medier.
