Krönika: M-kvinnor slår rekord i osmaklighet

Det plingar till i telefonen, jag har fått ett meddelande av en vän. Meddelandet innehåller en länk till en video, jag öppnar och kollar. Det är Moderaternas Pride-utspel om surrogatmödraskap. Jag känner direkt ett illamående krypa sig på.

I videon syns ett 30-tal moderatkvinnor som stolt hävdar att de kan bära mitt barn. Det kryper under skinnet på mig. Att moderater har en unken syn på människor är förvisso inget nytt, inte heller att de är för surrogatmödraskap – ”altruistiskt” sådant. Men när de använder sig själva som påstått potentiella surrogatmödrar når de nya höjder i osmaklighet.

Det är inte kvinnor som Filippa Reinfeldt eller vice ordföranden för Öppna Moderaterna Petra Douhane – som båda medverkar i videon – som riskerar att behöva bli surrogatmödrar.

2016 presenterades en statlig utredning om surrogatmödraskap. Den slog fast att det finns risk att modern utsätts för påtryckningar – även med att altruistiskt upplägg – samt att risken för att pengar utbyts i det dolda inte heller kan uteslutas. Det bryr sig Moderaterna inte om.

Vilka kvinnor är det då som blir surrogatmödrar?

Som det ser ut nu är det fattiga kvinnor i länder som Ukraina och Georgien. De bär, mot betalning, västerländska pars barn. Även par som kommer från länder där altruistiskt surrogatmödraskap är tillåtet, till exempel Storbritannien.

Men varför? Jo, för att det är svårt att hitta någon som helt utan ersättning utsätter sig för en graviditet när de inte får behålla barnet. Det är enklare att resa till ett så fattigt land att kvinnor inte ser någon annan utväg rent ekonomiskt än att hyra ut sina kroppar till betalande barnlösa. En koordinator på en av Georgiens surrogatagenturer, New Life, uppgav 2018 i en intervju med SVT att 98-99 av surrogatmödrarna är arbetslösa och i desperat behov av pengar.

Men Moderaterna tycker att det handlar om kvinnans frihet att göra som hon vill med sin egen kropp, att som surrogat kunna ge någon något så fint som föräldraskap.

Att ge barnlösa par tillgång till sin livmoder skulle kanske inte så många se som just ”frihet”, och än färre skulle nappa på ett upplägg som inte ger något annat än eventuella förlossningsskador. Om man inte måste. Och vilka är det som måste? Inte är det moderatkvinnorna i alla fall. Att Moderaterna förklär sin cyniska människosyn till HBTQ-aktivism är smaklöst.

Att tycka synd om ofrivilligt barnlösa kan man göra. Men att skaffa barn är inte en mänsklig rättighet, något en del verkar glömma bort. Kvinnors kroppar är inte till för att tillfredsställa andras behov!

Detta är inte första gången Moderaterna sätter osmaklighetsrekord när det kommer till kampanjer för surrogatmödraskap. För några år sedan lanserades en M-affisch där en kvinna med välmanikyrerade naglar och diamantringar visar upp sin gravida mage med texten ”Min mage, mitt val, ert barn”.

Jag hade själv inte tänkt skaffa några barn, men lite lockande är det allt att låta Filippa Reinfeldt få chansen att bära mitt barn, att få ge mig något så vackert som att få bli mamma. Hon kan ju förlita sig på förlossningsvården i Stockholm som hennes partikamrat Irene Svenonius sett efter så väl.