Hoppa till huvudinnehåll

Ledarkrönika: Kapitalisterna har alltid sagt samma sak om arbetstidsförkortning

Borgarklassen har alltid varit emot att vi arbetare ska få det bättre eller få mer att säga till om på arbetsplatserna. Under de senaste hundra åren har det alltid låtit likadant när arbetstiden har förkortas. Att vi inte har råd och att deras företag skulle gå under.


I våras fick jag ett samtal från mitt fackförbund om att de vill höra arbetarnas syn på kortare arbetstid. Så den här våren har jag i egenskap av regionalt skyddsombud varvat skyddsronder med arbetsplatsbesök på företag och propagerat för kortare arbetstid och lyssnat på arbetarnas synpunkter på en sänkt arbetstid.

Det har varit många tummar upp, men även många frågor om hur en sådan reform ska bekostas. Man märker att Svenskt Näringslivs gnäll i media, om att det är för dyrt, verkligen har tagit skruv. 

Vid vissa tillfällen har jag bara gapat när jag får mothugg, när jag tagit upp sänkt arbetstid med bibehållen lön. Detta sker oftast på mindre firmor med få anställda, där man arbetar nära ägaren.

Jag minns särskilt ett skogsföretag som inte hade några lokaler, så mötet skedde i trädgården hemma hos ägaren långt ut i skogen. Jag stod där i trädgården och mässade, när ägaren slängde upp fönstret och sade att en arbetstidsförkortning skulle bli alldeles för dyr. Hans firma skulle gå under!

Där stod man utanför det gigantiska huset, med en splitter ny husbil intill, och tänkte att du har nog råd med att dina killar skulle få jobba lite mindre.

Det har äntligen börjat pratas i media om en arbetstidsförkortning, men däremot pratas det alldeles för lite, såväl i media som på arbetsplatserna, om mervärdet. Om hur vårt arbete faktiskt är grunden till ekonomin och att en omfördelning av samhällets rikedomar både är det enda rimliga och rättvisa att begära. Då är kortare arbetstid åtminstone ett litet steg på vägen.

Borgarklassen har alltid varit emot att vi arbetare ska få det bättre eller få mer att säga till om på arbetsplatserna. Under de senaste hundra åren har det alltid låtit likadant när arbetstiden har förkortas. Att vi inte har råd och att deras företag skulle gå under.

När man ser till hur mycket mer vi producerar nu jämfört med för 50 år sedan, och det på färre personer, förstår man att kapitalisterna aldrig nöjer sig. De vill bara ha mer och mer. 

Nu säger Svenskt Näringsliv att de är inte emot att man förhandlar fram kortare arbetstid i kollektivavtalen – men det skulle leda till att bara de absolut starkaste förbunden skulle kunna få igenom en arbetstidsförkortning. Och till vilket pris? 

Nej, det som måste till är en lagstadgad förkortning av arbetstiden och sedan får man göra upp om hur den ska se ut i avtalen så det passar varje bransch. 

Hur ska vi då göra för att få igenom det här? Det som krävs är att kravet kommer underifrån. En bred folklig opinion så att makthavarna blir rädda och pressade. Det räcker inte att sossepolitiker och fackpampar pliktskyldigt driver frågan.

En arbetstidsförkortning skulle betyda mycket. Inte bara för att den skulle ge oss mindre pressade arbetsplatser och mer fritid, utan också för att arbetare skulle få tid och ork att engagera sig mer politiskt. Det skulle göra arbetarklassen till en betydligt starkare kraft.