Hoppa till huvudinnehåll

Lyxbutik med terrorkoppling – den våldsamma historien bakom skattefusket

Uppdrag gransknings avslöjande om lyxbutiken ABCD i Göteborg ger en liten inblick i Italiens ”blyår”. En tid av CIA-uppmuntrade terrordåd för att stoppa kommunismen i Västeuropa.

Delfo Zorzi tillhörde ledarskiktet i Ordine Nuovo vid tiden för bombdådet på Piazza Fontana i Milano 1969.
Montage: Proletären

Lyxbutiken ABCD på affärsstråket Västra Hamngatan i Göteborg har stadigt gått med förlust sedan den öppnade 2001. På 20 år har butiken som säljer exklusiva kläder och väskor gått back 61 miljoner kronor enligt bokföringen. Med största sannolikhet också helt medvetet, då den är en del i ett raffinerat skattesmitningsupplägg. 

Ägaren bakom butiken är en italiensk fascist, vars organisation bland annat låg bakom bombdådet i Milano 1969 då 17 personer dödades. Det avslöjar SVT:s Uppdrag granskning.

Det är den så kallade Pandoraläckan som gjort att det ljusskygga affärsupplägget kommit i dagen. Företaget bakom ABCD heter Mullbeck AB, kopplat till ett nätverk av brevlådeföretag i skatteparadis, och mannen som sitter i toppen är en italiensk affärsman som heter Delfo Zorzi. Eller hette, numera kallar han sig Roi Hagen och har de senaste decennierna hållit till i Japan.

Men att handla med lyxartiklar och smita från skatten är inte det enda Delfo Zorzi ägnat sig åt. Den då 25-årige Zorzi tillhörde ledarskiktet i den fascistiska terrororganisationen Ordine Nuovo (Ny ordning) vid tiden för bombdådet på Piazza Fontana i Milano den 12 december 1969, då 17 personer dödades och 88 skadades.

Delfo Zorzi vid tiden för bombdådet i Milano och som Roi Hagen några decennier senare.

Bombdådet var inledningen till den period i Italien som kallas för blyåren, på grund av det politiskt motiverade väpnade våld som skakade landet, och som pågick fram till början av 1980-talet.

Mest kända i det allmänna medvetandet är förmodligen den anarkistiska gruppen Röda brigaderna – som i sin mest spektakulära aktion kidnappade och dödade den tidigare kristdemokratiske premiärministern Aldo Moro 1978 – och som likt Baader-Meinhof-ligan i Västtyskland trodde sig kunna höja arbetarklassens medvetande och skynda på revolutionen genom terrordåd mot olika representanter för den borgerliga staten. 

Men grupper på den högerextrema sidan var minst lika aktiva, och ofta skylldes terrordåd som fascistiska grupper utförde på anarkistiska eller kommunistiska organisationer. 

Så var det med bombdådet på jordbruksbanken på Piazza Fontana 1969. Först anklagades anarkister för dådet och närmare hundra vänsteraktivister plockades snabbt in för förhör, bland dem anarkisten Giuseppe Pinelli. Tre dagar efter terrorattacken dog Pinelli efter att han setts falla från ett fönster på fjärde våningen i Milanos polisstation. 

Polischefen höll samma kväll en presskonferens där han sade att Pinelli kastat sig ut genom fönstret för att begå självmord och påstod att det skulle funnits besvärande bevis mot Pinelli, vilket det inte fanns. Tre poliser utreddes senare för dödsfallet men det avskrevs som en olyckshändelse. Nobelpristagaren i litteratur Dario Fo utgick från händelsen i sin pjäs En anarkists död från 1970.

Flera av terrorattackerna under den här tiden var en del av den så kallade operation Gladio, den Stay behind-rörelse med starka kopplingar till såväl Nato som CIA, som skulle motarbeta kommunismen i Västeuropa efter andra världskriget och aktiveras om västeuropeiska länder ockuperades av Sovjetunionen. Operation Gladio har kommit att bli synonymt med hela Stay behind-rörelsen, men var egentligen namnet på just den italienska delen, där delar av statsapparaten var i maskopi med fascistiska grupper och bland annat genomförde attacker under falsk flagg.

Syftet var dels att öka de politiska spänningarna och motivera utökade befogenheter för polis och militär, och dels att få vänstergrupperna att hämnas. Samtidigt misskrediterades inte bara de grupper som faktiskt var beredda att använda terror som metod, utan även kommunister och socialister i allmänhet. 

I flera länder, som Sverige och Italien, kom stommen i Stay behind-rörelsen att utgöras av nazister och andra högerextrema, som var de mest pålitliga antikommunisterna efter kriget. Det finns bland annat flera kopplingar till Stay behind-rörelsen i polisspåret runt mordet på Olof Palme, och rörelsens svenska huvudkontor fanns i Skandiahuset i Stockholm, där den nu utpekade mördaren Stig Engström jobbade.

Men för att återgå till den senast uppmärksammade svenskkopplingen dömdes Delfo Zorzi 2001 till livstids fängelse för dådet på Piazza Fontana i Milano. I rättegången framkom att Ordine Nuovo fått hjälp och skydd av såväl italiensk som amerikansk underrättelsetjänst, som agerade utifrån oron att vänstervågen i Italien (kommunistpartiet hade fått 27 procent i valet 1968 och var tillsammans med det västtyska socialdemokratiska partiet Västeuropas största parti sett till antal medlemmar) var på väg att göra att landet lämnade USA:s inflytelsesfär.

Zorzi överklagade och frikändes senare i Högsta domstolen i brist på bevis, men dömdes för andra bombdåd utan några dödsoffer. 

Han har också varit under luppen för ekonomisk brottslighet. Delfo Zorzi och Mullbeck har utretts för skattebrott i Italien för motsvarande en halv miljard kronor, och Zorzi har betalat en okänd summa i förlikning.

Uppgifter som finns en googling bort, påpekas i Uppdrag gransknings reportage, men som den svenska revisionsbyrån Grant Thornton ändå inte upptäckt under de 20 år som företaget konsekvent godkänt Mullbeck AB:s bokföring.

Annie Sebelius, som är kommunikationschef på Gran Thornton säger till UG att man inte vet ”om det är bolagets rutiner som är för trubbiga eller om det är revisorns bedömningar som har brustit”, då revisorn inte anmält bolaget till Finanspolisen.

På Google klagar samtidigt välbeställda recensenter på andra aspekter av Mullbecks fascistägda butik ABCD i Göteborg. En användare är besviken på att det finns de i personalen som ”verkar mer intresserade av sin iPhone än en kund som vill köpa en väska för 30.000”. En annan menar att: ”Ska man handla en t-shirt för 4.000 kronor så anser jag att servicen ska vara på topp”.