Debatt: Jan Emanuel: Därför kommer Jonas Sjöstedt fega ur

Detta är en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna.

När jag växte upp så lyssnade jag likt alla mina vänner på Bob Marley. Jag tyckte då att han var den bästa musikern och artisten genom alla tider. Ingen kunde mäta sig med Bob Marley. Det gick inte att tröttna på hans musik. Den bara växte. Texterna hade djupa budskap och de talade med mig. 

Vad jag tycker nu? Att Bob Marley är den största artisten och musikern genom alla tider. Samma texter och samma låtar talar fortfarande till mig men de säger inte alltid samma saker. 

Bob Marley skrev låten ”Get up stand up” ihop med en annan av mina favoritartister Peter Tosh. I den sjunger Bob och Peter: “You can fool some people some times but you can’t fool all the people all the time.” 

När jag lyssnade på låten första gången hade jag inte en aning om att Peter och Bob hämtat inspiration från Abraham Lincolns tal i Illinois 1858. Lincoln sa: “You can fool all the people some of the time and some of the people all the time, but you cannot fool all the people all the time.”

Jag hade då inte heller en aning om att jag långt senare i livet skulle lyssna på låten och tänka på en avgående partiledare i Vänsterpartiet. 

Varför tänker jag då på Jonas Sjöstedt när jag lyssnar på världens bästa sångare, artist och musiker? Jo, för att Jonas verkar tro just det. Att man kan lura alla människor hela tiden. 

Jonas säger att V ska avsätta regeringen om de ger sig på anställningstryggheten. När Jonas hotar så gäspar Stefan Löfven. Han, likt alla andra, tror att Jonas bluffar. 

I nuläget agerar V lakej åt en kvasi-socialdemokratisk expeditionsministär som levererar borgerlig politik toppat med extremistisk MP-tossighet.

Vänsterpartiet har agerat dörrmatta åt S i alla tider. Men tidigare, under den tiden S drev S-politik, så fanns det en logik i det.

V hade till och med lite inflytande i vissa frågor. I nuläget agerar V lakej åt en kvasi-socialdemokratisk expeditionsministär som levererar borgerlig politik toppat med extremistisk MP-tossighet.

Regeringen är tydlig med att V är röstboskap som inte kommer att ha något inflytande över vad de tvingas rösta på i riksdagen. Ändå svansar Jonas med.

Han har varit med och sänkt skatterna för de rikaste i Sverige. Nu tänker han passivt bidra till att anställningstryggheten luckras upp. Eller, kanske inte passivt. Han hotar och säger att han är arg. Han låtsas som att han vill göra något åt det.

Jag skriver låtsas, för han skulle verkligen kunna göra något om han ville på riktigt. Men tror någon på honom? Han hotade med samma sak när han lät regeringen tillträda med en högerpolitik så skarp att föregående borgerliga regering tyckte den var för radikal.

Han hotade då också. Men krökte sedan rygg och hjälpte till att administrera högerpolitiken.

Tror någon på Jonas Sjöstedt och att hans vänsterparti skulle våga göra verklighet av sitt hot och fälla regeringen och därmed rädda den anställningstrygghet han säger sig värna? Jag är tveksam. Risken finns att han kommer kröka rygg och lojalt se på när anställningstryggheten monteras ner. 

Jag vill spela upp Bobs låt för Jonas – ”You can fool some people sometimes but you can’t fool all the people all the time” – och berätta att människor, vanligt folk, inte är så korkade. Att bluffa kan fungera ibland, men du kan inte bluffa hela tiden. 

Abraham Lincoln, som Bob hittat inspiration ifrån, fick en fråga från sin fru: ”Ser jag tjockare ut baktill i den här klänningen?” Lincoln tittade, gjorde ett mått med fingrarna och sa: ”kanske lite grann, ja.” Så ärlig önskar jag att alla politiker kunde vara. 

Vi får se hur Jonas avtryck i historien blir. Som den ärliga partiledaren som stod upp för sin ideologiska övertygelse och fällde regeringen, eller han som försökte lura folket och krökte rygg för makten.

Jan Emanuel Johansson
riskkapitalist och socialdemokrat