Om några månader är det val. I år ställer Kommunistiska Partiet upp i 18 kommunalval och i ett regionalval, i Region Stockholm.
Det finns många spärrar och hinder för ett parti som inte sitter i riksdagen och inte får något partistöd, på såväl nationell nivå som lokalt. För två val sedan infördes två- och treprocentsspärrar i samband med kommunval. Förr gick man uteslutande på något som heter delningstal, och det fanns därmed större möjligheter för mindre partier att komma in i kommunfullmäktige.
Inför valet 2018 infördes en tvåprocentsspärr till exempel i Ludvika och Gislaved där vi tidigare hade mandat. Utan spärren hade Kommunistiska Partiet haft kvar sina mandat i dessa orter.
Då vi i K Gislaved inte längre sitter i kommunfullmäktige får vi inte heller hyra kommunhusets kafeteria i samband med första maj. Inte heller kan vi använda oss av biblioteket för publika möten – den rätten är borttagen. Steg för steg försvåras för mindre partier att bedriva politisk verksamhet.
Samtidigt blir det också allt svårare, och ibland dyrare, att anordna torgmöten och demonstrationer. De senaste åren har flera företrädare för Kommunistiska Partiet dömts till böter för att ha arrangerat fredliga torgmöten eller demonstrationer – trots att dessa haft dialog med polisen och gjort allt de kunnat för att inte störa ordningen.
Förutom att vara närvarande på arbetsplatser, gator och torg, är flygbladsutdelning i bostadsområden viktigt för Kommunistiska Partiet. Postnord har pressat bostadsbolag att sätta upp postlådor i anslutning vid ingången till trapphus. Det är bra. Många postisar har genom åren fått förslitningsskador av att springa i trapphus för att dela ut post.
Postnordlådorna på bottenplan har dock sin grund i rationaliseringar för att göra distrikten större. Det är bra även för partier som inte har råd att betala dyra utdelningstjänster och själva delar ut valflygblad – och därmed inte behöver ränna i trapphus efter trapphus.
Problemet är bara att portarna allt oftare är låsta. Man måste ha pinkoder eller taggar för att komma in till postlådorna. Istället tvingas vi köpa utdelningen. Ibland kostar yttrandefriheten pengar.
Visst förstår vi att portar behöver vara låsta på sena kvällar och nätter av trygghetsskäl, men låsta trapphus, tillsammans med andra hinder för spridande av politiskt material, försvårar vår grundlagsskyddade rätt att sprida vårt tryckta material.
För några år sedan JO-anmälde vi i K Gislaved en skola som förbjöd en elev att dela ut flygblad om Ship to Gaza. Då fick vi rätt. JO kritiserade Gislaveds kommun och hävdade att eleven, som var inskriven på skolan, hade grundlagsstiftande rätt att dela ut tryckt skrift.
Allt detta är politiska frågor som rör alla alternativa rörelser och partier med begränsade ekonomiska resurser. Demokratin och yttrandefriheten får inte stoppas av byråkratiska hinder.
Erik Anderson
Reklamutdelare och tidigare kommunfullmäktigeledamot för K i Gislaved
