Putinbråk på Armémuseum
En ny utställning på Armémuseum i Stockholm ska påminna om de täta historiska banden mellan Sverige och Ukraina… men är i själva verket en produkt av överintendenten Helene Rånlunds närmast fanatiska Ukraina-aktivism.
En ny utställning på Armémuseum på Östermalm i Stockholm, Korsvägar: Sverige-Ukraina genom 1000 år, rör upp känslorna. Kritikerna menar att utställningen är klart politiserad.
Forskaren Maria Litosh kan vittna om det. Litosh, från Belarus men bosatt i Sverige i tio år, har stora kunskaper om regionens historia och är både ukrainsk- och ryskspråkig. Hon var samordnare på muséet, anställd på 30 procent. Men när Litosh inför en mellanchef yppade att hon tyckte att museiledningen blandade in politik i verksamheten, dröjde det bara en timme innan hon fick sparken.
Har hon tidigare sett något så här politiserat?
– Om du frågar mig om politiserade utställningar, då är mitt svar - ja. Det är just det som Ryssland har ägnat sig åt sedan 2022. För att rättfärdiga kriget mot Ukraina skapas utställningar, historieböcker skrivs om med mera, skriver Maria Litosh i ett mejl till Proletären.
– Att Armémuseum skapat en utställning som förklarar varför det pågående kriget anses vara rättfärdigt och varför Sverige måste hjälpa Ukraina på alla möjliga sätt, genom att påminna om svensk-ukrainska militära allianser mot Tsarryssland, motsvarar delvis försvarsmaktens samtida behov, menar Maria Litosh.
Hon konstaterar att historia är ett starkt och användbart verktyg, och att många museiexperter i både Sverige och Ukraina vet det. Maria Litosh och hennes kollegor uppmanade till försiktighet med hur historien berättas i utställningen, eftersom det är lätt att hamna i propaganda. Men…
– Det är inte lätt att förklara varför just detta krig omkullkastade Sveriges neutrala och alliansfria säkerhetspolitiska doktrin, skriver Maria Litosh till Proletären. Förväntningar om att ingen kommer att kritisera museets politisering som göms bakom narrativet om stöd till Ukraina, är förankrade i det svartvita tänkandet att ”om du inte tänker som vi, då är du mot oss”.
Just det tänket, menar anställda på Armémuseum, har Helene Rånlund gjort till sitt. Hon har skapat utställningen tillsammans med Yurii Savchuk, chef för Nationalmuseet för Ukrainas historia under andra världskriget. Ett museum som sedan länge börjat skriva om Ukrainas världskrigshistoria. Tillsammans med Rånlund skrev Savchuk i juni 2023 att utställningen bör peka på Sveriges och Ukrainas ”gemensamma horisonter och historiska säkerhetsperspektiv: Nato” och att utställningen ska visa att Ukraina hör hemma i EU.
Tre projektledare har sparkats sedan de vägrat anpassa sig efter Rånlunds och Savchuks direktiv. Andra har beskyllts för att vara ryssvänliga och Putin-agenter. Saco-facket har kallat arbetsgivaren till förhandling kring de beskyllningarna.
– Folk mår verkligen dåligt, särskilt de som tvingas jobba med Korsvägar mot sin vilja. Det är klart att vi alla känner sympati för Ukraina, kriget är fruktansvärt. Men det här är en rakt igenom politisk och väldigt nationalistisk utställning, som helt kontrolleras av överintendenten själv och en museichef i Ukraina, säger en anställd till Dagens ETC, som uppmärksammar bråket i ett reportage. Det är en hårresande utveckling, vi är en kulturmyndighet. Ingen har heller någonsin förr gjort en utställning i samarbete med ett krigförande land som försöker styra hela innehållet.
– Det är en fullständig shitshow där alla som ifrågasätter det minsta vad vi håller på med, eller ens ställer frågor, automatiskt hamnar på Rysslands sida enligt cheferna. Myndigheten har drabbats av en totalförsvarspsykos där den känslostyrda överintendenten är fixerad vid att vi ska agera som en förlängd arm av Försvarsmakten, säger en annan anställd.
Bekymrade anställda menar att utställningens syfte inte är att objektivt visa den svensk-ukrainska historien, utan att bygga upp Sveriges engagemang för Ukraina mot den gemensamma fienden Ryssland, och att båda länderna nu tillsammans går in i en ljus framtid i Nato.
Under de senaste åren har Armémuseum uppmärksammats för en rad utställningar om krigens fasor: Segerns pris - Narva 1700, och Blod i snön: röda och vita i finska inbördeskriget 1918, där museet tog upp massavrättningarna av de röda och svältdöden i fånglägren. Här fanns också Miss Landmine, om hur landminor påverkar människor i krigförande länder. Utställningar som tagit besökaren med på en resa bakom de hjältemodiga krigsberättelserna.
Den 7 april 2022 utsågs Helene Rånlund till överindentent och chef för Statens försvarshistoriska museer (SFHM) som är Armémuseum, Flygvapenmuseum i Linköping och Försvarets traditionsnämnd. Hon kom direkt från jobb inom Regeringskansliet. Med Rånlunds inträde på scenen ändrades muséets utställningspolicy: alla de fyra senaste utställningarna behandlar Ukraina.
Till invigningen av Korsvägar skickade Ukrainas president Zelensky en videohälsning och den svenska försvarsmakten och vapenindustrin öser pengar över muséets verksamhet: hundratusentals kronor har kommit in från vapenindustrin Bofors ägare, brittiska BAE Systems. Och för 300.000 kronor visar försvarsmakten upp foton på svenska soldater och det nära militära samarbetet mellan Sverige och Ukraina samt att Sverige är en naturlig partner för Nato.
– Det finns olika sätt i Ukraina att betrakta sin historia. När man försöker göra historia till politik, då leder det till en konflikt med den forskning som finns, konstaterar Maria Litosh som anser att Korsvägar tveklöst är en politiskt motiverad utställning.