Rusta upp välfärden
När politikerna samlas för att diskutera kris och krig är det för att skapa uppslutning bakom krigspolitik, inte för att lösa krisen i välfärden eller diskutera hur vi kan få slut på de många krig som rasar.
Som vanligt inleddes året med rikskonferensen Folk och försvar i Sälen, i år med 350 deltagare – politiker, Natorepresentanter, företagare från vapenindustrin, diverse institutioner, ”sakkunniga” i försvarsfrågor med flera.
Talespersoner för fredsrörelser, eller andra sansade röster som skulle kunna ifrågasätta den världsbild som presenterades under de tre dagarnas konferens, får man söka med lupp efter i programmet.
Att det är en orolig värld vi lever i är knappast en överdrift, men vad görs för att dämpa oron? För att få slut på de cirka 60 krig som pågår i världen varav ytterst få bevakas av media? Var, när hörs röster för samtal och diplomati?
Det känns oerhört dystert när allt fokus, i det dagliga mediebruset såväl som på rikskonferensen, handlar om att öka krigsmakten, i Sverige och övriga EU, producera mer vapen, dels för att kriget i Ukraina ska underhållas, dels för att den egna krigsmakten ska utökas och Nato stärkas.
En punkt i konferensprogrammet fångar min uppmärksamhet speciellt: ”Sjukvårdens roll i kris och krig”. I kris, minsann, ja det har vi ju prövat på i Sverige under många år vid det här laget, med sjunkande antal vårdplatser, ständiga överbeläggningar – inte minst vid Sundsvalls sjukhus – rusande budgetunderskott och personal som lämnar i förtvivlan över en omöjlig arbetssituation här och i övriga landet. En krackelerande vård och välfärd. Inte precis läge för att klara krigssjukvård!
Att spendera ständigt ökade miljardanslag till krigsmakten är politiker över hela skalan ense om, och att Sverige blivit Natomedlem framhålls som en trygghet för oss medborgare. Vem kan känna sig säker när vi genom medlemskapet i krigsorganisationen Nato lämnat alliansfriheten och istället blivit ett fullt legitimt mål vid krig i närområdet?
Till råga på allt har politikerna ingått ett bilateralt DCA-avtal (Defense Cooperation Agreement) med USA och därmed inbjudit världens mest aggressiva makt att ha 17 olika baser i Sverige – varav den närmaste för undertecknad i Härnösand! Detta, liksom Natoansökan, är initierat av den förra, socialdemokratiska, regeringen.
200 år av fred och alliansfrihet på sophögen – bara sådär!
Vad är det största hotet mot vår tillvaro på jorden? Klimatkrisen!
Den för vår överlevnad så vitala frågan fanns inte med på rikskonferensens program överhuvudtaget. Kanske inte så konstigt. Det finns ingen mänsklig aktivitet som är så miljöförstörande som krig och allt som förknippas därmed: vapenproduktion, övningsverksamhet och den rena krigföringen!
Fundera över alla de resurser som går åt vad gäller material, produktion och pengar och dessutom fossila utsläpp bara för en enda stridsvagn! Sådana som Sverige i dagarna beställt 44 nya tyska av, till en kostnad av 22 miljarder. Utsläpp från ”försvarets” verksamheter redovisas inte!
En kamp mot klimatkrisen måste samtidigt bli en antikrigsrörelse!
Gärna upprustning – men av välfärden!