Ledare: Mordförsök med konsekvenser

Utomrättsliga mord och mordförsök på utländsk mark är dessvärre något som ständigt förekommer i vår post-11 september-värld.

Antalet döda i drönarattacker under Obamas tid som president räknas i tusental, varav många oskyldiga civila. 

Samtliga var offer för utomrättsliga mord då inga krig mellan länder förklarats och inga individer ställts inför domstol.

Brott mot internationell rätt som under 1900-talets kalla krig utfördes i det fördolda görs på 2000-talet helt öppet. 

Och före detta chefer på underrättelsetjänster tronar som både presidenter och utrikesministrar.

Det kan därför tyckas konstigt att mordförsöket på den ryske dubbelagenten Sergej Skripal och hans dotter Julia får så enorma konsekvenser. 

Rättsvidriga beställningsmord i Afghanistan, Jemen, Somalia eller Pakistan får knappt notisutrymme och resulterar inte i massutvisningar av ambassadfolk.

Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talets mördade såväl anarkister som nationalister ett flertal framträdande statsmän, inklusive presidenter i både Frankrike och USA, utan några större världshistoriska konsekvenser. 

Men när motsättningarna mellan de kapitalistiska staterna skärpts till bristningsgränsen och kraftmätningens alliansbyggen var tydliga blev just ett sådant mord en utlösande faktor till världskriget.

Detta inte sagt som någon alarmistisk parallell till dagens situation. 

Men ett historiskt exempel på hur enskilda händelser kan få förödande konsekvenser när de blir katalysatorer för skarpa motsättningar.

Nästan dagligen ser vi nya bevis på de skärpta motsättningarna. Kinas enorma projekt med nya sidenvägen. Trumpregimens handelskrig. 

Rysslands och Kinas förstärkta allians efter den antiryska konfrontationspolitiken. 

De återupptagna förhandlingarna om ett ukrainskt Natomedlemskap. EU:s snabba militära rustning. 

Rysslands och Irans framflyttade position i Mellanöstern. 

De återkommande skärmytslingarna mellan Saudiarabien och Iran. Kinas lansering av petroyuanen som utmanare till petrodollarn.

Allianser och block konsolideras. Globala stormakter tillsammans med lokala stormakter. 

Den ena sidans propaganda utmålar sig som försvarare av demokratiska rättigheter inom länder.

Den andra sidan hävdar sig slåss för en demokratisk ordning mellan länder. 

Som alltid måste simpla profitmotiv kläs i högtidsdräkt för att vinna stöd hos den egna befolkningen. 

Men skrapar man på ytan ser man snart olje- och gaspipelines, handelsvägar eller stormakters strategiska intressen.

De motsättningar vi ser skärpas handlar inte om en konflikt mellan en imperialistisk supermakt och undertryckta nationer. Det är motsättningar mellan kapitalistiska stater i en turbulent och föränderlig imperialistisk värld. 

I Washington, Bryssel, Moskva eller Beijing planeras för hur den globala kapitalistiska exploateringen av arbetskraft och naturresurser ska upprätthållas.

Trätan gäller hur profiterna ska fördelas i framtiden och vem som ska sitta vid ratten.

Antiimperialister gör bäst i att hålla sig till tumregeln att den egna fienden finns på hemmaplan, att den utgörs av den egna borgarklassen och de allianser den härskande klassen drar in landet i. 

Men fiendens fiende blir inte nödvändigtvis vår vän.

Kampen för fred handlar inte om att ta ställning för den ena eller andra exploatören utan att mobilisera arbetare och vanligt folk till kamp mot exploateringens system.