Om en vecka är det 1 maj, arbetarklassens traditionella högtidsdag, men också dagen då arbetarrörelsens olika riktningar manifesterar sina politiska alternativ, för arbetare och andra intresserade att ta ställning till och sluta upp bakom.
I kommunisternas Röd Front samlas antikapitalister och antiimperialister för rättvisa, fred och socialism. I år är huvudtemat av naturliga skäl kampen mot kapitalismens kris och årets 1 maj-insamling går därmed lika naturligt till de kämpande arbetarna i Grekland, som vi ser som ett föredöme.
Det är i kamp för egna intressen som arbetare blir till en kraft att räkna med i politiken. Klassamarbetets tid är förbi. Det rasar ett klasskrig i Europa, där borgarklassen går till rasande angrepp mot arbetarklassen vad gäller allt från jobb och löner till välfärd och pensioner.
De rika, de som orsakat krisen genom hejdlös spekulation och skatteflykt, kräver att vi skall betala deras kris till sista euron och kronan.
I en sådan situation går det inte att vika ner sig och då rakt inte att hoppas på klassfiendens sympati. Det sk näringslivet är ett särintresse. Det som kapitalet tar förlorar de arbetande. Kampen står klass mot klass. I Sverige som i övriga Europa.
Här hemma har Reinfeldt och Borg mött krisen genom ökade orättvisor. Arbetslösa, sjuka och pensionärer har fått betala för att de rika skall finna det lönsamt nog att anställa skattesubventionerade pigor. Tala om politik som ställer klass mot klass!
I takt med privatiseringarna inom offentlig sektor breder vanvården ut sig i äldreomsorgen och skolan förfaller i kapitalistisk anarki. De hovsamma diskuterar vinstens vara eller inte vara. I Röd Front pekar vi ut det verkliga problemet. Det är kapitalet som måste ut ur skola, vård och omsorg och med det alla dessa räknenissar, som ersätter humanitet med marknadskalkyler.
I Grekland, Italien, Spanien och andra krisdrabbade länder i Europa möter arbetarna en förenad fiende. I form av den egna borgarklassen och EU, som är klasskrigets generalstab och drivande kraft. Om de inhemska regeringarna inte klarar av att driva igenom kapitalets krav ställer EU hela länder under ekonomisk tvångsförvaltning, bortom allt vad demokrati heter.
I Röd Front är vi obrottsligt solidariska med arbetarkampen i Europa. Vilket ger att vi med självklarhet reser kravet på att Sverige skall lämna EU. Det går inte att vara solidarisk mot Europas arbetare utan att vara mot EU.
I fjol utgjorde 1 maj ett vägskäl. Sverige deltog i det imperialistiska kriget mot Libyen och två av de partier som på 1 maj stoltserar som internationalister gav sitt stöd till detta orättfärdiga krig. I år är situationen likartad. Imperialismen laddar upp mot Syrien och föregivna internationalister spelar med, blinda för det spel som pågår.
I Röd Front säljer vi inte ut antiimperialismen. Vi stödjer det syriska folkets kamp för social rättvisa och demokrati. Men aldrig någonsin att vi lånar oss som megafoner åt imperialismens krigsplaner. Vi säger: Bort med tassarna från Syrien!
I Röd Front förnekar vikapitalismen som system. Vi anser att kapitalismen överlevt sig själv, att den i sin gränslösa girighet förvandlats till hot mot såväl människa som natur. Därför hävdar vi att kapitalismen måste bort. Profitjaktens expansionism måste ersättas av planmässig resurshushållning och med ett produktionssystem som sätter människans behov i centrum. Med socialism, helt enkelt.
I år arrangeras Röd Front på 32 orter runt om i Sverige, från Trelleborg i söder till Gällivare i norr.
Vi är glada över att Röd Front växer i antalet arrangemang. Men vi blir ännu gladare om också antalet deltagare blir fler. Ju fler vi blir desto starkare blir vårt budskap.
Så tveka inte om du tycker som vi. Slut upp i Röd Front – för rättvisa, fred och socialism!
