Ledarkrönika: Oförskämt att hålla vårdpersonal på sträckbänken
Att politiker ångrar och erkänner ansvar för ödesdigra beslut är ovanligt. Nu är det dags att kompensera vårdpersonalen för alla försämringar och besparingar.
En märklig nyhet som dykt upp på senare tid i media handlar om att politiker inte insåg att de skrotade pandemilagren när de röstade igenom en ny pandemiplan. ”Flera av de politiker som godkände nya pandemiplaner, där lagerhållningen ströks, säger idag att de inte insåg vad de klubbade igenom”, skriver Sveriges Radio, SR.
En av dem, Dag Larsson uttalar sig. Han var socialdemokratisk oppositionsledare 2011 då Stockholms landsting klubbade igenom en ny pandemiplan där lagerhållning hade strukits ur planen. Larsson menar att han då varken var medveten om, eller uppmärksammades på, att beredskapslagren inte längre fanns med i någon plan. På SR:s fråga om han känner ett ansvar för att det gick som det gick med lagren, svara han: ”Absolut”.
Ånger och ansvar för ödesdigra beslut är annars extremt ovanligt att höra från politiker och tjänstemän. Desto vanligare är att de inte minns, skyller på varandra eller inte vill bli intervjuade. Och så går tiden och uppmärksamheten tynar bort och allt faller i behaglig glömska.
Om inte rösterna och de samlade krafterna finns där och påminner, pekar ut och ställer till svars. När det blivit känt för vanligt folk, vill säga. För det flesta politiska beslut är inte avsedda att i tydlig form bli kända för allmänheten. För tänk vilka krafter det skulle kunna sätta i rörelse, om politiker och ansvariga tjänstemän fick stå till svars för sina handlingar.
Det börjar bli många nu, de som sett sina gamla dö en onödig och förtidig död och där de anhöriga inte kunnat vara hos de sina den sista tiden, bland annat för att skyddsutrustning saknats. Deras röster borde leda till att fler politiker erkänner ansvar för situationen.
Undersköterskor i äldreomsorgen, vårdpersonal på sjukhus och andra arbetare som har ett absolut behov av skyddsutrustning, skulle kunna utpeka ansvar för situationen som stressar sönder dem i oro över smittorisken och de etiska problem de ställs inför på grund av otillräcklig skyddsutrustning.
Nu får de istället ytterligare en oro att lägga till sin redan överfyllda kvot, den att inte veta om de får sin semester i sommar.
Undersköterskeupproret och protesterna från natt-uskor på äldreboenden de senaste åren har varit mycket tydliga med att nya scheman och andra försämringar och besparingar inkräktar på den livsviktiga tiden för återhämtning. I detta har de forskningen med sig. Att få tillräcklig tid för återhämtning är nödvändigt.
Därför är det oförskämt att hålla vårdpersonal på sträckbänken vad gäller att ge dem besked om önskad semester. Att försöka kompensera det med otillräcklig, orättvis eller rentav utebliven kompensation är inte försvarbart.