Att grekerna nu skall få folkomrösta om det besparingspaket som EU beslutat om väcker oresonlig ilska bland EU:s ledare. Vad är detta för dumheter! Inte skall väl simpelt folk få säga sitt om något som vi i vår upphöjda visdom snickrat ihop och som vi anser rätt och nödvändigt!
Ilskan utgör en parodi på demokrati. Först beslutar EU-ledarna att skiva ut den grekiska krisnotan på Greklands folk, som inte bär minsta ansvar för krisen, och sedan blir de upprörda över att detta folk skall få säga sitt om saken.
Demokrati är inte längre folkmakt, utan uppgörelser i Bryssels slutna rum.
Greklands premiärminister Giorgos Papandreou utgör absolut ingen hjälte i detta sammanhang. Papandreou är tvärtom en del av den uppgörelse som ställer Grekland under ekonomisk tvångsförvaltning och som därmed upphäver goda delar av den grekiska demokratin, om den går igenom.
Papandreous dilemma är att han inte längre har majoritet i det egna parlamentet och därmed ingen möjlighet att få uppgörelsen godkänd där, detta efter avhopp från det egna partiet Pasok.
I den givna situationen föredrar Papan-dreou folkomröstning framför nyval, inte av demokratiskt patos, något sådant har han inte, utan för att det djupt komprometterade Pasok inte har minsta chans i ett nyval.
Vägvalet utgör ett vågspel. I opinionsundersökningar är 60 procent av grekerna mot EU-uppgörelsen. Men Papandreou ser ändå folkomröstningen som sin bästa chans.
Papandreou hoppas uppenbarligen att beslutet om en folkomröstning skall gjuta olja på åtminstone de socialdemokratiska fackföreningarnas protestlusta och att han därmed skall få en lugnare inrikespolitisk situation inför omröstningen.
Om demokratin flyttar in från gatorna till tv-sofforna och om makten ges möjlighet att använda hela sitt mediaövertag, går en folkomröstning att manipulera.
Vi hoppas att Papandreou biter sig själv i svansen. Den fackliga fronten PAME och de hundratusentals greker som de senaste åren gjort gatorna till sin demokratiska arena går inte med på att förvisas till åskådarläktaren i en av överheten riggad folkomröstnings-kampanj. Protesterna fortsätter redan nu på fredag.
Blir det en folkomöstning hoppas vi på ett rungande nej. EU skall inte tvinga på det grekiska folket en politik som en majoritet inte vill ha. Om ett nej dessutom leder till eurons sammanbrott är vi de första att applådera.
Europa behöver mindre nyliberalism, inte mer.